KORRESPONDENS. Stockholm den 9:de Juni. I dag har konstitutionsutskottets utlåtande öfver Kongl. Maj:ts skrifvelse till Rikets ständer med förslag till ny riksdagsordning blifvit i alla riksständen föredraget. Utskottet hade, såsom bekant ar, tillstyrkt, att förslaget må förblifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästblifvande riksdag, och tillika afgifvit del dänge omtalade försläse sil reprerenidllonSLDDidoios efter klassval, som adeln ochterna, genom lje eslutat att till lätandet följde resertillstyrkande af åtledamöter, ibland en af rådman som visade en stor del brister i förL n att likväl afgifva nagot annari ställen slutligen en at riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson från Halland, som innefattade hufvudgrunderne för det förslag, som han ansäg sig böra afgifva, och om hvilket jag redan förut meddelat en kort underrattelse. Då ärendet i dag förekom i stånden, företedde sig den märkliga AUdragelsen, att landimarskalk och talmän föcklarade sig endast kunna gifva proposition. på biTalb till förslagets hvilande, i enlighet A eringsformen; då likväl 56 regerin rmen angar grundlags-sörslags förberedande behandlinz. och tillerkänner riksständen den rätt. att då konstitutions-utskottet tillstyrkt enskild riksdagsmans motion, eller eill-eller afstyrkt Konungens proposition angående grundlagsfö ring, stånden äfven å sin sida kunne förklara, säsom sina gemensamma tankar, något annat eller i vissa delar olika förslag; ehuru likväl alltid konungens förslag tillika förblifver hvilande enligt SI, då utskottet tillstyrkt detsamma. En sådan förklaring å stånds-talmännens sida, som innebär en tydlig kränkning af rikets grundiag, är en af dessa orimligheter, som blott kan hända i en sådan församling, som våra stånd: men i adeln nöjde man sig dermed, sedan hr von Hartmansdorif under en matt reservation deremot blott hållit ett slags liktal på forhand öfver det Kongl. förslaget. I presteståndet var man lika from; blott doktor Thomander yttrade sig ej kunna instämma i talmans tolkning af grundlagen, och prosten Sandberg var den ende, som öppet uttalade sig öfver förslagets brister. I borgareståndet advocerade lagman Holm för sig och Konungens öfrige tillsatte stands-ordförande. och lyckades inbilla ståndet, att 56 innehöll blott principen, 8 undantaget eller detaljbeStämmelsen — oaktadt hvar och en jurist i Sverige, som ej varit litterat rådman i Stockholm, och såsom sådan glömt sin juridik, vet att just 56 2 mom. vid 1815 års riksdag tillkom, för att bestämma behandlings-sättet af grundlagsfrågor; hvilket ansågs i den redan 1809 redigerade SI. jemförd med 1 mom, af 55, icke vara tydligt bestämdt På sadant sätt blef ärendet i de tre stånden snart expedieradt: och det Kongl. förslaget, som i alla fall alltid skulle hvila. då utskottet tillstyrkt detsamma, hade fått hvila utan alla Rikets Ständers tankar, eller hvad man kunde kalla lanklöst, om ej bondeståndet funnils till i vår stolta stånds-representation. Der ville visserligen talman Hans Jansson pligtskyldigastlikna sina nya medbröder, talmännen; men som han 1840, ihland sina gamla medbröder, ständsbrödren. just drifvit den satsen, att 56 regeringsformen måste tillämpas vid föredragningen af grundlags-förändringar, så stod det der svårare, att rent af undertrycka ständets fria diskussion och der har ock icke endast hela förm. redligen, såsom svenske män anstår, bristerna i det Kongl. förslaget blifvit framdragna, utan man häller den förseglade se Ständerna aflåta. vationer emot u skilliga ligt Y Sl Svenska allmogens regerings-formen, yrkar stån let i namn, sin rätt att, sasom sina gemensamma tankare, få Bengt si ulmund-sons förslag tillika underkastad pröfning af medständen och (liksom med 1810. Ars, förslag skedde) underkastadt omröstning i förstärkt konstjtutlons-ulskott. Det är omöjligt att ännu säga, om bondestådets talman, af den verkligen sakrika och fosterländska diskussionen låter öfvertyga sig exempel, och låta bli att krångla om stäåndets grundlagsenliga rätt. I sädant fall går frågan till konstitutions-utskottet. Men det vissa är, att i bondeståndets protokoll kommer svenska folket, att läsa bevisen huru det nuvarande systemet vill behandla nationens välfärdssak. dag hinner ej att nu vidare meddela något; men skall med nästa post lemna fullständigare berältelse om saken. f — hj 2 C ECEAHLLNL VNVeL:BELZLe. DANMARK. (zoda priser. Ämiralitetsrätten går på med ait kondemnera. Ytterligare 4 preussiska lariyg, Charlotte, Therese. Maria och Pilot hafva med innehafvande laddningar för 20 la priser förklarats. — Pingsiafton ankom på Helsingörs redd från Memel ett preussiskt fartyg, som helt tryggt lade sig under vaktskeppets kanoner, i den tanka, att freden emellan Danmark och Preussen nu var slutad, hvilket kaptenen berättade vara honom försäkradt hemma, och att på grund häraf under loppet af de nästa dagarne skulle kunna väntas flera priser söderifrån. De regqvisilioner Preussarne utpressat i Julland ansläs till ett penningevärde af 300.000 Rbär, hvaraf neppeligen stort mera än 16 faller på Ribe, Skanderborgs och Aarhus amter, men deremot 5Å på Veile amt. Svenska truppernes emottagande på Fyen