AT ooo KK På anhållan af pastorn vid det i Bourdeaux inrättade kapell för sjömän från de nordiska rikena, IIr J. L. Schiep, bar K. M:t tillätit, att äfven för innevarande år må till understöd för nämnde kapell utbetalas 300 francs af handelsoch sjöfartsfonden. — Baron Berzelii jordfästning var bestämd att försiggå i Tisdags. uti Adolph Fredriks kyrka, vid middagstiden. Bisättningen skulle dock redan dagen förut ega rum. — Enligt bref från S:t Petersburg af den 5:te d:s uppgingo de nya kolerafallen d. 2:dre d:s till 92. Nämnde dygn tillfrisknade 119 personer och afledo 51. — I Moskwa är epidemien i starkt aftagande. — I Ärchangel hade öfver 100 personer insjuknat, af hvilka ungefär hälften aflidit. — Bref från Abo af d. S:de d:s gifva vid handen, att mellan d. 5:te och 8:de Aug. hade 6 personer insjuknat, 6 aflidit och 4 tillfrisknat. På militär-lazaretterna hade blott få sjukdomsfall inträffat. På landsbygden omkriug Åbo samt på Åland lärer helsotillståndet vara fullkomligt godt. — K. patriotiska sällskapet har tillagt hustrun Charlotta Ström uti Ihrsta socken af Westerås län en belöning af 16 R:dr 32 sk. b:ko för berömlig barnaundervisning. — Den uppgift, som i förra veckan i denna tidning meddelades: att Dalregementet skulle förläggas till hufvudstaden i stället för Westmanlands regemente, bör så till vida berigtigas, all det är Ilelsinge regemente, som vid det sistnämnda regementets afgång dit ankommer. — Med K. M:ts bifall har karantänsinrättningen vid Drottningsskär blifvit förflyttad från Arpö mad, der den sednast varit förlagd, till den s. k. vestra Hästholmen, belägen vid Arpö Inlopp till Carlskrona, omkring 34 geografisk mil från det förra stället, och kommer den nya karantänsplatsen att benämnas: Arpö karantäns-plats vid Carlskrona. Med extra lägenhet af den 15 de dis. Konungen af Panmark har utnämnt: till Storkors af Dannebrogs-orden: generalen m. m. Lefren oeh kabinetts-sekreteraren frih. Manderström; till kommendör: öfverste Peyron, till riddare af samma orden: ryttmästaren frih. Wilh. Bennet, liftmedikus d:r Liljewalch, adjutanten. hos H. K. II. Kronprinsen, grefve Wrangel och kavaljeren hos II. K. II. prins Gustaf, löjtnant Th. af Wirsen. — S:t Petersburg den 9:de Augusti. Koleran fortfar, att här med hvarje dag betydligt aftaga, och uppgifva de officiella underrättelserna för den 6:te Aug. endast 40 insjuknade, 107 tillfrisknade samt 29 döde. Enligt officiella underrättelser från Archangel af den 31:ste Juli, insjuknade der dagligen 50 a 60 personer, hvaraf omkring hälften bortrycktes. I Odessa är koleran i aftagande. Ungefär 1500 personer hade redan fallit offer för denna sjukdom, utom dem, som dödt i typhusfebrar, hvartill epidemien öfvergått. Antalet af desse sednare lärer i Odessa uppgå till cirka 500. Enligt underrättelser från Riga af den 3:dje Aug. insjuknade föregående dagen 182 persoHer, och hade samma dygn 72 dött. (P.o. I. T.) — Binspriser 3 Stockholm den 13:de Aug.: Hyete, per tanna, 19 a 23 R:dr; Råg 14 n — R:dr; Korn 10 å — Rdr; Malt 1012 Rdr; After 13 å 14 R:dr; Hafre 612 a 6 R:dr; Bränvin, per kanna, 1: 6 a —. — På lererans den 15 Juni 1849: Råg 123.4 u 1212 Rdr, Bränvin 36 sk., allt res. — ———— ——— GO L EH EL Å5 E G. En korrespondens-artikel. införd i N:o 173 af denna tidning för den 1:ste dennes, har i Malmö, der den var författad, väckt ett alldeles förfärligt allarm. Tvenne derstädes utkommande tidningar: Snällnosten och Malms. gande, och det så mycket mera, som vår korrespondent för närvarande vistas å utrikes ort och sålunda hvarken är i ständ att taga notis om de mot honom