ee mimi EPA RA EUCP) OC FO beskaffenhet: ett ord uriledoc-röog ccf Februwari-rervolwiionen i Frankrike. I en tid, då den rikaste och mäktigaste af Europas konungar mot sin vilja och untaven lag störtats från thronen. och då en hel hop menniskor vilja utskrika denna våldshandling af den franska nationen för ett brott mot kristendomen och bibeln, är det i sin ordning att pröfva konungamaktens gudomliga upphof efter Samma måttstock, med hvilken dess gudomlighet styrkes, det är: efter bibeln. Öppnom då denna heliga urkund, källan för all vishet och all lag, som vill ega bestånd, och zranskomi berättelsen om den förste kounmamln val och tillsättning! aa församlade sig alla äldste i lSrael och kop sill Fanmel?), och sade till honom: NK du ät gammal vorden. och dina söner gå icke uti dina vägar; så sätt nu en konung öfver oss, den oss döma må, Sasom alla A0elsömmar hafva Det bohagada Sammel illa, när de sade: få oss en konung, och Samuel bad inför Herran. Och Herren sade till Samuel: hör solkens röst i allt det de hafva talat till dia. förty de hafva icke törkastat dig, utan :miq. utt jagickeskallvara kouuny öfver dem; de linfru öfrergifrit mig och tjent andra sudar. Så hör nu deras röst; men undervisa dem också om en konungs rätt. Och Samuel sade HHetolket. som af honom begärt en konung: detta skall vara fonungsrätt. edra sönet skal! han taga till sin vaga och göra dem till beväpnade män, som rida för hans vagn, och till höfvidsmän öfver tusende och öfver femtio, och till akermän. som hans åker bruka skola. Edra bästa åkrar och vingårdar och oljogardar skall han taga och gifva sina tjenare. Dertill skall han taga af edra säd och vingårdar tionde och gifva sina kamererare och tjenare; och edra tjenare och tjenarinnor och edra däjeligaste ynglingar och edra åsnor skall han taga och uträtta sin ärende med; af edra hjordar skall han taga tionde: och I musten vara hans trälar. När J då ropen öfver eder konung (ären missuijäde. klaven fver förtryck m. m.), som J eder utvalt hafven, så skall Herren på den tiden icke höra eder). Uppenbarligen ville Samuel härmed afråda och afskräcka Israel från konungamaktens införande, såsom varande emot lerrans vilja. Men folket ville intet höra Samuels röst och sade: Ingaluwnda, utan en konung måste vara öfver Oss, alt vi ock matte vara Sasom alla andra hedningar Illerrans sinnelag vid detta konungaval uttrycker profeten OSca i 13 kap. 11 vers, der n insyrer Herran sjels, talande dessa ord: nu väl, jag gaf dig en konung i mine rrede. Den, som ej tror på sanningen af denna sorgliga berättelse om konungamaktens första upphof, kan läsa den i 1 Sam, 8 kap. iranskom nu denna berättelse och dragom deraf de slutsatser, hvilka nödvändigt gifva sig utur deri innehallna premisser: I:o (ud sjelf och hans heliga vilja, uppenbarad genom bibeln och känd med tillhjelp af förnuftet, vill vara Mmenniskosiäglets högsta lag och tagstiftare — Kon ung. Något annat har aldrig franska nationen ve lat. Ehuru denna vilja under föregaemle revolutionen så oklart och förvändt uttalat Sig, alt under 1759 års revolution religionen med konungamakten syntes upphäfven, var det dock aningen derom, som äfven den gången sprängde thronen. Å sin grymhet borttog Herren ) Samuel var den siste r publikanske domaren eller konsuln i Israöl. 7) d. ä.: När någon anklagas för majastätsbroft. N1C11 UU t-UIHII. YuICII IULLMCT SIST förslutna revolution proklamerades uppenbarligen kristendomens högsta och heligaste grundsatser, såsom den regeringsform, efter hvilken Frankrikes både inre och yttre politik skulle ledas. Se Lamartines öppna bref till alla den Franska nationens agente bland utrikes makter! Penna gång har franska folket träffat den rena bibliska sanningen: Herren i hämmelen är folkens ende laglige Konung, och llans I kristendomen uppenbarade? visja deras enda, allmänt gillande grundlag och regeringsform: alla menniskor äro lika aktalle (exalitft) och — bröder (traternitt). regeringar som folk måste bena lya den Högstes gudomliga vilja, intet. meuskligt godtycke Ciberte). 2:0 Först da, när en nation ussullil från truds vilja och ej tingre vill slinlla sig den (ill efterrättelse, inträder behofvet af en konung. 3:0 Uppfyllande af detta behof är alltid emot tids vilja; men Han tilläter det ändu, för alt genom detta medel, genom detla straff, bringa nationen till medvetande af sill affall från silluis vilja. f:o HunUnHUMRLUICUnS straffjande art ligger iden tunya, som derigenom blir tluyd på nalionen. Edra bista åkrar och vingardar och oljogardar skall han taga och gifva at sina tjenare. Dertill skall han taga af edra säd och vingardar tionde, och af edra hjordar skall han taga tivude, för att dermed uträtta sin ärende; och J masten vara haus trälar, och Herren skat på den uden icke höra eder. Hvad tusende sattiga rikligen kunde försörjas med, förtärer en enda konungason i öfverslöd. I den man. som konungen är emäldig, ej inskränkt ecnom ständer och konstitution, är straffet känbarare. 