Hennes Maj:t drottning Pomare, af Misslonärerne uppfostrad, är tvertom en rätt civiliserad dame, som törhända utan att komprometera sin kunglige värdighet, skulle kunna visa sig i sjelfva Europa. ( Forts.) UTRIKES NYHETER. DANMARK. Skeppsfarten till dansk-westindiska öarne är, tills vidare derom varder förordnadt, fri och öppen för alla flaggor. FRANKRIKE. Utaf nationalförsamlingens femton byråer hafva fjorton utalat sig emot tvåkammarsystemet. Till den 6 Augusti var allmänna tankan, att det nya konstitutionsförslaget kunde blifva färdigt att föredragas i nationalförsamlingen. Mobila nationalgardet, som skall helt och hållet reorganiseras och ställas på lika fot som linietrupperne, kostar innevarande är öfver 14 millioner Frances. Cavaignac har, enligt berättelse I tyska tidningar, uti en mycket vänskaplig skrifvelse anmodat tyska regeringarne att icke mera släppa några Polackar igenom till Frankrike, der de blott öka elementerne till nya oroligheter. På grund häraf mena de goda Tyskarne, att polska frågan icke kommer att föranleda något krig med Frankrike. ENGLAND. Allmänna uppmärksamheten är nästan uteslutande rigtad på det oroliga Irland. Dock har ännu icke något allvarligt utbrott egt rum, och regeringen gör allt hvad den kan för att förekomma ett sådant. Trupper skickas allt jemt till Irland. Amiral Napier ligger med gin flotta utanför Cork. Från åtskilliga håll erbjudes regeringen kraftigt understöd för att bekämpa upproret. En del irländska parlamentsledamöter hafva rest hem för att genom sitt inflytande motarbeta upprorspartiet. Betydliga pris — 500 till 300 — hafva blifvit utsatte på tillfångatagandet af de tre förnämsta ledarne, Smith O Brien, Meagher och Doheney, hvilka imellertid lära stå i spetsen för tusentals beväpnade bönder och således icke torde bli så lätta att knipa. Afven i sjelfva England, der irländska insurrektionspartiet räknar många och varma anhängare, äro nödige anstalter vidtagna för lugnets vidmakthållande. Med ett ord, mycken kraft och energi utvecklas af öfverheten, och man tyckes äfven, att döma af fondernes ställning, temmeligen lita på dess förmåga att hålla Irländarne och andre missnöjde i styr. Men tillochmed under en sådan spänning och bekymmer, som nu råda i landet, hafva börsspekulanterne tillåtit sig sprida falska oroande rykten om en allmän resning i Irland, för att derigenom inverka på fonderna, hvilket äfven lyckades dem. Man skall imellertid vara dessa herrar på spåren, och blifva de upptäckte och förvunne, såkunna de icke undgå en sträng näpst. Preussiska gesandten i London, riddaren Bundsen, är rappellerad och har den 26 Juli lemnat England, för att begifva sig till Bertin, och, såsom det berättas, öfvertaga en vakant plats — man gissar utrikesdepartementet — i preussiska ministeren. Lord Palmerston säges vilja sända lord Cowley såsom särskild gesandt till Frankfurt för uppgörandet af danska striden. På ett kalas i Greenwich, tillställdt af nägra tyskar, skall riddaren Bundsen hafva yttrat, att engelska regeringen ärnar sända en utomordentlig gesandt till Frankfurt för att lyckönska riksföreståndaren. Måhända den ofvannämnde lord Cowley äfven får denna denua mission, då han således kan slå två flugor i en smäll. RYSSLAND. Czarens utrikesminister, den beryktade Nesselrode, har, på sin herres befallning, aflåtit att handhref till samtlige rvska gesandterne i Slutligen förklaras kejsarens tänkesätt -emot Tyskland vara fredliga och de hittills bedrifna rustningarne endast hafva en sträng defensiv bestämmelse, och det heter, att, så länge Tyskland icke angriper Ryssland, och så länge Förbundet, hvilken form det för öfrigt ock månde gifra sig, lemnar grannstaterne o. antastade och icke söker att genom råld utvidga sitt gebit eller göra gällande sin kompetens utom de i fördragen utstakade gränser , skall kejsaren äfven akta dess inre oafhängighet och icke vara sinnad att lemna den ställning han till dato bibehållit. TYSKLAND: J Wienarne låta förmärka stort missnö e dermed, att kejsaren, ännu icke, enligt gifvet löfte, återkommit till hufvudstaden. Man befarar nya oroligheter, hvilket haft den verkan på fonderna, att de fallit betydligt. På riksdagen har man, efter något ordande om saken, beslutat, att skicka en deputation till Insbriick, för alt göra kejsaren uppmärksam på faran af ett längre uteblifvande. I ett dylikt ärende är redan en grefve Gränne afsänd till Innsbrick af erkehertigarne Johan och Stephan. Kungen af Wiirtemberg tros hafva för afsigt att nedlägga kronan. Uti Gera uti Reussiska landet har varit stort gatuspektakel eller, om man så vill, upplopp. De upproriske, till större delen bönder förstärkte genom stadens oroliga hufvuden, ville befria en fånge och lyckades deri äfven, hvarjemte de illa tilltygade stadens turnare, hvilka gjorde dem mästa motståndet, samt nedrefvo deras hus. En hel hop folk blefvo under detta tumullt sårade, och en skräddaregesäll dödades. Baierns ex-kung Ludrig skall åter hastat i sin Lolas armar. Tysklands enhet och enighet stå på skrala fötter. I Berlin ha förefallit blodiga konflikter emellan fyska och preussiska partiet. Till det sednare höra isynnerhet militärer. Många borgare hafva ryckt af den tyska kokarden. Starka folkskockningar hafva egt rum, isynnerhet utanför