skildras i danska bladen såsom särdeles hjertligt och gästfritt. Ossiciel rapport öfver slaget vid Diippelberg den 5 Juni 1848. Sedan den 28 Maj hade fienden förhållit sig stilla, med undantag af ett obetydligt handgoemanz den 29, då våra förposter gingo något tillbaka, men sednare äter intogo den anbefalla linien från Nibel öfver Näbels qvarn förbi Satterup till Alssund. General Schleppegrett hade den 5 Juni befälet öfver de 9 bataljoner, som befunno sig i Sundewitt, nemligen slank-kären (5:te oci 10:de bataljonerne och I:sta jägarkären) under öfverstelijjtnant r. Fedlerssiiel., Zudje brigaden (12:te och 13:de basaljonerne och 3:(lje jägarkåren) under öfverste Rye, samt sde och S:de bataljonerne samt 2:dra reserybataljnnen, hvilka denna dag bildade en brigad under öfverstelöjtnant Blom. De öfriga trupperne stodo på Als: general Hansen hade besalet öfver 2 brigader, nemligen den 1:sta (1:sta, 2:dra och 11:te bataljonerne) under general hliloumr, samt den 2:dra (6:te och 7:de bataljonerne samt 2:dra jägarkären) under örvetste v. llugemann. Gardet och 3:dje bataljoanen anfördes af öfverste Wickede. Allmänna order voro gifna, att våra förposter, om de attackerades af en betydlig fiendtlig styrka, skulle draga sig långsamt, kämpande tillbaka mot Diippelberg, medan de kantonerande trupperne samlade sig på larmplatserne och derefter dels understödde förposterne, dels gingo tillbaka i ställningen på Diippelberg. v m förmiddagen emellan klockan II och 12 blefvo våra förposter angripne vid Nibels om nådvandigheten att. frångå sina medial-a AO— — -44 bataljonen och 1:sta jägarkåren kommo straxt i elden. Den 10:de bataljonen skickades fram till understöd mot Nibels by. Under en hårdhackad tiraljörstrid. hvarvid hvarje häck försvarades, drogo våra trupper sig tillbaka mot Stenderup och Niibels kKka. 12:te bataljonen försvarade siz tapperk emellan Niibels kyrka och den der bakom liggande skogen, och vek först efter en timmassförlopp för öfverlägsen makt; dot vestliga skugsbrynet kunde icke hållas, hvadan bataljonen drog sig tillbaka genom Skogen och tog position på den ostliga sidan; en del at de frivilliga beridne jägarne hade förenat sig med den; fienden störtade sram ur skogen, men blef med krasy käst I tillbåka igen, och bätaljonen höll, i feir de frivillige jägarne, sin ställning fill klockan 4, änskönt dess tappre ber fälhafvare. öfverste-löjtnant Morgensljerne, träffades af en dydande-kula i begynnelsen af denna Strid. Först sEdan bataljonen skjutit bort all sin ammuniion, blef den afföst af 13:de bataljonen och gick tillbaka för att uthvila sig och förse sig med ny ammunition. 3:te och I0:de bataljonerne med 1:sta jägar-käåren höllo sig länge I Stenderups by. som först blef uppgifven, då siendens, Kolonner rykte framåt längs Åpenrade-vägen. och vår venstra flygel nöldgades gå bakom Niibels skog. Vid försvaret af Stenderups by medverkade 4:de bataljonen kraftigt. Denna bataljon tillika med S:de bataljonen och 2:dra reserv-bataljonen drog sig tillbaka till Dppels by, som var besatt af 3:dje jägarkären, hvilken upptog striden. som fortsattes, till dess de kämpande trupperne natt foten af Diäppelberg. Under denna reträtt. hvilken skedde med mycken hållning och ordning. och som på flera ställen understöddes af espingolernes eld, medan artilleriet. på grund af markens beskaffenhet, icke kunde komma att verka, hade vi vugnit tid att låta de fleste af våra trupper från Als komma öfver, Batterierne Baggesen och Bruun hade intagit en ställning på berget, hvarifrån hela den der framför liggande terrängen kunde kraftigt bestrykas; bakom dessa batterier formerade sig nu de trupper, som kommo tillbaka från det tidigare striden, hvilken smellertid intet ögonblick upphörde. En lislig artilleri-fäktning begynte; öfverallt hvarest de fiendtlige kolonnerne visade sig, blefvo de hejdade af våra kanonkulor. Fienden körde upp sina batterier emot våra än på den ena, än på den andra platsen. Denna kamp underhölls af vårt artilleri I slere timmar med en hög grad af kallblodlghet, medan tiraljör-fäktningen fortsattes öfter hela linien. Imellertid hade 1:sta brigaden under general Bilow ryckt fram till en ställs ning på norra sidan af berget vid Apenrades vägen; till hans understöd skickades 10:de bataljonen, då fienden trängde fram emot vår högra flygel, och visade starka kolonter ssynnerhet på Apenrade-vägen. Fienden fick flera kanoner demonterade, och hans artilleri bragtes så småningom till tystnad på alla punkter, medan hans tiraljörer dock fortforo att avancera, så att deras eld började att genera våra artillerister. 13:de bataljonen och 3:dje jägarkåren gick framåt för att kasta tillbaka de siendtliga tiraljörerne och bemäktiga sig en fiendtlig demonterad kanon; men änskönt angreppet företogs med mycken raskhet, måste dessa bataljoner, som alleredan så länge varit i elden, dock vika tillbaka. Det beslöts derföre att göra ett kraftigt försök med friska trupper; 6:te bataljonen kastades fram emot norra sidan af Ditppel, 8s:de bataljonen mot östra sidan och den högra flygeln eller 1:sta brigaden fick order ätt angripa den framför densamma stående fienden. Ett allmänt framryckande begynte nu ega rum