KORRESPONDENS. Skaraborgs län i början af Augusti 1848. Ehuru allmänna uppmärksamheten företrådesvis är fästad på utvecklingen af den närmaste framtiden och de händelser, den bär i sitt sköte. så väl hvad beträslar de offentliga demonstrationerna från sunnan. som hvad vidkommer den mordengel. hvilken från östan lurar på att eludera våra karanmtansinrättningar: så torde dock en och annan underrättelse från den stilla landsbygden här finna ett rum. Om åtskilligt stom våra landamären väcker farhågor, så finnes vom desamma förnämligast blott den för det ihällande regnet. beledgagad af den önskan, att man till beroningen af de rika och lofvande skördar, som betäcka våra sädesfall. måtte erhålla en mera passande väderlek, än den nu rådande, hvilken med endast en och annan dags uppehall sortsar arlt vara kall, regniz och blasande. llöbergninzen är nu till det mesta lyckligen sSlutad, cfuru den feminina verkans regniza dagar på åtskilliga ställen betydlig försvarat densamma. lbland de höztibigheter. som inträffa på landet, intager alltid en kyrkas invisning ett särdeles utmärkt rum, så väl för sin reliviösa syftning, som för de högtidliga ceremonier, under hvilka den försiggår. Vid en sådan fest, gom inträffade Söndagen den 23:dje i förra månaden, var jag närvarande, neml. då Salems nuya kyrka invigdes. Bem. kyrka, hvilken till gin konstruktion något afviker från den modell, som för kyrkor allmänneligen blifvit antagen, är ganska prydlig och äfven i sina detaljer omsoresfullt utförd; (mangen, och det icke utan skäl. anser henne vara ibland de vackraste i Vestergöthland). Derjemte inträffade det mindre vanliga, att hon så väl till sina inre som yttre delar och prydnader stod fullkomligt färdig, så att högtidligheten uti Icke ringa mån förhöjdes af de harmoniska tonerne från ett nytt orgelverk, som nyss blifvit särdigt. för att samtidigt med kyrkan invigas till sitt heliga ändamal. Invigningsakten förrättades af stiftets biskop; verser. författade för tillfället, afsjöngos af valda röster; korteligen, allt tillgick vid detta tillfälle på det högtidligaste. Också var, till följe af det vackra vädret, en så stor mängd menniskor från omkringliggande trakter församlad, att knappt hälften deraf erhöll rum i kyrkan. Unler mänga är förut hade församlingen med en invin socknen boende boställsinnehafvare tvistat om stället, der den nya kyrkan skulle byggas, och det oaktadt den föreslagna platsen var belägen endast 14 mihfran den kärandes hem. För att liksom förjaga den langvariga processens ovänliga frågkomster, erhöll Sparlösa nya kyrka det fridsbebadande namnet Salem. kn af församlingens mest aktade medlemmar, hvilken, så väl vid de förberedande åtgärderna förde dess talan, som med utmärkt nit och omtanka haft öfverinseende vid byggnaden, skänkte derjemte åt kyrkan det ofvannämnda nya orgelverket, förfärdigadt af orgelbyggarne Söderling i Götheborg, och uppfördt helt och hället på bemälte gifvares bekostnad. Denna af herr major Liedberg på Ulfstorp visade välvilja och hedrande frikoSstighet komma säkert länge att med tacksamhet gömmas i ett kärt och varaktigt minne, hos dem, som söka uppbyggelse i det genom hans synnerliga medverkan färdigblifna nya : templet. 