5:o Ål konungamakt står mera eller mindre på hednisk grund. Sät öfver oss en konung, Såsom alle hedningar hafva... En konung skull vara öfver oss, att vi ock måtte vara, såsom alle andre hÖUHIPIGUL.. Da kristendomen inkom i verlden, denna högsta uppenbarelse af Guds vilja, som ej allenast uppenbarar den aldra Höcstes vilja, utan äfven förlänar kraft att efterfölja den. inträdde ett högst mälrkvärdigt förhållande: i nationernas bröst inkastades ett frö. hvilket icke utifrån, utan inifrån skalle sönderspringa konungamakten. denna yttre symbol af nationernas assall från Git Derfäre hette det på samma gåna: Marer all mensklg ordning (vare sig kejsare-eller konungadöme) underdånigel, och Wi äre alle konungar och prester vårom (indi. IIUru skoll denna underbara motsägelse lösas? JO. Sur Herrans ssäkulh, således icke för kejsarens eller konungens skull. borde solken vara konungaoch kejsaremakten underdäniga. Dermed är uttalodt, att folken, under det de af konungaoch kejsaremaklen uppburo stratfet för sitt askall från Herren, småningonr skulle uppfostras och tuktas till Honom tillbaka, för att Han sedan ensam genom sin gudomliga, i kristendomen uppenbarade vilja, skulle kunna styra och regera dem. Icke på en gzång. utan smaninzom, hade säledes himmelens ech jordens högste lagstiflare stadgzat upphäfvandet af kanumgaoch kvjsaremakten. Bryter nagon nation bojorna, hvari denna makt shiter honom fangen, förr, än tiden är kommen, d. ä. undandrager sig nationen stralket förr, än de välgörande verkningar, som åsyftals med dess påläcgande, upphunnits; så, genom en underbar händelsernas gång, faller straffet åter tillbaka, och nationen får, tvärt emot sin egen vilja, antingen konungamakten tillbaka, som det skett under föregacade revolutioner i Frankrike, eller också råkar det i händerna på blodsugande aristokrater, som straffa värre än sjelfva konungarna och kejSårue. An Styres al Herrans hand, och nationerna ma, som masken, än så mycket yrida sig och kräla istoftet: förr än tiden är inne för deras befrielse, d. ä. förr, än de återgått till Herrans vilja och underkastat sig hans heliga och saligbringande lagstiftning, lyckas ingen enda af deras revolutioner. Det är ingalunga ref:s påstående, att franska nationen i allo ännu upphunnit denna ståndpunkt; men då de grundsatser, besagda notion proklamerat. äro kristendomens egna och innersta, är det ref:s fastaste öfvertygelse. att så länge dessa grundsatser följas i lifvet och ej blott proklameras från tribuner och tryckpressar, eger det statsskick. som genom sista rerolutionen uppkommit i Frankrike, bestånd och besitter vilkoren. inom sia gifna, under hvilka nationen småningom kan bringas på den punkt af seulig kraft och odling. som gör all kvnungaoch kejsaremakt öfverflödig. Det är derföre, som Kristendomens införlifvande och inplantande i nationernas bröst är utaf så omätlig vigt för nationernas frigörelse och förlossniug från det straff. den himmelske Fadren i sin nåd och vishet tillåtit. I den mån ett folk blir kristligt sinnadt till förstånd, vilja och lefverne. gär det sin republikanska stafssörsattning till mötes. Det judiska folket, urSprungligen republik, endast med lagen och dess gudomlige stittare till konung, fick aldrig sin statsförfattning ater. Och hvarföre? Emedan de icke atervände till Herren och antogo den Messias, som redan från fallets Stumd var utlofvad. Men de kristua folken, som antagit och erkänt Honom, atervinna denna statsförfattning i den mån de låta Hans himmelska lära blifva ej allenast ord och bukstäfver. som döda, utan lefvande handlingar i verkligheten Matte den franska republiken fortgå och blomstra på denna säkra och osvikliga grund! (J. h.) C äezUU : NYHETER, Ingssartyget Constitutionen ankom I gåt eftermiddag med dansk post af d. 12 dennes, men som ångfartyget Malmör. hvilket far med post och passagerare emellan Liibeck, köpenhamn och Malmö, icke ankommit till köpenhamn innan danska tidningarne lades i pressen, så innehålla dessa inga sednare nyheter från kontinenten, än dem. som redan i Fredags hitkommo med Nordstjernan. Passagerare med Constitutionen hafva smellertid berättat, att ÅMalmir ankommit kort före Constilutioneos afresa och medfört den vigtiga nyhet, att naltionalförsamlingen i Fräanlisitryt öfrverlatit at Preussen att umgöra affären med Danmark. hesannar sig detta rykte, torde en snar vapenhvila. om icke desinitir fred, vara att hoppas. tv Preussen tyckes ingenting heldre önska, är att se ett slut pa detta olycksaliga krig. Från eranuriket Danmark hafve vi följande notiser att meddela: Åuktiaerne på de slutligen prisdömde tyska fartygen bafva blifvit beramade att taga sin början Mamlagen den 28 dennes. Detta beslut kommer dock troligen att återtagas, 4 fall ofvananförde fredsutsigter belinnas vara grundade. ÅÄÅnna den 12 dennes kondemnerades tvenne tyska stvg af prisruften i Köpenhamn. Helslugörs Avis? för den IT dennes berät. tar följande: I dag tidigt på morgonen togs här på redden ett preussiskt barkskepp, som kom från London, samt fördes till Köpenhamn. kaptenen skall förklarat, att han mycket väl visste, att han skulle bli tågen, men han vågatle icke stanna i England af farhåga, att nu bli anhällen der, och han ville heldre uppbringas i Danmark, hvarest han visste att fångarne blefvo väl behandlade. ÅhTSCHHIGlIU, den storljugaren, har berät.