rigtade anfallen, eller försvara sanningsenligheten af hvad han skrifvit. Vi få fördenskull sine ira studio fråga vara värde kolleger i Malmö hvad de egentligen larma öfver? — Så vidt vi kunne finna, har vår korrespondent i sin af dem så hätskt anfallna och bittert förkättrade artikel icke yttrat stort annat, än hvad man redan förut eller efterät läst i bref och tidningar. Så t. ex. har han yttrat, att frupperne ligga sammanpackade i sina läger och slita temligen ondt Denna uppgift öfverensstämmer till alla delar ej blott med Snällpostens egna yttranden, utan äfven med de notiser, rörande samma ämne, hvilka stått att läsa i andra så väl svenska som norrska tidningar. Skänska Posten har tillochmed rent ut sagt, att både artilleriets trupp, hästar och materiel under den långvariga och svåra väderleken farit ganska illal, samt antydt, att manskapet skulle hafva farit ännu vida värre, om ej åtskilliga af befälet, åtminstone af artilleriet, af eqna medel under en längre tid bekostat tillökningen af manskapets portioner (se Skånska posten N:o 63 i ett postskriptum fran Landskrona!). I Dagligt Allehanda för d. 29:nde i förra månaden heter det, att suballernerne hafva så usel aslöling, all de måste sälta sig i skuld för att kunna lefral, och i den uti Christiania utkommande tidningen Morgenbladet har mer än en gång knotats och klagats öfver den dåliga kost, som bestås trupperne. — Hvad sälunda ifrågavarande uppgift beträffar, så kan väl icke den sägas vara hemtad hvarken ur idiktens eller lögnens källa. Vidare har vår korrespondent yttrat åtskilligt om den rastlösa ifver, med hvilken II. K. H. Kronprinsen öfvar trupperne. Denna uppgift öfverensstämmer till punkt och pricka med hvad Red. af Malmö nya Allehanda i N:o 54 för den 8 Juli sjelf anfört såsom ett faktum. Har således vår korrespondent i detta fall sagt en osanning, så kan han åtminstone åberopa nyssbemälte tidning såsom den källa, ur hvilken han hemtat densamma. — Hvad beträffar korrespondentens uppgift, att trupperne en eller annan gång, i följd af nyssbemälte II. K. I:s rastlösa ifver, kommit så sent till staden, att de icke den qvällen kunnat bekomma något att äta, så öfverensstämde den till alla delar med hvad i flere privavata skrifvelser från Malmö förmäles; hvadan vi icke alls hade något skäl att draga tillförlitligheten af densamma i tvifvelsmäl. Alt vår korrespondents reflexioner, rörande det beryktade Löwenhielmska, i LKarhus Stiftstidende införda berigtigandet, icke saknade grund eller voro obefogade, derom kunna våra värde publicistiske medbröder i Malmö sjelfve öfvertyga sig, om de vilja göra sig mödan att genomläsa de uppsatser, som Dagligt Allehanda, Aftonbladet. Flyveposten och Corsaren derom innehållit. Malmö Snällpost kan visserligen, hvad beträffar ifrågavarande berigtigande, hysa helt andra åsigler, än dem, som delas af oss, vår korrespondent och nyssbemälte tidningar, och det må han gerna göra; men icke är det derföre sagdt, att just hans äro de rigtigaste. Må han fritt döma efter six öfvertygelse: men må han äfven lära sig att respektera andras! Än vidare har vår korrespondent yttrat sig högst fördelaktigt om våra trupper: sagt att de öfverallt, der de vistats, tillvunnit sig allmän aktning samt att det icke är möjligt att någon arm kan vara bättre, än vär, i fråga om moraliskt värde och således äfven i fråga om sannt mod. — Ungefär detsamma hafva så väl Snällposten, som Malmö nya Allehanda sjelfve slerfaldiga ganger yttrat. Har sålunda korrespondenten i detta fall farit med osanning. så hafva äfven nvssne till utestängande af kolerafarsoten