December 1847 ), till Rikets Ständers behjertande törfattad och ugilven al den såsom tornforskare och skriftställare berömligt kände pastorsadjunkten Are! Em. Holmberg. bå den afhandlar ett ämne, Som rör omkring 6,000 personers väl eller ve, och hvilket måhända inom kort förekommer till diskussion och afgörande inom riksständen, torde nedanstående reswmå ur densamma vara på sin plats i en tidning, hvars hufvudändamäl naturligtvis måste vara att kämpå för sanning och rätt och följaktligen äfven för de förtryckte mot förtryckarne. hongl. och llvitseldtska stipendi-inrättningen grundar sig på en testamentarisk disposition af sramlidna enkefru Margaretha Ilrilsollll. Denna myndiga och battenrika qvinna var enka elter den år 16351 aflidne länsherren till Dragsmarks sekulariserade län, Thomas Dyre. Rik redan vid mannens död, blef hon Snart en hvivkvel, Som sökte uppsluka allt i sin närhet, så att hon vid sin egen år slöST timade bortgång efterlemnade herresätena Sundshy på Tjörn och Åby på Sotenäs, 6 mantal med ett umderliggande gods af icke mindre, än etthundradetyratio hela hemman. åÖfver atkomsten alt en stor del al dessa hemman lära numera inga tillförlitliga skriftliga upplysningar vara att tillga; men de ärsda sägnerna, hvilka mell Särdeles lislighet bibehålla sig i de trakter, der bemilte tra lelvat, veta att omsörmäla hvarjehanda mindre lagenliga ätkomstmedel. Sa skola t. ex. under den oroliga tidpunkt, som inföll omkring medlet al det le de seklet, en mängd af bänder. för att komma i atnjutande af de sriheter, som tillkommo adelns uffterlydande. och framförallt för att sredas fran de stränga ntskrifningarne, pro sorma, eller mot löfte om ätergang efter krigens slut, öfverlemnat egendomsrätten af sina gardar åt sru IHvitteldt, men sedermera ej mäktat eller förstalt ålertaga densamma. Nuyg al: under denna tidrymd lades en mängd hemman under olvannämnde hutvudgårdar, och dess förre egare blelvo landbönder, dock med försäkrad och skyddad besittningsrält. Efter sin ende sous, Irar Dyres, i Montpellier ar 1563 inträttade död och, enligt töregifvande. på hans uttryckliga önskan, testamenterade den sörjande modren hela det osantliga domänet till en stipendi-inrättning för fattiga studerande Bohuslänningar vid Götheborgs gymnasium. Kon. Carl XI:s reduktionskommission återtog likväl efter stifterskans död nära en tredjedel af godset: men Carl återskänkte detsamma, ädelmodigt under frälserätt, åt inrättningen, dock med det vilkor: att inkomsten af de sålunda reducerade hemmanen skulle såsom stipendier gifvas åt gymnasister från Halland. Sannolikt var det denna tredjedel, eller rättare 3718:delar af godset. om hvars mindre billiga åtkomst ofvanbemälte traditioner antyda. Inrättningens fundamentalakt, sjelfva testamentet är dateradt den 22:dre Jan. 1663 och af dåvarande förmyndareregeringstadfästad den 20:nde derpå följande Augusti. Donationen stadgar, bland mycket annat, uttryckeligen. att de bönder, som efter testamemgifvarinnans död besitta godsen icke må blifva turberit og besverit med usedvanlige paalegger eler arbejde mehre en for nöden gjlöres til gaarderne og gaardens aflinger at holde red lige etc. och i slutet af dokumentet yttras af henne den önskan, att Guds vredes hand må drabba en hvar som i någon mån ändrar det, hvilket hon der sSåsom sin sista och oåterkalleliga vilja anfört och föreskrifvit. Icke desto mindre finnes nu knappast någon enda punkt i besagde testamente, som ej blifvit omskrifven eller förfuskad, och hvad de fattiga bönderna beträllar. så skola vi något längre ned sa se, huru de, tvert emot lag och rätt, förmedelst en blott nyck af curatelet eller dess