prinsens af Preussen palats, hvilken imellertid icke var hemma. Man mäste anlita bajonetten för att skingra folkhoparne. Fönsterinslagningar med mera dylikt ofog höra till ordningen för dagen. Republikanerne blåsa under elden, för att öka förvirringen och få friare utrymme för sina egna planers förverkligande. Iill förekommande af vidare konflikter har imellertid kungen utfärdat en proklamation, som innebär ett skrufvadt erkännande af centralmakten i Frankfurt och hvari det bland annat heter, att Tysklands kraft äfven är Preussens, och att hvarest preussiska trupper komma att kämpa för den tyska saken och på min befallning hafva att underordna sig riksföreståndaren, skola de ädagalägga preussisk tapperhet och disciplin. Hyllningen till riksföreståndaren, denna på en gång så kinkiga och vigtiga punkt, har Hans preussiska majestät funnit för godt att förbigå med tystnadens vältalighet i sin proklamation. På sjukhuset (harile i Berlin har inträlfat ett kolerafall, som slutade med döden. Ett antal köpmän och skeppsredare i Dansig har rigtat en adress till ministeren, deri de förklarat att, derest icke, endera genom vapenstillestånd eller fred, ett snart slut göres på det vanvettiga och onyttiga kriget emot Danmark, hvilket i sina orsaker icke angår dem, så skola Danzig och Westpreussen icke betala en skilling i skatter och åter upphäfva fördraget om deras förening med Tyskland. Den i Danzigs hamn liggande örlogskorvetten Amazonen vågar man icke utrusta och utskicka till sjös af fruktan, att den genast skulle bli knipen af danskarne. Uti Stetlin håller man på att bilda en besättning för den blifvande flottan. Centralmakten lär tillsvidare uppskjullt hyllningen af riksföreståndaren. bgad Friser — så har denna auktoritet skridit till ett förhatligt och upprörande pressningssystem, hvarvid de främmande knektarne fungera som handtlangare. Proceduren är helt summarisk: man öfverfaller byarne om nätterna, rycker de unga karlarne ur sina sängar och släpar dem till Rendsburg. En mängd konskriptionsskyldigt folk har flyktat till Danskarne. Landet blottas imellertid på arbetskrafter, och armar saknas för den härliga grödans inbergande. I många trakter ligger höet och ruttnar på marken. Så berätta danska tidningar. I tyska tidningarne omnämnes äfven att en mängd ungt folk i konskriptionsåren slyktat ur landet, men tillika anmärkes, att de dertill blifvit narrade af Danskarne, som inbillat dem, att de skulle föras till Preussen, för att slås mot Turken och Ryssen. IVrangel skall hafva förlagt sitt högqvarter till spenrade, som ligger flera mil från jutska gränsen. Hans afsigt tyckes således icke vara att, för det första åtminstone, öfverskrida denna gräns. Journal des döbals af den 30 Juli meddelar, att general Oudinot skall i spetsen för en kår trupper marschera till Toulon och der inskeppa sig för att gå till Italien och besätta en romersk stad i närheten af Po (4neona?) General Damesme, efter den aflidne Duvivier utnämnd till parisiska mobilgardets chef, har äfven dödt af sina blessyrer från Junistrien. Päåfven skall, så förmäler J. des debats, den 22 Juli hafva abdikerat (som verldslig regent?) och en provisorisk regering hlifrit bildad. Hans Helighet har således fått vika för folkets krigiska sinnesstämning och hatet emot Usterrikarne. Enligt en underrättelse i Rheinische Zeitung af sednare datum, än österrikarnes se gertidningar, hafva Österrikarne lidit ett förfärligt nederlag vid Sommacampagna. 7000 äro fångne; mera än 40 österrikiska kononer och 12 fanor hafva fallit i segrarnes händer Förlusten på båda sidor har varit betydlig Samma blad har en notis från Zirich af den 28, att Österrikarne blifvit besegrade i er hufvuddrabbning och att segervianarne gjor ett byte af 50 kanoner och 17 fanor sam tagit 12,000 fångar. Vi hafva i dag på morgonen, per Conslitutionen, erhållit dansk post af den 5 dennes Tysk post af den 3:dje dennes hade den 5:te anländt till Köpenhamn, men oss Götheborgare blir den förhållen, så att vi först bekomme den öfverland om Onsdag. Efter danskt tidningarne meddele vi imellertid följande ut ländska nyheter: I Frankfurt har riksministern r. Schmer ling tillika med krigsministern 2. Peucker en emot Danmark mycket fiendtlig anda utta lat sig öfver den dansk-tyska frågan. Tysk jand, heter det i v. Schmerlings föredras har gått så långt som möjligt för att tillvi gabringa ett vapenstillestånd. Danmark ha imellertid rent ut vägrat att afsluta en vapen hvila med centralmakten; general Wrangel ha häröfver yttrat sig med mycken energi. De är en allvarsam sak att börja kriget ånyo men valet är endast lemnadt emellan en van hederlig vapenhvila och krig. Danmark ska! blifva öfvertygadt om, att Tyskland icke bort gifver det ringaste af sin rätt. Och vi få ic ke glömma, att det företrädesvis var Preus sen, som följde den första uppmaningen oc beredde väg för de öfrige rikstrupperne; låtor oss icke förgäta hvad Preussen lider. Me kriget emot Tyskland är ett tyskt krig, oc de offer, det kräfver, böra fördenskull hädai efter icke göras af enskilta stater, utan i hela riket. Till slut bad ban hela försan lingen att upplysa Tysklands folk om nödvät digheten af de vidtagna mesyrerna. Krig. ministern ansåg sig böra vidhålla tvenne syr 2.. A Att nao I otaånd att ch