politiska förhållanden, att de ösfrige sjömakterna skulle skynda att borra hvad tyskarnehoptimrade; på samma gång vi således anse Tyska förbundets inkräktningsbegär på Slesvig och Julland (ty det sednare är naturligtvis yttersta målet), såsom ett symptom af ännu outbrutet politiskt delirium; — på samma gang önske och hoppas vi, att besinningens stund måtte vara nära för handen till Tysklands, vårt och vi våge säga, hela verldens bästa. Men skulle icke diplomatiens kylande pulver verka; skulle icke Tyskarne sjelfva använda kalla omslag på sina yrande regeringar, skulle icke redan den lilla Slesvigska åderlåtningen göra någon verkan, så i sanning vi se annat medel, än att instänga den febersjuke och sätta honom på dietkur. Vi hoppas, att denna skall blifva tillfyllestgörande. k