ombud, gymnasiifogden, vräkas från hus och gard, sedan de på dess uppbyggande och iståndsättande upposkrat ej blott hela sin torer af ett så vidsträckt gods ovilkorligen. om det rätt och utan hvarken inrättningens eller de underlydandes skada skötas skall, mäste innehafva. — Vi skole något längre fram, på grund af anförde data och fakta, få sc, att desse beskyllningar icke äro hemtade ur luften. Redan i förra hälften af sistförslutna scklet förnummos skarpa anmärkningar mot förvaltningen af Ilvitfeldtske Stipendi-inrättningens medel, och hvilka isynnerhet uttalades af prosten J. QOdman i Tanum, uti hans Bohusläns beskrifning pag. 308 och följande. Missbruken sakna alltså icke sina anor. Hushållningen med bönderne på godset vid denna tidpunkt känner man icke; men antagligt är, att den visst icke varit efterdömlig, då man beSinnar. att de voro underkastade tvång och utpressningar från tvenne håll, nemligen från kuratelets och dess fogde å ena samt från arrendatorerne af sätesgärdarne, till hvilka de utgjorde en viss arbetsskyldighet. å andra sidan. För det förras och gods-allmogens förhållande till hvarandra fanns ännu icke något regulativ. hvadan godtycket från den mäktigare parten naturligtvis har haft ett så mycket större utrymme. Det var först efter ett sekels förlopp, räknadt från stiftelsens början, som detta förhållande bestämdes genom en af kuratorerne sjelfmyndigt utfärdad handling, hvilken, så vidt man ännu vet, aldrig af konungen blifvit sanktionerad annorlunda, än att den äberopats i mål. som underställts Dess slutliga pröfning och afgörande. Denua märkvärdiga och i manga fall mot allmän lag stridande försatining. dens. k. FUUAle-inslrulkeföoner af den i2:1e Juni 1767, gör en mängd inskränkningar i bondens naturliga rättigheter, såsom den att på bästa losliga vis förkofra sin egendom, ja till och med ingriper i deras huslisa angelägenheter derigenom, att den vid bouppteckningar o. v. d. tillfällen ställer dett under Curatelet och dess fogdes förmyuderskap: men fortfar icke desto mindre att än i dag vara gällande, oaktadt den genom åtskilliga sednare författningar ovilkorligen bör anses vara upphäfd. Den utgör förvaltningens af godset andra grundlag, och den vigtigaste, i thy fall, att den innebär fröet till en mängd af de ofog. som man så länge tillåtit sig mot den stackars gymnasiiallmogen. Den deri fogden medgisna uteslutande rättighet till bouppteckningars och arfskiftens m. m. förrättande utsträcktes slutligen ända derhän, att sogdeu, utan att besvära sig med dessa rärf, Nät förrättningsmännen uttaga och till sig öfversända vissa procent af summa imentarii å gymnasiibondens sterbhus. Ännu för ett par år sedan var, enligt Herr Holmbergs uppgift, detta gemena bruk gällande på Tjörn. Äfven om obillighet af en sädan lag ej genom egennytta eller tanklöshet blifvit till ytterlighet öfverdrifven, borde blotta tillvaron af en sådan vara tiilräcklig, för att kunna komma en hvar tänkande menniska att sluta sig till tillståndet bland och behandlingen af allmozen på de Hvitfeldtske godsen. Forlsålles.) UTRIKES NYHETER. DANNEMARK. Konungen har, för att icke besvära Köpenhamns borgerskap med mera vaktgöring. än det redan förrättar. sritagit lifjägarne från att göra vakt på Christiansborgs slott, och har således Dannemarks ädle konung, i det han nu bebor ett blott af alla goda medborgares trohet och hängifvenhet bevakadt slott, gifvit elt bade i norr och söder säkerligen allennastäende exempel. Hvilken dementi får ej härigenom de slesvigholsteinska förrädarne. som bemantla sitt rebelleri med det föregifvandet att kungen är ofri och fången!!! I Fädrelandet har föreslagits, att