NV — —2——— MAR MER A had 0 GAA 2 — ningar för freden med alla de stora och ovärderliga fördelar, den skänker at solkslag och länder! —8. P. S. Det torde förtjena anföras, att bref, som härifrån afgå till den på Fyen förlagda afdelning af svenska armeen, kosta 14 sk. banko lodet i postporto, samt att man i lösen för bref, som komma derifrån, betalar lika myeket, eller minst 9 sk., om de ej gå till ett lod. Då man vet, att de fleste soldater äro familjefäder samt att de af en ganska naturlig och lofvärd tillgifvenhet för dem de lemnat i hemmet ofta finna sig i behof af att hugna dem med ett bref, så tyckes det vara hårdt, att ett sådant, jemte svaret derpå, skall kosta den faltiga hemmavarande hustrun icke mindre ån 28 sk. banko, hvilket för henne är en betydlig och kanhända med många försakelser förenad utgift. Om någon särskild postgång är inrättad för bemälte bref, borde vil statsverket hafva fästat något afseende vid det stora antalet mindre bemedlade korrespondenters bästa. I början erhöllo soldathustrurna brefven utan lösen; hvarsöre de nu mäste lösa dem med 14 sk. banko, är ett förhallande, som det vore önskligt att få utredt! tenn Några ord om Soeietets-Öarnal). Hvad hennes egen regeringsvishet beträffar, har den icke blifvit satt på några svåra prof, ty I början ätogo sig hennes själasörjare och ministrar den hufvudsakligaste regeringsbördan, och numera är det franska guvernören, kallad Hans Excellence, som utöfvar den högsta styrelsen, under namn af protectorat. Det var ofvanbemälte Morenhaut samt franska amiralen Du Petit Thouars, som intalade Ludvig Philip alt sätta sig i besittning af dessa öar, som en lämplig Naral-depot. Invasionen skedde i Dec. 1843 och möttes af ett starkt motstånd, hvartill den engelske f. d. missionären och f. d. köpmannen, sedermera konsuln Pritchard uppeggade öboerne. Ehuru nedergjorde, försvarade de i trenne år sin frihet, så att freden först afslutades i början af år 1847 ) Ehuru Hans Excellence Bruat är en human man, som ger goda måltider och har goda viner, är man dock mindre nöjd med det fransyska protectoratet. än med förra styrelsen, i hvilken den engelska mera storartade och sannt fria andan rådde, hvaremot Fransoserne såväl hemma som i sina kolonier och skyddsländer föga förstå nvarken att styra eller lyda. För sjöfarande äro Societets-öarne, ehuru de för handeln ej ega den vigt, som de i eivilisation mera framskridna Sandwich-öarne, af särdeles nytta, såsom välförsedda gästgifvaregårdar på den stora oceaniska stråkvägen mellan Asien och Amerika, och ännu mer såsom hvilooch förfriskningsorter för de långt ) Forts. från N:o 480, ) Här får jag nämna en händelse, som in träffade vid denna tid. Första bataljen mellan infodingurne och Fransmännen limade i April 1844, vid hvilket tillfålle Fransmännen hade: många döda, men ännu mycket större var antalet af blesserade. Många af de ynglingar, som lemnade Frankrike friska och färdiga, hafva nu en arm eller ett ben hvilande uti godan ro på Tahiti (att der afhamta dem på domedagen.) — I Maj samma år anlande ett svenskt fartug till denna ö, och bland den så kallade sorterade lasten af svenska produkter fanns äfven våra vatten ok. smån, Ämerikanare och infödingar kungripa hvad det egentligen var, utan nodde vara färdiggjorda trådben och siowista sålunda hade anländt i gresvens tid och kl hjekon skade kaptenen till en god afsättning. — OÖå infadingarne fingo höra att de voro ok, rnskade de att undvika desamma. Två a nnas nu på ön såsom kuriositeter oc — 2— 2 . 