ietetÖarna. En landsman, bosatt på Otahiti såsom handlande, har under sitt vistande nu här hemma, meddelat redaktionen af tidningen Tid em nedanstående korta underrättelse, hvillken vi taga oss friheten reproducera: Den första sjöfarande, som besökte denna skärgård, hette Quiros, hvilken 1606 upptäckte densamma. Sedermera har den blifvit ånyo besökt och nästan såsom ett förtrolladt land, ett jordiskt Eden, skildrad af kapten Wallis 1767. Efter honom anlände Bougainville 1768, som också deröfver utkastade en så yppie målning, att hufvudön af hans landsmän lef kallad la nouvelle Cylhere; honom följde 1769 Cook och hans följeslagare Forster, hvilkas beskrifningar mera äga sanningens än fantasiens förtjenst. Sedan denna tid låter antalet af Europeernas besök på dessa öar ej mer räkna sig, och flera af dessa resande t. ex. Wilson, Turnbull, hafva också utgifvit beskrifningar, af större eller mindre värde. Deremot måste man vara på sin vakt mot de spridda underrättelser, som under de nyss förslutna åren förekomna i Engelska och Fransyska tidningar, angående dessa öars politiska tillstånd, och hvilka äro hvarandra motsägande såsom hvardera från sin sida ensidiga. De engelska notiserna hafva sitt upphof från den bekante Pritehard och hans parti, de sednare från fransmännen Morenhaut och hans medhjelpare. (ett sällskap för lögners utspridande). Om den lilla beskrifning, här nedanföre följer, är högst ofullständig, så är den åtminstone sannfärdig; också innes intet skäl för förf. att vanställa de verkliga förhållandena. Skärgården är belägen i Södra Stilla Hafvet, på ungefär lika afständ mellan Asien och A. merika, melian 16:de till 18:de Södra breddgraderna; förbindelsen med Europa sker numera öfver hamnen Valparaiso i Chile och sedan öfver Panama-näset, eller rund Cap Horn. Sällan kunna nyheter från närmaste punkt af vår rerldsdel dit ankomma på kortare tid, än fyra månader. Hufvudö är Tahiti, orätt kallad Ortahifti. Den är bildad af tvenne halföar, som förenas genom ett slätt land. Omkretsen utgör omkring 120 eng. mil; alla de andra äro mindre. Det inre upptages af vilda och ouppodlade bergsträckor, hvilkas högsta spets ligger omkring 8,000 fot öfver hafsytan. Nästan rundtomkring är ön försedd med ett lågt, mestadels bördigt slättland, som dock mångenstädes genomskäes af från centralfjället utgående bergarmar; less största bredd är 2 till 3 eng. mil. Utomkring är ön omgifven af en bank (reef), bestående af rödaktig kallnad lava samt koraller, bröstvärnet för öns hamnar, till hvilka gifves tillträde genom öppningar i banken; afståndet rån stranden utgör högst 1 !, eng. mil, men hå några ställen är detta ref sammanvext med sjelfva landet. Till närmare upplysning om denna ös skönhet och öfriga beskaffenhet mig meddela följande bygden år 1843, skrifvet bref: Den -sakta vinden tillät oss, medan vi långsamt seglade längs stranden, att gradvis göra oss bekanta med denna ös förtrollande skönheter. Kullar och dalar, branta, skyhöga, förinderligt brutna berg och klippor, mestadels upp till topparne beklädda med den rikaste vegetation, från Brödfruktsträdet, med dess ypviga löf och den majestätiskt höga kokospalmen ända ned till den guldgröna bergmåssan. Ett särskildt lif vinner denna tafla genom de många bergfloder, som störta utför bergväggarna och sedan stilla och fredsamma framslingra sig genom dalarna och kustlandet, men som dock under regntiden betydligt svälla och föröfrigt alltid äro vattenrika. Hela denna tafla inneclno i on F RA al Me hr f naturtillåter jag utdrag ur ett till hemkort efter min första ankomst, TA VA vatten, uppkommet genom Oceanens