staten borde, så långt sig dess förmåga sträcker, garantera de enskilte ersättning för de förluster och 2näkligt, samma officerare att gå bor och franroffa det ylla och jemförelsevis svag Dannemark denna del af danska riket! Någo orättvisare krig kan näppeligen verldshistorie uppvisa! Herregårdsjägarne, eller, såsom de kall: sig, den ridande skarpskyttkorpsen afreste påskaftonen från Nestved. Man se bland dem folk af de olikaste klasser oci ständ, alltifrån den adeliga baronen och kan marherren till den simple herregårdsjägarer En munter sinnesstämning herrskade blan dem och det gemensamma interesset, fäder neslandets räddning. jemnade hvarje stånds skilnad. Öfningarna företogos 4 timmar or förmiddagen till häst och lika länge om el termiddagen till fots. NMäången grahärig jä gare, som varit med 1807, och ännu känd kraft nog att vaga en blodig dust för foster landet, hade inträdt i deras leder. Flera al denna korps visade en ovanlig färdighet i at handtera reslelbössan; det funnos de, som starkt lopp kunde ila fram, kasta sig på ma gen och i denna liggande ställning i ett m kasta bössan till kinden och på ett afstån af 300 alnar aldrig förfela den svarta pricker på taflan och åter vara tillbaka igen inna de andre hade laddat. Många välmående un derhålla sig sjelfve; de af herregårdarne upp ställde hafva i allmänhet af sina husbönde från 3 till I Rbd. om dagen förutan 22 -s och sourage dt hästen. Ilär vid lag. såsom öf verallt annorstädes, visade sig äfven vackr fosterländska drag: kammarherre hliren ul delade saledes 6 utmärkta studsare, till dem som voro mindre väl försedde. Skärthorsdat gingo samtliga korpsens medlemmar till Gud bord — mangen säkerligen för sista gången Kammarherre Haffrer är chef för denn vackra korps, som allt kommer att låta hör al sig i kriget. PREUSSEN. Berlin den 24 April. (Utdrag ur en korre spondensartikel.) I går hölls en stormande sammankomst i den konstitutionella klubben Det gällde den berömde mathemathikern professor Jacobis kandidatur. Talaren, advokaten Crelinger (kallad Preussens Cremicux) sade, alt han sett Jacobi kyssa kungens hand. Jacobi mente att det hade han (Crelinger) äfven gjort med den förre påfven. och kallade sedan Crelinger för en lögnare, ett ord. som han under mycket stoj, stampande. skrikande och hamrande af talaren slutligen måste taga tillbaka. Då Jacobi sedan sade, att man. enligt en gammal regel, måste skrifva sålunda till kungar och höga herrar, att man hos dem förutsatte de egenskaper, som man önskade af dem, i det man t. ex. i stället för: Var stor och höysinnad, sade: e Du är stor och högsinnads, ropade sällskapets sekreterare ett högt och föraktligt fy! Om vi till dessa ingredienser blandar några reminiscenser om underskrifvandet af det bekanta och beryktade akademiska brefvet i Raumerska assären, och en artikel i Magdeb. Zeit. emot Crelinger. så har ni alla elementer för att få en bild af ensåkallad parlamentarisk storm, som varade i 3 tinumar, och hvars ödeläggande verkan bestod deri, att både Crelingers och Prutzs farkoster, som uppträdde emot Jacobi, och Jacobis Skepp gingo i quaf. och att den konstitutionella klubbens stora bark genom de intetsägande, obehagliga. ja nästan olyckliga och i det hela uselt ledda förhandlingarne blifvit betydligt läck och näppeligen ännu längre skall kunna hälla sjön. Hamburgerpost af den 28 April har i dag på morgonen kommit oss tillhanda. Från Kriystheulern i Slesvig förmäles att Apenrade den 26 April blifvit besatt af Tyskarne. Ånnars intet nytt. De slesvig-holsteinska insurgenternes provisoriska regering har utfärdat tvenne dekreter. Det ena förordnar rocgkrineergfaf Ia hasv och