2w — ÅAR MLA — tills gällande grunden för tullförmällanderne, på det ena eller andra sättet, bibehålles, sådant medför betydliga uppoffringar för flertalet af Eders Kongl. Maj:ts undersåtare och att numera, sedan insigten i den ekonomiska lagstiftningen blifvit mera allmän, denna lika litet, som den öfriga lagstiftningen, kan undvara grundvalen af en fullkomlig rättvisa, så vida belätenhet skall finna rum inom samhället. Ehuru lifligt öfvertygade, att handeln för sla utveckling behöfver endast frihet och att anspråket derpå icke är för vida sträckt, fordra vi dock icke ett våldsamt omstörtande at de förhällanden, som uppkommit af de hittills följde grundsatserne utan inskränka oss att yrka principens erkännande genom en friare täflan emellan de inhemske och utländske fafabrikerna. I detta hänseende innefattar Eders Kongl. Maj:s Nådiga förslag en medelväg, den vi biträde, såsom i det hufvudsakligaste förenlig med hvad vi för närvarande åsyfta. Vi böra dock icke underlåta att nu i korthet visa rigtigheten af de grundsatser. hvarpå våra åsigter hvila, äfvensom de vanliga följderne af det närvarande systemet. Då staten måste hafva till syftemål att åt en hvar försäkra den frihet, som icke strider emot statens öfrige ändamål, kan ej eller friheten att köpa och sälja, der en hvar för sig finner fördelaktigast, inskränkas, i annat fall, än att det helas eller statens gemensamma fördel fordrar en sådan inskränkning. Alla, utan undantag, hafva fördel deri, att priset på hvad en hvar ovilkorligen behöfver för uppehälle och beklädnad, är så lågt, att dylika förnödenheter äro lätt tillgänglige och sådant öfverensstämmer således med statens fördel. De, som producera förnödenheterne kunna väl hafva förmån af ett högt pris derå, men denna fördel, som tillfaller några få eller åtminstone ett mindre antal, får icke föranleda till inskränkning i allas frihet. kn dylik producent förlorar väl i vinst, då han nödgas konkurrera med flere säljare, men utom det att han deremot njuter ersättning. genom den fria rätten att för ett ringare pris köpa hvad han behöfver, men icke sjelf tillverkar, och att fördelen häraf är i betydlig mohn på hans sida, enär en hvar sammanlagdt förbrukar mera af andras, än af egen tillverkning, förekommer ock, att han för tillgodogörande af sin öfverskjutande produktion i sin ordning kan uppsöka de ställen, der hans vara betalas högre och att det säledes beror på honom sjelf att söka högre vinst, om den annorstädes kan erhållas. År detta icke fallet, så äger han icke skäl till klagan. Om det ock måste medgifvas, att under serskildta förhållanden, då utförsel af landets produkter icke med fördel kan äga rum, införsel, särdeles af varor, som icke afse fyllande af ett allmänt behof, kan vara mindre fördelaktig, rättar sig dock detta af sig sjelft, åtminstone då, när penningar inom landet stigit högt i värde. Dessutom vinnes för staten ersättning på annat sätt genom de handelsförbindelser, som i flera hänseenden uppkomma. Det allmänna kan aldrig hafva fördel att afbryta eller hämma desse handelsförhållanden, som tjena att befordra den menskliga utvecklingen och åstadkomma de örbindelser af vänskap och ömsesidigt deltagande, som äro rätta alster af nationernes kultur och sedlighet. Ty om en sådan inskränkning af friheten vore öfverensstämmande med statens ändamål eller ens med dess fördel, så borde ock förhållandet vara lika beskaffadt med den enskilde. Äfven han borde söka att afhålla sig från gemenskap med anIre och att sjelf tillvägabringa sine förnödenneter. IIuru långt han deri skulle lyckas och wilka följder deraf skulle uppstå för hans ntellektuella och andliga utbildning behöfver j nämnas. På enahanda sätt borde ock hvare provins, ja hvarje kommun afstängas från len andre. Ått all produktion derigenom skule upphöra, torde icke fordra bevis. Om staen efter denna grundsats bör afhålla sig från örbrukning af andra länders tiliverkningar, nåste regeln ock inom kort öfver allt och ullständigt tillämpas. I kulturens återgång ch menniskoslägtets återförande till råhet och lafveri skulle följderne snart visa sig. Förud och höga tullsatser strida således emot :: 8 AA 33 — — vv ma