m ajestätiskt rullande byljor, som dels bestorma den brutna stranden, dels den omgifvande korallbanken, inom hvilken ön ligger liksom en borg mellan sina vallar, lugn och säker för de utanföre rasande bränningarna. Sedan vi kastat ankar i en af dess hamnar, hade vi än bättre tillfälle att närmare betrakta denna naturens lustgård. I detta ord ligger ingen öfverdrift, emedan det, såsom jag hört af kunnigt folk försäkras, knappt på jorden finnes någon punkt, hvilken naturen mera slösande beskärt en yppigare och mångsaldigare vegetation, till en stor del bestående af ädla och för infödingarnes behof nyttiga alster. Vi nämna blott de förnämsta: Era eller Brödfrnktträdet, hvars äpplelika och melonstora frukt. som ibland stekes på glöd, eller, skuren i skilvor, bakas i ugnar, och liknar, samt i mäången man smakar nästan Som sint hyvetebröd; äfven göras deraf puddingar. Annars kunna frukterna, kastade i gropar, genom pressning bringas i gäsning, och utgöra derefter ett födoämne under den korta ärstid, då ingen tillgång finnes på färsk srukt. Brödfrukten är öhoernes förnämsta näring; näst derefter har kokospalmen det högsta värdet. Trädets mångfaldiga bruk är allmänt bekant; jag nämner blott, att mjölken, medan nöten är ung, förekommer mig såsom den mest välsmakande dryck af alla mig bekanta på jorden, ) samt att dess olja, i sednare tider mer och mer wti Europa använd till mäng aldiga behof, fatt ett ökadt värde och utgör en af dessa öars exportvaror. AF Kokosnötter sändes från Ceylon årligen flera skeppslaster till England, och der pressas oljan genom maschiner. En sadan, hittills på ön saknad, är af mig inventerad och beställd i England. Vigtiga bidrag till menniskans födoämnen äro Bananas eller Pisangen, hvaraf här finnas 22 varieteter; roten af Fam, som äfven växer vild, men står tillbaka för brödfrukten; Tarro, annars kallad svrium, också en rot, men hvars blad ock ätas som spenat; Söt-polalis jemte en myckenhet andra, af hvilka de såkallade Brasilianska plommonen, här kallade Vi ( Spondias dulci?) förekomma mig smikligast. Man ser hela lundar af dessa Plommon-, Brödfruktoch Kokos-träd i alla rigtningar, — alleer af Apelsiner, Citroner, Limoner och Gnaver — denna sednare, en mycket delikat frukt, har öfversvämmat alla dessa öar, och utgör en stor del af födan för svin och nötkreatur — plantager af kaffeoch sockerrör, bädadera af det yppersta slag, men hvilka produkter för närvarande åtoå till innevänarnes eget behof. Det Tahitiska sockerröret, såsom mera gifvande, har i sednare tider blifvit förslyttadt till Ceylon och en del af Indien. Jorden, den fruktbaraste man kan tänka sig, frambringar allt utan särdeles möda; man behöfver endast lätt vända dess yta och nedsläppa några frön; sedermera gör naturen allt sjelf och belönar tusenfallt det ringa besväret. De vigtigaste träden. nemligen Brödfruktträdet. KOkospalmen och Kaffeträdet erfordra ock föga ans. Brödfruktträdet användes mycket till byggnad, dock mest för Infödingarnes eget behof, emedan Europeer köpa timmer och plankor, som komma från Nord-Amerika och Columbia-sloden. Bananas och Plantaius (vildt vexande Bananas) behöfva alls ingen ans. Mellan träd och buskar framskymta pittoreskt de nätta hvitlimmade boningshusen, bebodda dels af infödingar dels af Europeer. Öfverraskande är skådespelet, som endast i dessa klimater erbjuder sig, att se den utsprickande löfknoppen undantränga det ännu endast halfgulnade löfvet; att se, bland den mogna frukten, blomknoppen ej ännu öppnad, blomman i sin skönaste fägring. Ja man kan i sanning TamaAnada Fo oo 4 AR tt Mandel-miäöll som hettas med glödande stenar och säga, att ett och samma träd utgör en bilt de fyra årstiderna. 