IHMLCILIMICIHC 10I alld IAHUCIODO LAUDLIIRODIHUUOSLII. sjunkit en 20 till 30 00 i värde, är ingen an: nan, än det starka aftagandet icke allenast af förbrukningen. utan äfven af produktionsförmågan ibland de talrikaste och mest bildade nationer i Europa, föranledt genom de inre oroligheterne i dessa länder och den så godt som totala förstöringen af hela kreditsystemet. Gent emot Britterne bo 100 millioner Fransmän, Tyskar, Italienare o. s. v., hvilkas fabrikshandel icke allenast för den egna förbrukningen, utan i viss grad äfven med utlandet var ganska betydlig, enär de förstodo att producera många artiklar bättre och billigare, än vi. Skulle dessa sälja till Britterne sitt silke, sin ull, sitt lin och många andra artiklar till de berörda billigare priserne, om de vore i stånd att, såsom hittills, till högre priser och med fördel sjelfva förarbeta dem? Denna förminskning och partiella totala suspenderande af fabriksindustrien på en stor del af europeiska Kontinenten äro egnade att väcka de största farhågor, hvilka blott kunna häfvas genom skyndsam återkomst af en fast och stadgad samhällsordning. Det är fullkomligt falskt, derest utländningen ville tro, att England måste vinna genom slika olyckliga konjunkturer, som vi nyss skildrat. Motsatsen är ovilkorligt fallet, till och med då, om ett par månaders större lif visar en illusion, som vid origtigt bedömande skulle kunna tyda på ett motsatt resultat. Sedan de föråldrade systemen af en exclusiv handel blifvit förrisla från England, — ocn Engelsmännen hafva i 20 år laborerat dermed och äro ännu icke en gång vid målet — kan blott den friaste rörelse i Englands handel med alla andra nationer. tjena dess sanna interesse; men det är icke allt! Engelsmännen kunna blott önska, att alla andra nationer sinsemellan nmåtte föra en så stor handel som möjligt. Tiodubblade sig t. ex. handeln emellan Frankrike och Amerika, så skulle i tidens lopp begge länderna derigenom vinna i välmåga och sättas i stånd att af de varor, som England kan lemna billigare än andra länder, köpa mera än hittills. Ju större således alla fremmande folks internationella handel är, desto mera fördel skall England draga deraf i tidens lopp. Engelsmännen kunna blott vinna genom andra länders välmåga och lyckliga belägenhet och måste följaktligen förlora, om deras välmåga och lycka försvagas eller alls icke existera. I denna anda kan alltså Englands politiska tendens icke vara någon annan än den att åsyfta fredens bibehållande i hela verlden, och man får i och utom England anse det som en-politisk visshet, att dess statspolitik oföränderligen är rigtad på detta mål. England står genom sitt handelskapital, genom sin industri och genom sina vidt utgrenade handelskanaler, men isynnerhet genom sin så ofta och så öppet uttalade fria handelspolitik, som vi med så få ord i korthet utvecklat i denna uppsats, — så högt, att det aldrig skulle betrakta som ett motiv till krig, om i någon del af verlden en handelsbranch för en tid hämmades eller afskures för detsamma. Den stat, som skulle våga att gora något sådant, måste skada sig sjelf mest, ty de bästa statsinkomster härflyta från handeln, och der denna slöres, förminskas dessa. Hvem skulle lida största skadan, om Öresund och Dardanellerne spärrades? Utan tvifvel de länder, som ligga innanför dessa hafspass. England kan hemta samma artiklar, som dessa länder lefverera, från andra delar af verlden, men de mäste utarmas, emedan de icke kunna bli utaf med sina produkter och följaktligen icke göra något utbyte. Sådana faror existera icke mera för England. Mrarest inga gränser sättas för den fria viljan, der skall man, hvar det ock månde vara i verlden, gerna handla med England, men hvarest förbud träda lundrande i vägen för handelsrörelsen, der skall landet sjelft lida derigenom, d. r. s. genom det hämmade fria utbytet. Men England står det fritt att drifva handel med hela den ifriga varl