7 rr S HULK tj 191 IIUICUHMIIIC Halta Hasta YMI. derika produkter för den utländska marknaden, förse sig från Europa eller Amerika med mjöl, viner, tyger, samt åtskilliga lyxoch fabriksvaror, hvilka blifvit ett behof för den här boende europeiska befolkningen och äfven äro mycket välkomna för höfdingarne sjelfve. N. kr. B. Om åtskilliga inkast mol Jernvägar Öå adbenscimkeet ). Ett annat inkast, som emot jernvägsanläggningen göres, är: alt allmogen skulle derigenom förlora en betydande binäring, som den nu eger i sorsslingen; hvilket jermägarnes förmenta resultat man betraktar såsom en olyeka, och alltså anser sig böra motarbeta, Alven detta inkast hvilar med all sin välmening på en inbillning och bristande insigt uti rätta förhallandet. Hvad det längväga forsslandet beträffar, sådant det för närvarande af allmogen bedrifves, så är det fullkomligen att förlikna vid den kära husbehofsbränningen: Fördelen af näringen är helt oeh hället imaginär, och största vinsten ligger uti att icke bedrlsva den. Det medgifves, alt en kontant penning förtjenas genom forsslandet, och att då, såsom förhållandet nu är, hemslöjden på ett eförsvarligt sätt försummas, allmogen i vissa orter icke eger någon annanjinkomsikiälla, särdeles under vintertiden; men om räkningen ärligt och rigtigt uppgöres, så att på ena sidan föres denna inkomst, och på den andra värdet af det foder, som för hästarnes underhåll föres af bohle, och hvarefter spillningen lägges på vägarne eller vid betesställena samt följaktligen icke kommer egen jord till; vidare den drygare matsäck, hvarmed den skjutsande måste utrustas i förhållande till hvardagskosten hemma; de penningar, som måste, vid längre forssling, utbetalas för nattherbergen och genom tillfällets frestelser nedläggas på krogarne vid vägen; slitning af kläder, åkdon och redskap; skador af olyckshändelser eller genom superi och vårdslöshet på dessa färder timade förluster; samt slutligen värdet af den tid, som derunder förspilles och hvilken kunde pa andra, gagneliga företag och arben användas — så visar sig uppenbart, att föreställningen om en rinst af forsslandet är en fullkomlig illusion. Slutregultatet blifver tvärtom en verklig förlust, hvilken är så mycket större, som ett på jorden användt arbete och kapital — oeh såsom kapital kan gödseln betraktas — ger en progressirt stigande vinst, under det forsslingen försvagar jorden genom förlusten af bådadera och saledes förminskar dess afkastning. Ett exempel kan upplysa detta. Ifrån Westerås går vintertiden en myckenhet spanmål till Dalarne, som icke frambringa tillräekligt deraf för sitt behof. Fororna gå ifrån Westerås till Smedjebacken, och forlönen är för rågtunnan en Rdr riksgälds. På paret kan för betesfodrets skull läggas endast 4 tunnor, och bonden har säledes. af forsslingen en inkomst af fyra Riksdaler, som uppföras i räkningens Credit. Lyckan gynnar understundom med att erhålla återfora ifrån Smedjebacken, så att en tillökning på inkomsten vinnes. I anseende dertill, att bonden i alla fall måste vända tillbaka, är både Åan nöjd med en lägre forlön, och afsändarne förstå att nedpreja den till det lägsta. Antages återforan säledes gifva en inkomst af 2 Rdr, eller hälften mot hufvudforan, torde detta vara höjden. Summan af inkomst är då sex riksdaler. Men ifrån Westerås till Smedjebacken är 10 mil, och bonden har kanske ifrån sitt hemvist en mil eller mer till staden. Han har icke på förhand någon fora påtingad, utan far in för att söka en sådan. Innan han i alla fall fått lassa och rusta sig, går halfva dagen väl åt. Sedermera kör han med lass på sådan långfora icke mer än kanske 5 mil om dagen. .ZäAJJIInänn (4A1A AAf 1 8 INIRAUIUIGIO 11 . PUL VUHUCHS CELCUII