GÖTHEBORG. Från Fyen skrifver en Dansk i slutet af förra månaden: Under det att tyska tidningar uppvakta sina lättrogna läsare med berättelser om kouflikter mellan Svenskar och Danskar af den allvarsamma beskaffenhet, att de fört till formliga drabbningar, i hvilka flere hundrade personer blifvit på platsen, är förhållandet mellan dessa begge nationer i verkligheten så godt, att det icke bör förblifva obekant för mera aflägset boende Skandinaver. vÖrverallt, der Svenskarne äro inqvarterade, göra de sig all möjlig möda att vara deras värdar till någon nytta, och sålunda ser man de svenska soldaterne under deras fritimmar sysselsatte med att berga hö, stacka torf, bära mjölk, 0. s. v. Äfven officerare söka på allt möjligt lämpligt sätt att visa sin erkänsla för det goda emottagande, de rönt, och de tillställa för sina värdar den ena vackra festen efter den andra. Naturligtvis veta desse, att som sig bör uppskatta denna dem visade uppmärksamhet, och trifvas oändligt väl i sina nästan utan något enda undantag bildade och älskvärda gästvänners umgänge. Härtill kommer en sak, som icke kan undfalla någon enda uppmärksam iakttagare, nemligen att Svenskarne genom sin blotta närvaro hålla siendenischack. om någon gång en klagan öfver Svenskarnes overksamhet låter sig förnimma, så kommer den ifrån dem sjelfve, hvilka ingenting högre önska, än att få draga till strids mot Danmarks fiender. Skulle nu förhållandena så gestalta sig, att Svenskarne komma att lemna Danmark, utan att hafva dragit svärdet för oss, så skall dock deras vistande här på Fyen hos oss lefva i ett kärt minne. som kraftigt skall bidraga att än fastare tillknyta vänskapsbandet mellan de båda brödrafoiken.