1444144—10 Det är först på sista tiderna, som vi Svenskar haft allvarliga anledningar att göra oss reda för grunderna till nationalhat och nationalsympathier. Det är kriget mellan Danmark och Tyskland, mellan Sveriges gamla arfovän och dess gamla vän, och vårt, detta oaktadt, lemnade bistånd åt den förre mot den sednare, som gifver anledning till rika betraktelser öfver de nämnda nationella aflekterna, desto mer som biståndet otvifvelaktigt stär i ett intimt samband med ett närmare förhållande till Ryssland, med hvilket vi hafve inga sympathier alls gemensamma, hvarken en gammal vänskaps eller slägtskapens: med ett ord, verlden synes äfven i detta, liksom många andra fall, vara alldeles uppoch nedvänd. Det är ett sällsamt resultat, hvartill vi tro betraktelserna öfver dessa ämnen, hatet och sympathierna nationerna emellan, leda. Den dåliga aflekten, hatet, lika förkastlig hos cen nation, som hos enskilde, har sitt upphof hos Begenterna, den goda hos Folken. Ålven der torde det visa sig, att Folken äro bättre än man vill anse dem. Den store hädangångne häfdeforskaren Geijer hade rätt, då han påstod att srenska folkets historia är dess konungars, och påståendet torde gälla för litet hvar af regenter, hillllls, så länge Folken anses såsom nägot underordnadt, något som är till för konungarnes skull. Ilvaraf hafva de blodiga sejderna mellan skandinaviska bröderne mestadels kommit ända ifrån de äldsta tiderna tillbaka, om ej från deras konungars enskilda hämndplaner, maktutvidgningsbegär, dynastiska intieressen o. dyl, hvaruti folken till en början alls icke varit interesserade? Sedermera, då ett folk, efter dylika lumpna anledningar till ett angrepp. blifvit slaget, berösvadt en del af sina länder, kränkt till sin ära, har det först trott sig hafva anledning till ett verkligt nationellt krig, bilterheten ökas småningom å ömse sidor och brödrakärleken får vika för brödrabandet. Så sannas hvad en stor man årtusenden tillbaka yttrade: för hvad Konungarne vansinnigt bryta blifva Folken straffade. Sa har det gamla agget hos Svenskarne till Danskarne och hos Danskarne till Svenskarne uppkommit, underhållits och fortlefvat. Det har sin rot och början hos Konungarna och har, liksom mycket annat ondt, fortplantat sig från samhällets höjder till dess nedersta dalar. Så hafva Folken fått bota för hvad Konungarna syndat. Från Bbondsorten. Carlskrona d. 23 Aug. Enligt gårdagens General-order är befallning ankommen att kanon-slupen Wrede skall, utan bestyckning. skyndsamt utrustas; förmodligen för att begacnas som karantäns-fartyg vid Ystad. (ÅAA,.) — Poskliljonen. som d. 23 d:s på morgonen anlände med post från Skåne, hade föregående natt omkring kl. 2 blifvit försätligen ökverfallen å Flathalla-lien mellan Hoby och Ronneby af okänd karl, som först skjöt på honom, men då detta icke träffade, genast tilldelade honom med kolfven ett svårt slag i ansigtet och ett öfver armen, just då postiljonen ville begagna pistolen. Postiljonen har erhållit ett svårt sår straxt vid venstra ögat. Posten blef oskadat. (C. I.) Sjökadetterne frän Krigs-akademien å Carlberg. hvilka under sommaren deltagit i den vanliga öfnings-expeditionen å korvetten larramas, hafva d. 23 d:s med ångfartyget Scandia fran Carlskrona anträdt äterresan till Stockholm. Såsom ett exempel, huru svår det lägre presterskapets ekonomiska belägenhet, är, nämner Ostg. Corr. att komministern i Pelarne. hr Ågrelius. oförnekligen utrustad med ganska utmärkt hufvud och många goda egenskaper, lemnat sin befattning för att. jemte hustru och fem barn, söka för sig och de sina en bättre utkomst i Amerika, dit han redan öfver Götheborg afseelat. Enligt privata underrättelser från Dalarne har Söndagen d.20d:s å Viks gästgifvaregärd i Söderberkes socken en gräslig händelse passerat. (iästgifvaren. landtmätaren Nyren, sedan många år känd för ymnigt bruk af starka drycker, har nämnde dag kl. 5 på morgonen med rakknif afskurit strupen på sin sofvande hustru, hvilken genast alled. Derefter försökte han på lika sätt mörda sin sextonärige son, som dock värjde sig och lyckades. oaktadt blödande ur nära 20 sår, för tillfället freda lifvet (huruvida han verkligen kan räddas, anses af läkaren oafgjordt). Under striden med gossen hade dennes rop tillkallat folk, så alt de tvenne döttrarne, mot hvilkas lif fadren hyste lika mordiska afsigter, lyckades undkomma, hvarpå den olycklige till sluts afskar sin egen hals och dog i ögonblicket. Man anser mördaren hafva handiat under ett anfall af delirium tremens. Söndagen den 20:de dennes inträslade det otroliga, att S:t Ragnhilds vid belägna husen träffades af murstenar oc möblar. dock utan att någon blef farligare si rad. Paföljande dag lät assuranskompani undersöka skadan. En så häftig gasexosio hade ännu aldrig inträffat i London, och ma var icke i stånd att begripa huruledes en s dan mängd gas kunnat samla sig. Intet spi finnes qvar af det bus, hvarest explosione skedde. Den del af byggnaden, som ich straxt förstördes af explosionen, förtärdes elden, som straxt uppkom. De begge nabolt sen skakades i sina grundvalar. 100 hus grannskapet hafva lidit mer eller mindre ski da, och det är säkert att mera än 2000 rutt sprungit. 30 hus på motsatta sidan af gat: och omkring 12 hus på hvardera sidan af d hus, der katastrofen inträffade, hafva bekon mit remnor och sprickor; tillochmed några hi i Ernest Serect och Lite Albany Slree. ja tillochmed i Chester ferrace äro skadad Den nämnda barnpigan var den enda som til satte lifvet. lossinan r. Fallerslohen befinner sig fi närvarande i Berlin och tyckes snart nog hal va utsigt att få en lärostol vid något Preu. siskt universitet. General Negrier, som den 24:de Jani förl lorade sitt lif på en barikad. var född 1788 Mars: han började sin militäriska bana soå simpel soldat är 1805. Sina första lagrar föl värfvade han sig vid belägringen af Ilamel (1805); han bief efter hand korporal, furi sergeant i träffningen vid Danzig, Weichselmiin de o. s. v.; vid Friedland gaf kejsaren me egen hand hederslegionen åt den adertonårig sergeanten (1507); när han med en del a Rhen-armeen förflyttades till Spanien, uppste han 1811 till kapitensgrad och 1813 till ba taljonschel. Ilan var med vid Waterloo; re slaurationen glömde bort honom; kort efte Julirevolutionen blef han öfverste, 1530 mare chal de camp; 1837, när general Damremon företog expeditionen till Constantineh. var Ne grier interims-kommendant i Ålgier. Efter Con stantinehs eröfring blef Negrier kommendan derstädes. 1842 blef han general-löjtnant Hameln, Danzig, Burgos, Villafranca, Lugo Vittoria, Iren, Waterloo och Constantineh, haf va sett hjelten; de tappra krigarne i Tyskland Spanien och Italien, till och med Araberna: förgiftade pilar skonade soldaten, sergeanten kaptenen, öfversten, kommendanten Nåegrier