Men bryter han sin ed..... våälan! då slur för honom ock nog räkenskapens stund. liksom i år den redan slagit för så många kungar, furstar och regenter. Det går en väldig stämma genom tiden, som har sitt ursprung uti folkens bröst. Säll urarje furste, som i meningsstriden sitt öra öppna vill för denna röst! i Det bor ej svek i den, den ljuger icke; den talar sanningens och kraftens ord. lrarthän vi än omkring Europa blicke är denna ohämmbara stämma spord. Den fordrar högt, att folkens helga rätter ej skola trampas af despoters fot; den fordrar frihet, fordrar ovätd, sätter sill Neto djerft emot förtryckarns hot; den fordrar lossad hrarje slufrisk boja, vill inför thronen vara sjelf sin tolk; rättvisa fordrar den i slott och koja, och hjertats samband mellan kung och folk. I gamla träden hör du, hur det susar? hur gren för yren af stormen bryles af? hur tidens flod med höga böljor brusar mot erihhelens bottenlösa haf? .... Hör, hur de braka dessa sruga dammar som maktens fåruskhet i vägen ställt! Se hur kometens cherubsklinga fianumar på himlens svarta, stjernelösa tält! (Gå fram, du storm, ulöfrer tidens vatten och jaga dimmorna och töcknen bort! Det lider ren mot slutet utaf natten, och morgonrodnan synes inom kort. Det glöder ren vid himlens bryn enstrimma; det dagas ren i menshlinhelons bröst: den dagen gryr, då verlden skall förnimma. alt folkets röst är äfven Herrans röst.