SOM I OCH Kurs man låhde var stark nog att bära sällskapet och båtarne, och man befann sig vid den fasta isens kant, inträffade en stark dimma. Här mötte man otroliga besvärligheter. Väl skingrade sig småningom dimman; men den svaga is, öfver hyilken båtarne drogos, brast; isstyckena åtskiljdes och kommo uti en stark rörelse. Skonerten hade råkat i drift och bergarne blefvo tvungne, alt, i saknad af erforderlig arbetsstyrka, öfvergifva den ena båten. Nu föreslogo kaptenerne Beckman och Fleetwood att man borde forcera sig till fartyget med en båt, och alt, så fort man kunde, komma efter med den andra båten. Detta råd antogo föreståndarne, och fördelade manskapet sålunda, nemligen på första bäten: Beckman, Fleetwood och Kjellin, såsom anförare, jemte 4 personer (stufvarne Carl Larsson och Johan Jönsson samt sjömännen Olof Carlsson och Nicolaus Burvall;) påden andra båten, som innehade provianten och anfördes af Sällström, bestod, utom honom, besättningenaf 12 personer (styrmannen Cederström, sjömännnen 0. Holmström, Carl Mattsson, J. Häggblad. Erikson och Wester, arbetskarlarne Loosman och Ljunggren samt de trenne åWessingsö antagne arbetarne. Under det bergarne iakttogo dessa förberedelser passerade dem fartyget, som af den 5 knops starka strömmen sattes ned åt Lilleland, ett ifrån Nidingen längt utskjutande, högst farligt stenref. Vid detta tillfälle anro-: pades bergarne af kapten Abelin. Han såg deras fara närmare än de sjelfve anade och bad dem återvända, såsom efter hans förmenande deras enda väg till rändninass sjelf betraktade han sig med man och alltj förlorad. Detta gjorde flere af arbetsmanskapet vemodige, i synnerhet då de sågo några af arbetarne från Onsala fälla tårar. hvilket dock härledde sig derifrån, att desse sett och hört omtalas så många, som nästan hvarje år derifrån på och med den lösa isen gätt till sjös och blifvit borta samt efterlemnat hustrur och barn i största elände. Dock nedslog detta vemod ingens mod. Rastlöst sattes bätarne i rörelse, . men emedan folket icke kunde å desamma använda all den kraft, det hade att erbjuda och som behöfdes för att arbeta dem upp emot den häftigt forsande strömmen emellan de sammanträngda isstyckena, så måste flere af manskapet, hvar på sitt håll, dels springa öfver bem. isstycken, dels hoppa från det ena stycket på det andra, för att skingra isblocken och släpa båtarne fram, under det de andre af manskapet rodde, skjöto fram, och afhöllo båtarne från isstyckenas kanter. Medelst dessa högst farliga ansträngningar lyckades den första båten att genom isen uppnå fartyget, men i ännu större fåra råkade den andra. Oaktadt det ihärdigaste arbete sattes denna båt af strömmen nord hän. Till råga på missödet sprungo, förmedelst den starka påtryckningen, tvänne bord i båten, som, förfylld med vatten, hvilket inträngde genom de stora öppningarne, inom få minuter sattes i sjunknings-tillstånd, och hade äfven sjunkit med hela. sin besättning, om icke denne haft rädighetnog att med fläskstycken, tagne ur den medförda säcken, igenstoppa öppningarne emellan de fasta och de sprungna borden, äfvensom att med hattarne ösa båten läns. Då Kjellin och hans följeslagare sågo denna tilldragelse, hastade de tillbaka, och medtogo provianten från den andra båten. Båda båtarne arbetade sig nu, med samma möda och fara som förut, ändtligen upp ill fartyget. Ulär var nu bergarnes afsigt alt medtaga kaptenen och besättningen; men som han fattat det oryggliga beslnt att icke öfvergifva fartyget, uppmanade han bergarne att icke svika honom, utan sastheldre använda nela deras verksamhet till fartygets räddning, och att begära hvad de derför trodde sig förjena. Kjellin och Sällström fordrade då den lögst billiga summan af 2,000 rdr riksgäldsnynt inalles, hvilken summa ock dem välviligt beviljades, och utan någon hvila grepo de erket rastlöst an. — Onsdagen den 16:de idigt på morgonen började bergarne ånyo såsa och bryta den flera alnars tjocka isen, selan de först rensat den dermed uppfyllda ränia, som de den nästföregående dagen öpplat. KL. 11 skingrade sig isen och man såg ppet vatten på 14 mils afstånd i NO. från artyget, då det slutligen befriades ifrån sin isnassa: vinden var SSO.: alla segel sattes till