3 Som man vet hafva kloka qvinnor af ålder stått i ett visst anseende hos den nordiska allmogen, alltsedan Vala sjöng om Asalärans höga visdom och trollqvinnor i hemlighetsfulla .galldrer tydde våra förfäders öden, eller, genom konsten att frammana ettdera vänliga Jjusalfers medverkan till helsa, seger och lycka. eller hatfulla anda makters inflvtelse för motsatta ändamäl. sökte inverka på desamma. Kanu finnas på landet kloka gummor. som ärv mycket eftersökta, ehuru de gå mindre öfvermturligt tillväga, än deras hedniska föregangarinnor. I Sparlösa finnes en sädan gumma, som i flera ar bortat för älskilliga sjakdomar botat både menmskor och andra kreatur. lion bar nästan dagligen besök, Synnerligast af folk från Dahl och Bohuslän, ibiand hvilka hon star i stort rop för sina lyckliga kurer. All skära och operera är likväl hennes starkaste sida. Med en fällknif gör hon stundom opera-ioner. för hvilka mnangen kirurg skulle korsa siz. och man berättar, att det endast är vid högst svara och vigtiza tillsällen, som hon lenmr detta till så manga olika ändamal begagnade instrument. för ant i -tellel begagna mannens rakknif. Tillförlidiga personer hafva berättat, art hon en gang bortskar en så kallad Oceds som vuvit till en bögst ovanlig storlek och hvilken inzen I: kare ville operera. Det vaktadt lyckades operamonen for henne så fullkomligt, att personen annu lefver och besinner six väl, sedan han blilvit beinand från en börda, som vaude icke mindre än 17 skålpund. De, som vilja besöka nämnde gumma, mäste likväl nmuncra insiuna slg tidigt på morgompvisten, innan den intagna frukosten med thy åtfoljande Luidura gjort ögat skumt och handen osaker. Ibland allmogen i Westergöthland har uppstått en alldeles ny litteratur, som blifvit mycket eftersökt, hvars alster vandra från gård ull gard, från stuga till stuga, och i hvilka hvarje rad läses och begrundas på det nozaste. Deuna litteratur är — de utrandrade soldaternes bref. Sedan numera hvarje soldat med få undantag innehar skrifkonsten, begagnas flitigt detta medel att samspraka med de kara hemmavarande. I dessa bref framställa de sina önskningar och förhoppningar, dels om ett snart återseende och dels den önskan, alt de i ett slag matte få visa det svenska mannamodet och deltagandet for det folk, hos hvilket de så gåstvänligt blifvit emottagne. I atskiliiga bref har man läst beskrifningar om, huruledes manga af dem på asständ hört kanonernas dunder och sett den uppstigande röken från eldgevären eller från brinnande byzgnader, sam brefskrifvarnes reslexioner och känslor vikt denna syn. En soldat skref hem och berattade ibland annat söljande: Be emotloyo oss med stor vördnad och tillgifvenhet vid landstigningen och beviste oss all vedergqviekelser. I ett annat bref heter det: Vi må så väl på Fyen, alt ingen grefve homniu kan må bättre: vi få öhl och vin alt dricka; men bränvin få vi icleC. Ibland berattelser, som härleda sig från ett sådant bref var äfven den, att Preussarne på sina studsare begagna kikare, med hvilka de kunna se fienden på 7 mils afständ; men härvid tillägger dock den manhaftige brefskrifvaren, att vära skarpskyttar erhöllo i Götheborg gevär, hvilka äfven, efter hans förmenande. skulle förses med dylika fjerrglas. I de första brefven stod mycket beröm öfver den gästfrihet och välvilja, hyarmed soldaterne blifvit i Götheborg emottagne samt det högtidliga afskedet derifrån. Alla dessa bref öfverensstämma med hvarandra i beskrifningen på den gästvänskap, våra krigare röna i Danmark och deras önskan att på ett eller annat sätt få blifva sina välvilliga värdar till något gagn och nytta. Man igenkänner lätt häruti det oförderfvade svenska nationallynnet, som icke gerna glömmer tacksamhetens pligt för bevisad välvilja. — Dessa trakters allmoge, som med modersmjölken insupit den föreställningen, att Danskarne äro våra fiender, och som endast undantagsvis hört något om den skandinaviska ideen, har på en kort tid kommit på halt andra tankar och hefrakta numora Dan—————— — ä——— ——— —— skarne som bröder och vänner, hvilka