Ådle menniskovaunner! ÄAnso anlite odens och olyckans offer eder alldtig trött ålgorennet. Icke längesedan utgick en i från sin tarfliga bostad en fattig arbeiskarl för alt genom nåsot tillfälligt arbete skafsa bröd sor dagen åt sig, hustru och tvänne minderärize barn, men han vände aldrig Jit åter. Anmodad att bi råda vid sjålaringningen i DOmkyrkotornet efter en af vårt samhälles aklade medlemmar, blef han zenomaen tillfällig och osorvallaal förseelse träffad af klockan och så svårt skadad i hufvudet, alt pan genast måste bortföras till sjushuset, der ban eller få dagars plågor afled. Hvad som än mera forbhar sakvaden och lormorkar utsigterna för dem, hvilnas stod han bittills varit, är alt den elterlemnade makan bår ett tredje barn under sitt hjerta, bvilket gör henne for en långte tid osocmozen att arbeta, hvartill he jest har bade vilja och förmaga. I som satt Yen lyckliga lott eder beskärd att hunna lindra nodlidande medmenniskos bekymmer, skynden att från den sorjande enkans och de eller brod grätande faderlösas boniug sordrilva den grymme och ovålkomna gåst, som redan dit intrangt och botar att der for en längre tid gora sig hemmastadd, och det skall varda eder rikligen igenlont af bonom, som försäkrar: Hvad i hafven gjort en al dessa minsta mina broder, det hafven i ock gjort wig. De gålvor, som godhetssullt meddelas, motiagas af bavdlanden Rob. 1. Graf, boende i buset N:r 423, vid Kungsgatan och skall för de-amma med tacksamhet redovisas. — ———