KOSTL OCH förtäring utöfver hvad hemma skulle hafva atgålt, kan icke beräknas mindre än 8 skillingar om dagen, som gör tillhopa för hela resan 40 sk. Värdet af bondens arbete hemma, d. v. s. af tider, kan icke rimligtvis skattus lägre än 16 skillingar, per dag, som gör för 5 dagar I Rdr 32 sk. Redan dessa trenne poster öfverstiga hela inkomsten af foriö-. nen. Så händer, att forbonden kör omkull. samt förderfvar åktross och seldon; tappar eller låter stjäla ifrån sig hästtäcken, säckar eller dylikt, kommer i sällskap på krogar och betesställen med andra sina gelikar, blir bjuden på bränvin eller annan traktering: kan för heders skull icke undgå att bjuda tillbaka och får sig så ett rus; rakar i slagsmål, får derunder skada sjelf eller tillfogar annan; blir stämd till Tings; spiller sin tid vid domstolen; dömes till böter och skadestånd: försummar sitt hemmansbruk; får usel skörd till följe deraf, råkar uti, eller kan icke arbeta sig ur sattigdom och elände; saknar således huslig trefnad, lugn och belatenhet, samt försjunker, om icke lyckan är god, slutligen i lekamlig och andelig försoffning. Om än icke detta är i hela sin vidd en allntän verkan af forsslandet på långa vägar, så är dock ögonskenligt, att detta sorsslande leder till allmogens ularmandle, i stället att lända till dess fördel ?); och hvar och en, som alfvarligt nitälskar för jordbrukets förkofran samt allmogens verkliga bästa, måste, med insigt häraf, snarare än att motverka, sastheldre befordra jernvägsanläggningen, som gör slut på dessa långväga forsslingar och derigenom tvingar allmogen att mera söka sin utkomst af jordbruket och hemslöjden. I öfrigt är det en egen förvillelse, att anse forsslingen med dragare komma alt förminskas genom jernvägarne. Af den stegrade produktionen är det tvärtom en naturlig följd, att forsslingen ökas, och jernvägarne måste följaktligen bidraga till utvidgning af nämnde industri, likasom af all annan. Den får allenast en förändrad rigtning, så alt forsslingen går transversalt mot jernrägen, i stället att den nu går åt samma led. Men följden af denna förändring blir, att fororna hafva så mycket kortare väg att passera, hvadan den forsslande icke behöfver vara så lang tid borta ifrån sitt hem som nu, samt undviker flere af nu förefintliga kostnader, olägenheter och vådor, under det han i det större antalet foror, och i möjligheten att på den kortare vägen taga större lass, har mer än ersättning för den högre forlönen på den längre vägen, d. v. s. har större vinst af forsslandet. I alla länder har erfarenheten besannat detta, och det öfverallt, efter jernvägarnes uppkomst, stegrade priset på häelar är ett faktum, som har sin grund häri Småningom skall väl ock här, såsom annorstädes, forsslandet blifva eff särskildt yrke, som skiljer sig ifrån jordbruket, och genom hvilket i regelbunden, gang varorna föras till och ifrån jernvä arne på de sidovägar, som utgöra likasom sugrör för trafiken å de förra. ( Forts.) Det är 4 detta fall notoriskt, att de soeknar, hvilka mest sysselsätta sig med forssling, äro de fattigaste. GOT HERORG, , Vi hafva i stockholmstidningarne råkat förbise en underrättelse af icke ringa vigt, hvilken vi fördenskull nu skynde att meddela. I ett den 9:nde dennes hållet plenum har nemligen borgareståndet till sina resp. medstånd utfärdat en inbjudning att förena sig om ett 1 detta stånd fattadt beslut rörande ett så beskaffadt vilkor för statens garanti af det beramade jernvägsföretaget, alt jernvägsbola-. get icke får komma i åtnjutande af vissa i statsulskottets utlåtande N:o 262 uppräknade förmåner förr, än bolaget hos K. M:t