vi böra sinna oss manade ant understödja och hjelpa. Petia alltsammanlagdt med den närmare bekantskap, som Danska folket sär göra med Svenska krigare. skall säkert på ett djupt och outplanligt sätt utbreda och befästa den nationella brödrakärlek. för hvilken så många ädla och upplyste skandinaviske män redan i flera är lefvat och verkat. Denna förbrödring skall us tan tvifrel hafva sina välgörande följder i en framid. äfven om en nöjaktig fred gör SvenSka vapnens användande obehöfligt; ty erkännas mäste. att, om ock en fredlig uppgörelse kommer fill stånd, hafva likväl Sveriges och Norrises rustningar I väsendtlig mån dertill track. I samma mån som de danska sympathlerna vunnit insteg ibland folket, 1 samma man har äfven oviljan emot Tyskarne och deras orättvisa anfall på Danmark börjat att gikva sig tillkänna på åtskilliga sätt. Bevis på denna förändring i allmozens sinnesstämning erhöllv tvenne kringvandrande tyska schackerjudar, hvilka för en tid sedan uppehöllo sig I ärskilisa trakter af länet. Allmogen, som fått den tron. att de voro tyska spioner, bespejade dem på det nogaste, chvar de visade sig, och de hade säkert blifvit utsatte för handgripliga opinionsyttringar, om ej några mera upplysta och rättänkande standspersoner vid åtskilliga tillfällen tagit dem under sut beskydd. Det är med spänd väntan, man öfver allt emotser lösningen af den Schlesvigska frågan, i hvilken alla taga den närmaste del, såväl för Sveriges och Norriges uppträdande på skådeplatsen. som för det lifiga Intresse, hvarmed Danmarks sak blifvit omfattad. Äfven allmogens dehtagande derför röjer sig ej otvetydigt i den fråga, man ofta hör framställas: Hur går det med våra soldater? Ska de ut i slag och göra någon nytta för välfägnaden de fått, eller mäntro de snart komma hem igen? Om det projekterade vapenstilleståndet är man temmeligen allmänt af den tanka, att det döljer ett af Skandinaviens fiender utlagdt fördat. savida ej de medlande makterna förutsett detsamma och i vilkoren för stilleståndet gjort sådana förbehall. att freden i följd af desamma kan anses sasom fullt gifven. Det faller klart i ögonen på en hvar, som egnar någon uppmärksamhet at krigets gang och de klimatiska förhallannena. att genom 3 månaders vapenhvila alla fördelar stanna på Tyskarnes dda. Den annalkande vintern skall naturligtvis försvara hvarje hjelpsändning till Danmark, 1 samma man den bildar en isbrygga emellan fastlandet och öarne och gör omintet bruket af den ansallnes verksammaste vapen, flottan, hvars förmaga att hämma handeln och att göra hemsökelser i tyska kustländerna man framförallt synes frukta. Man hoppas dock, att Tysklands demokratiska element skall vakna till eftersinnande och såmedelst gifva saken en aunan vändning, ty ieke kan det vara ten ädel och frisinnad folkviljas intresse att låta nyttja sig till ett annat folks förtryck, för att tillmötesgå några revolutionerande småfurstars eller andra uppviglares egennyttiga beräkningar, hvilka ingenting mindre afse, än folkfriheten. År erkehertig Johan sin tid och sitt vigtiga uppdrag vuxen, så torde han finna andra medel nödvändigare för Tysklands så myeket omordade enhet, än ett inkräktnings-krig mot det fredligaste och närmast befryndade af Tysklands alla nabofolk. Huru många. obesegrade krafter finnas icke ännu att bekämpa inom das grosse deutsche Vaterland innan drömmen om Tysklands enhet blir en verklighet. Icke blott från en del soldater, utan äfven från de yngre officerarne uttalar sig den krigiska anda, som önskar komma till handling, hvilket hos de sednare är naturligt från den militäriska ärans synpunkt betraktad. Ja. äf