och anmärker det origtiga i att sammanpacka en hop folk i Malmö eller lägga det i läger rundt omkring staden i grannskapet af dervarande stillastående vatten. Äfven härutinnan lärer han, för att döma efter de anathemer, som slungats emot honom, hafva haft orätt. Nu vill det sig imellertid icke bättre, än att Snällposten sjelf för den 24:de i förra månaden innehåller en uppsats, i nästan samma ordalag som vår korrespondent, i hvilken S. P. aflrarligen insisterar på uppmärksamheten för denna sak, nemligen för strängare karantänsåtgärder och för truppmassornas förläggande till andra platser. Man kan, heter det bland annat uti ifrågavarande uppsats, aldrig vara säker på, att icke fiskarebåtar kommunicera med fartyg, äfven smittade, som gå genom sundet, och lättheten att då genast transportera sjukdomen i land är af hvar man insedd. Vidare: Besinnar man dertill, att ven del af lägret går upp till det inpackade och tättbyggda Bethlehem, och att allt udlelta omgifves af det stillastående, illaluktande och allljemt ruttnande träsket i hela kanalen deromkring, så har man fullständigt alla de reqvisita, som behöfras för all få nämnde sjukdom i högsta grad svår och af den beskaffenhet, att, Om den kommer hit, torde måhända de icke blifra många, som, när den är slut, kunna berätta, hurudan den verkligen varit. Må Allmänheten sjelf pröfva och afgöra, hvilken som målat vådorna af den hotande kolerafarsoten mörkast: Smnällposten eller. vår Malmökorrespondent! Må äfven samma Allmänhet sedan afgöra, huruvida denne haft fog till de anmärkningar, han gjort, samt huruvida Malmötidningarne, med hvilka han i många fall gjort gemensam sak, haft giltiga skäl till den stormlöpning, de emot honom anställt! Korrespondentens yttrande, att den politiska ställningen tyckes hafva fatt vida mera sasthet allt sedan II. M. Drottningen drack he på Sorgenfri, synes vara det, som isynnerhet bragt våra i Malmö varande kolleger i harnesk mot honom, emedan det häntyder på ett sidoinslytande. som något hvar önskar icke måtte existera. IIvilka skäl, som korrespondenten haft till framkastande af ifrågavarande insinuation, kan nog hvar och en, som haft tillfälle att då och då kasta en blick bakonr kulisserna, lätt göra sig reda före; men oss synes, som om man gjorde bäst i att låta det täckelse, som höljer desamme, förblifva oupprulladt, ätminstone tills den tiden en gång kommer, da man kan tala i annat än förtäckta ord. Skulle imellertid vår korrespondent, när han återkommer till fäderneslandet och fått taga kännedom om de anfall, för hvilka han varit ett föremål, närmare vilja belysa vissa ställningar och förhällanden, som gifvit anledning till ofvanbemälte hans hänsyftning, så står det honom fritt, och vi skole då med nöje göra vårt till att belysningen må blifva så allmän som möjligt. Korrespondentens yttrande om vapenhvilan har Snällposten med flit misstydt för att kunna få påbörda brefskrifvaren en kolossal okunnighet. Ått korrespondenten lika väl som både Snällposten och vi sjelfve kände, att vunderhandlingarne afsågo att tillvägabringa en vapenhvila mellan Preussen å Tyska Förbundets vägnar å ena sidan och Danmark å den andra, det väge vi att till alla delar garantera. Den, som rill förstå hvad korrespondenten menar med den å vår sida iakttagna vapenhvila, han inser nogsamt att korrespondenten hvarken gjort sig skyldig till någon förblandning af förhållandena eller någon kolossal okunnighet. Eller månne icke vapnen å vår sida, hvad beträffar den dansk-tyska stridsfrågan, allt hitintills krilal? — Den rörelse. som de varit i under truppernes marsch