intet sätt berättiga honom att tillåta sig friheter, som kunna vara hinderliga för trafiken, eller vådliga för andras egendom. Väl är det sannt, att det i första rummet tillkommer hamnmästaren att tillse, det inga dylika tilltag få ega rum; men som denne på sätt och vis måste betrakta H:r kommerserådet såsom sin förman, är lätt att inse, det inga anmärkningar från det hållet kunna vågas emot en så högt uppsatt man som H:r Wijk. Öfver lagar och författningar står han dock icke, hvilket tills vidare gunstbenäget torde tagas ad notam.