1:0 Vårens första dagar, då träd och vexter äro af den annalkande Solens första strålar väckta ur sin vinterdvala — 2:0 Sommaren, då alla träd och vexter äro klädde i sin högtidsskrud, och blommorna I sin skönaste fägring, blanda deras doftande ångor med vindens fläktar — 3:0 Hösten. då jorden lemnar sin gröda och trädens grenar hota att brista under bördan af fullmogen frukt, vinkande den förbigående vandraren att i skuggan af dess löf njuta af dessa rika förråder — 4:0 Vintren, och dess stormar, som bortjaga de gulnade löf, hvilka trotsat höstens vindar, och hittills bibehållit den plats, der de först skådade dagens ljus, der de prunkade i sin högtidsskrud, men nu måste lyda naturens lag sedan de nått förvissningens ålder. Med ett ord: allt hvad här för ögat erbjuder sig är förenadt uti en skön, förtjusande harmoni. Klimatet är det herrligaste, man kan önska sig. Det är visserligen mycket varmare. än Sommaren i Sverige, men det är mycket regelbundet uti dess förändringar. Den starka solhettan är dock mycket mildrad genom den beständiga omvexling af landoch sjövindar, som räcka hela året om. Vederqvickande och för plauteringarna välgörande äro de skurar af regn, som falla då och då, hela året om. undantagande från Dee. till Mars, som man kallar regntiden, då det händer att det regnar 3 a 4 dagar med endast fåtimmars uppehåll. Inga sarsoter eller smittosamma sjukdomar äro här gängse. Infödingarne äro at ovanlig storlek, stark kroppsbyggnad, muskelfulla och vilskapade lemmar. Änsigisbildningen är behaglig, mycket liknande den europciska. Håret är svartbrunt och glänsande, på männerna rakt, på qvinnorna i allmänhet vägformigt, fint och långt —, Kroppssärgen är i allmänhet bronze eller rödbrun; men barn och qvimnor, som i allmänhet äro sysselsatta inomhus med slätning af mattor eller tillverkning af tyger, beredda af Pappers mulbärsträdets bast, äro nästan hvita, Till lynnet äro de vänliga, godsinta, förståndiga. men lata; — och hvarföre skulle de ock möda sig, då de nästan endast behöfva samla och tillreda hvad jorden, så godt som sjelfmant jemte det fiskrika hafvet erbjuder dem? Klimatet förbjuder ock ansträngningar. Ett annat näringsmedel hafva de uti sina svin, som föda sig sjelfva af de nedfallna frukterna. Slagtade stekas dessa djur hela uti gropar, sedan öfvertäckas först med omkring åtta tum ljockt af löf, och sedan öfverhöljas med jord; det sålunda beredda köttet öfverträffar i smaklighet vida det bästa fläsk man känner i Europa. Språket, en mycket afvikande gren af Malayiskan, har endast 14 bokstäfver och är, i Europeers tycke, högst ofullkomligt, för öfrigt svårt att lära, och i sitt uttryckssätt mycket skildt från vårt. Genom engelska missionärernas nit och verksamhet hafva hela bibeln, psalmböcker och fiera religiösa skrifter blifvit öfversatta på detta språk, sedan samtlige insödingarne låtit omvända sig till den protestantiska christendomen. På Tahiti ensam funnos år 1843 20 kapelleller skolhus, och det gifves knappt någon inföding, som ej kan läsa och skrifva. Gudstjensten går till med all anständighet, och Söndagen, som den borde uti alla länder, användes till gudsfruktan, och de kapell, som vid franska usurpationen blefvo förstörde eller förvandlade till kaserner, reparerades eller uppbyggdes, sedan af öboerne sjelfmant, äfrvensom nya tillkommo. Invånarne kunna således icke kalias vilda, ehuru några Fransmän roat sig att om drottning Pomare berätta, att hon såsom ett vilddjur äter sig skrofmätt af svinkött, brödfrukt m. m., aAnh endan 111 (et