Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1848, sida 1

ett så stort och oemotståndligt nöje att exercera sina trogna bussar, och dessa ej, kan tänka, så väl behöfde denna beständiga öfning under Högstdensammes allernådigste ledning, så skulle man tycka (vi nemligen, som icke äro militärer och som således tills vidare få tänka och tycka) att trupperna gerna kunde förläggas annorstädes och tillochmed användas för att skydda provinsen från vådliga kommunikationer. H. M. Konungen skall, säger man, inom kort afresa till Stockholm för att lyfta stora kreditivet och afsluta riksdagen. Om stora kreditivet lyftes, så få nog trupparne ligga här ett godt stycke in på vintern, hvilket gör saken ännu mera beqväm. Det, som imellertid tyckes gifvet, är, alt den politiska slällningon fatt vida mera fasthet, alltsedan H. M. Drottningen drack shö på Sorgenfri. Efter detta besök har man börjat tala om vinterqvarter för trupperna, och flottan har fått order att afgå till Carlskrona för att proviantera för minst fre månader, d. v. s. tills den, vill Gud, är nära att frysa in. Alt armeen kommer att ligga i Skåne, är temligen säkert, men detta kan också vara nog för alt trösta, lugna och hugsvala H. M. Enkedrottningen af Danmark och göra att Sorgenfri gör skäl för namnet, hvarjemte H. K. II. Kronprinsen får tillfälle att bli känd af armåcen och dess befäl, skaffa sig personliga beundrare och vänner, hvilket med de höga egenskaperne af hans personlighet naturligtvis måste lyckas. Man har länge talat om vapenhvila på tre mänader. Hvad detta vill säga, begripa vi ej rigtigt; ty det hår varit vapenhvila å vår sida hela tiden, och förblir väl äfven så allt framgent. Men det, som lär vara visst, är, att trupperna skola ännu en tre månader bortät förblifva qvar i Skåne, naturligtvis för att observera, huruvida vapenhvilan förvandlas i fred eller brytes och blir kriy — då vi åter börja underhandlingar med kungen i Preussen, Tyska rikets föreståndare och Crethi och Plethi samt läta Tyskarne taga Slesvig bäst de vilja. Om ej kungen gör en ny deklaration, och blandar sig i hela röran af Tyska förbundets upplösningstillständ, kunna vi ej gerna få krig; ty Wrangel är visst en stolt och rå person, men så ensaldig kan han väl ej vara, alt han helt och hället onödigt skalfar sig på halsen ett krig med Sverige. Ponera äfven, att han ginge in i Jutland och brandskattade, så kunde han väl nog hinna att draga dädan innan Svenskarne komme, och när det inträffade, så — hade de der ingenting att göra...... Ursäkta digressionen! Wendes artilleri skall återvända till Landskrona. Det har här, tillika med de öfrige trupperne, defilerat för Danske kungen. Detta var således hela afsigten med dess hitmarsch!!! Dagens on dits äro många. Man talar om sidoinslytande; om vissa mölen på vallen, som börja väcka fruktan inom familjerna; om att dottern till en svensk, som varit gift med en fransyska, skall uppfostras i pastor Studachs institut i Stockholm, och om att kungen af Danmark, som nu mera behängt samtlige vår Konungs och IH. K. II. Kronprinsens adjutanter och hoffolk med Dannebrogskorset, vore sinnad ati begära tullfri införsel för en hel kista med dylika kors, för att dermed behänga Enhver, der vil bruge det. Det skall blifva rätt iuteressant av få erfara om Silfverstolpe eller Afzelius, eller någon annan af dem, som med lif och blod stridt för Danmark, kommer att hedras med denna utmärkelse. Mig synes det dock som om den för dem blifvit alltför vulgär, så vida meningen är, alt det verkligen skall ligga någon utmärkelse i dylika distinktionstecken. Mera en annan gång. Till dess farväl!