all passera eqvatorn. i Den (jsenligaste longituden vid egralorns passerande. Till följe af den mellan tropikerna alltid rådande vestliga strömmen, bör eqvatorn icke passeras på större vestl. longitud, än 239 (från Greenwich) och helst vid 199. Denna vanligen såkallade eqvatorial-ström, som uppkommer af jordens svängning kring sin axel, i samverkan med de allmänna ostliga vindarne, börjar att blifva märkbar ungefär 120 mil vester om Cap-Verdes meridian, och ökar sig i samma mån, som man kommer vestligare. Nära Cap St. Rochs parallel vid kusten af Guiana, har man, på vissa tider af året, funnit denna ström sätta 2 !, och till och med 3 mil i timmen, hvilken sistnämnda hastighet den ofta uppnår från Mars till September. Det är just denna strömsältning, som man har att tacka för upptäckten af Brasilien, den 24:de April 1500. Pedro Alvarez Cabral, utgången från Lissabon i Mars månad och deSlinerad till Ostindien, anlopp nemligen CapVerdes-öarne; men då han under seglingen derifrån höll mycket vestvardt, i afsigt att undvika stiltje vid afrikanska kusten, försattes han så af eqvatorial-strömmen, att han under 109 sydl. latit. fick sigte på den dittills okända brasilianska kusten. Formdnligasle årstiden att segla från Europa till Brasilien. Norra gränsen för passad-vindarne är icke beständig, utan förändrar sig ofta, nemligen från 119 till 49 nordl. lat. och man har funnit, att denna gräns är sydligare i samma mån, som solen är högre i södra hemisferen. Den förmånligaste årstiden att segla från Europa till Brasilien är således December månad, och i allmänhet från September till Mars. En trakt med stiltje och variabla vindar är den mellan lägsta passadgränsorna på norra och södra sidan om eqvatorn. Man träffar der stiltje, som ibland varar flera dägar, samt tillfälliga stormar, starkt regn och byväder med vindar, som löpa hela kompassen rundt. Denna trakt måste man, med rakt. sydlig kurs, bemöda sig att genomkomma: så fort som möjligt. Södra hemisferens passad-vindar börja ibland något norr om eqvatorn, men oftast på 19 a 20 sydl. latitud. De äro i början svaga och ostadiga, men få efter hand sin rätta stadga och kraft, hvilken dock ej är större, än att ett fartyg, som mottager dess verkan tvärs in, likväl kan hafva alla sina segel tillsatta. Vanligen omvexla dessa vindar mellan SO. och Syd; men ibland gå de öfver åt vestkanten, hvarigenom försigtigheten att icke passera eqvatorn vestligare, än på 239, blifver ännu mera nödvändig att iakttaga. Försiolighetsmålt vid angörandel af östra brasilianska kusten. Som passad-vindar och strömmar på den östra brasilianska kusten nästan aldrig bilda några verkliga hinder för seglationen, så behöfves ej mer än iakttagandet af vanliga försigtighetsmålt för att angöra någon viss föresatt punkt på denna kust. Dessa försigtighetsmått bestå på sin höjd deruti, alt man ställer sin kurs på en punkt några mil i lovart om det tillämnade stället, så vida ej deigenom förorsakas något betydligt hinder för en skyndsammare framkomst, som möjligen kunde vinnas genom att sälta kurs rätt på destinationsorten. Enligt noggranna hermometer-observationer, anställde under segling till Brasilien år 1827 i November, af kapt. i Götheborgs handelsflotta, hr J. P. Wickman, befanns: vattnets temperatur från eqvatorn till c:a 20 mils afstånd från Bahia, vara nästan beständigt lika, oaktadt luftens temperatur varierade; men allt efter som detta afstånd minskades, märktes ett fallande i temperaturen, hvilket han ansåg kunna tjena såsom ett tillförlitligt varningstecken för dem, som nattetid styra mot brasilianska kusten. Försigtighetsmått att iakllaga vid norra brasilianska kusten. De, som äro destinerade till norra kusten af Brasilien, böra använda mera omtänksamhet vid angörandet, emedan strömmen på bem. kust sitter starkare, än den andra. Den sätter nemligen allid WNW. hän, och stundom med betydlig fart. Det är derföre klart, att om en seglare i denna trakt ej är säker om sin longitud, bör han alltid antara den rätta att vara ÄSHHt viooct