niskoblod slöt. många lif förspilldes, hela husvudstadens garnison sammandrogs, hölls under vapen och förlades från sina kaserner till ställen närmare kring staden; enskildte medborgares biträde anlitades. Rikets Ständer ansågo saken af sådan betydenhet, att de trodde sig böra uppvakta II. M. Konungen för att förnya försäkringen om sin vördnadsfulla kärlek, trohet och tillgifvenhet och om sin beredvillighet till hvarje laglig samverkan med Kongl. Maj:t till betryggande af samhällsordningen m, m. Borgerskapets Femtio Åldste gjorde en uppvaktning, ej blott för att, såsom Rikets Ständer, beklaga de förefallna oordningarna, utan äfven för att betyga deras vördnadsfulla erkänsla för de tjenliga åtgärder, som från Kongl. Maj:ts sida blifvit vidtagna för den förnärmade samhälls-fridens återställande. Man ansåg ett medborgar-gardes bildande nödvändigt, och i den petition, som afgass till Kongl. Maj:t yttrades äfvenledes petitionärernas tacksamhet för de visa och lämpliga åtgärderna. Åtskilliga rika och ansedda personer samlade betydliga penninge-summor lill belöning åt garnisons-trupperne för deras ådagalagda mod och viälförhällande. De timade oordningarna försäkrades vara en följd af djupa machinationer, och man tvekade icke ens att utpeka personer af korporationer, hvilka med penningar skulle uppviglat dertill. Under det man sålunda prisade och belönade soldaterne voro de, som träffats af deras kulor eller vapen, föremål för den allmänna illviljan och afskyn; tidningarna omtalade huru namngifne personer gått i spetsen för de upproriske, och de stupade mäste som brottslingar eller sjelfspillingar i tysthet begrafvas, ja ännu i flera veckor derefter, då den allmänna barmhertigheten anropas för en fattig familj, hvars husfader Snickaregesällen Engvall genom erhållna sår blifvit urståndsatt att på flera månader med sitt arbete försörja de sina, sker det i de mest undfallande ordalag såsom om hans fredsamma vandring på en af Stockholms gator varit en förseelse, hvilken behöfde urSägtas. — Men icke nog med hvad som åtgjorts den den 18 och 19, icke betryggad genom de förklaringar af gillande och understöd man erhållit af statens och hufvudstadens representamer, icke nog litande på styrkan af de 3000 man, som utgöra Stockholms garnison, inkallades 5 eller 6 regementer att vidmakthålla lugnet, som Stockholms-boernas upprorsanda och laglöshet hotade att störa. Kongl. slottets portar höllos i flera veckor stängda, kanoner En undersökning af en för tillfället förordnad polisdomstol har hållits. Denna hade redan med sista dagarna åf April slutat sin förrättning. En månad är sedan dess förfluten och ännu har från kongl. hofrätten ingen ätgärd afhörts till lindring i de fångnes behandling eller till utforskande af sakens möjligen ännu dolda sammanhang. Den tyckes likasom begrafven i glömska. Försökom då att framdraga henne derur. Kanske skulle detta tyckas förtidigt, då målet är öfverlemnadt åt rikets första öfverdomstol, som bör förmodas ingenting underlåta till dess utredande. Men härmed kan ännu dröjas i veckor och månader; under tiden sucka de häktade i sitt fängelse och de fallnes anhöriga bära tyngden af den fläck, som vidlader förmente brottslingars namn, och en stor del af hufvudstadens befolkning är stämplad med misstankan för laglöshet och upprorsanda. Det är tid — det har i mer än två månader varit tid — att denna fläck aftvås, att dessa minnen åtminstone i grafven renas, ad de lättsinnige eller förvillade icke stämplas till missdädare och att rättvisa öfvas. IIvad som vid första ögonkastet på den hållna undersökningen måste falla hvar och en i ögonen, är det ofullständiga och formlösa deri. I hvarje brottmåls rättegang bör finnas ej blott anklagare och parter, utan äfven vittnen. Ilär åter saknas detta sista oundgängliga requisitum. Man har tillfrågat dem af folket, som beskyllts för delaktighet; de ha nekat eller bekänt på sig sjelfva eller hvarandra; man har tillsport soldaterne och deras befäl. Men desse äro sjelfva parter, ty de sägasig dels hafva varit förfördelade af folket, dels hafva dödat eller sårat sina motståndare. De kunna således ej vittna, de skulle tvärtom, under andra förhallanden, sjelfve vara anklagade. Man har tillfrågat polisbetjeningen, och desse hafva försäkrat det de blifvit misshandlade och sårade, dels af folket, dels af soldaterne och deras befälhafvare. De äro således bådas motparter. Hvad man åter icke gjort, är att producera ojäfviga, ej såsom deltagare komprometterade, vittnen till händelserna, hvilka intygat förloppet och ställt sanningen klar och omisskännelig i dagen. ( Forts.) GÖTHEBORG. Från Norige skrifves med gårdagsposten, att order ingått att inställa iordningsställandet af 9 kanonjollar och i det stället genast utrusta 12 bombkanonslupar, som i tre divisioner skosekr AA genom sjukdom, jäf eller annat laga varder hindrad att i Regeringen delta träder såsem ordförande den främste : ringens ledamöter, och tillkallas, i såd delse, äfvensom då någon af dem gen handa förfall varder hindrad, någon statsråds-ledamot, att i Regeringen int Wi bjude och befalle fördenskull samtlige Våre embetsoch tjenstemär öfrige Wåre trogne undersåter. att med och hörsamhet efterkomma och verkstä denna tillförordnade Regering i Wår namn och å Wäåre vägnar bjuder och Det alle, som vederbör. hafve sig h gen att efterrätta. Till yttermera viss Wi detta med Egen hand underskrif med värt Kongl. Sigill bekräfta låtit. holms Slott den 3 Juni 1843: OSCAR. C. E. Giint Kongl. Maj:ts instruktion för dess denna dag tillförordnade regering fattad. såsom vanligt. Regeringaen upptager och afzör al utom de ministeriela och befordringar beten och tjenster. Frågor om nya allmänna författning tagande, förklaring, upphäfvande eller dring af de nu gällande, och nya allmi rättningar i styrelsens särskilta grenar. Frågor om nåd från lifsstraff: samt ämnen, om hvilka 13, 35 och 37 44 a ringsformen handla. Hvarje vecka afsändas i underdåning Kongl. Maj:t listor, särskildt för hvarje dition. — H. M. Konungen, jemte D. K. II prinsen och hertigen af Uptand, gick i e. m. kl. hall 6 ombord på ångfartyge för att anträda resan till Malmö. På nedanför logardstrappan hade en talrik skuskara samlat sig, och helsade de h personerna med lisliga hurrarop. I II. M. Konungens svit befinna sig det Ilohenhausen, general-ljtnanten förste hofstallmästaren Brannerhjelm. ka kammarherrarne grefve Platen och bart de, adjutanterna öfversten Loven och k Thulstrup, lifmedikus Liljewalch, kabin reteraren baron Manderström, sekret kabinettet grefve Ehrensvärd samt nor binetts-kammarherren Haffner och k Schröder. II. K. II. Kronprinsen åtföljdes af skalken grefve Wachtmeister. kavaljere nanten Knorring, adjutanterne kapte