RBeflexioner öfver Fubrikssaysfoemer och Revollwliioner, i mer och mindre män CöFPUUI2ö4 pc Sverige.) Uti ett land, hvarest man kan tillåta sig att stifta lagar, som så pätagligen endast gynna individer på massans bekostnad, der är dei allvet, att de allmänna rättsbegreppen äfvem i manga andra fall törbises. Uei hvarje stat, hvarest lagstiftningen tillates attautga tran prucipen af klasser eller interessen, der vexa med ens nya interessen upp öfverallt, och frodas som svanpar. Innebyggarne i staten, som finna, att billigaet och rättvisa åsilosättas, att företräden och konsiderationer göra sig gällande, begynna att tälla med hvarandra i försök att lelva den ene på den andres bekostnad, att maka bördan af stalsoket Ifrån sig på en annan. ben som lider under elt orättvist företräde, bevil adt grannen, blir missbelåten, beklagar sig och soker, om han kan, på annat håll att taga sin skada igen. En sådan tanke sprider sig så småningom tran bostad till bostad och lossar Samsumdsbandet, sar oenighet och missnöje der, hvarest fordom umder rättvisans skydd kärleken till fäderneslandet och en allmän välvilja utgjorde landets värn och landets heder. Uti orättvisans spår, da den hunnit blifva mera allmän, följer korruptionen, Pe företräden, som lemnats det eller det insererset, gilva tilllällen till samlande at stora rikedomar. besse rikedomar, hopade under ett sådant skydd, och ofta frukten af korruption, föda af sig Sjellva öfvermod hos dem, som länge och ostördt få på de värnlöses bekostnad vara uti åtnjutande af de förvärsvade förmånsrätterna, Vinnes öfvermod, så förutsätter detta förtryck. Den, som föriryckes, och ej har dess fastare grundsatser, söker både lolliga och olofliga medel att hämna sig på förtryckaren, och kan han ej hämna sig. söker han, så vidt möjligt är, att för framtiden undgå förtrycket. lläraf laghrott, demoralisation, förakt för lagarna. Jaget, sjelfvet är det, som öfverallt gör sig gällande, utan afseende på andras rätt, på andras anspråk. Egennyttan, en loslig sporre för menniskan, då den respekterar melmenniskors råttigheter, blir så småningom nationens grundkarakter. Otyglad af nagra moraliska band, ohindrad af staten, ja till och med direkte uppmantrad och understödd, korramperar denna mäktiga drilkjeder nationen allmänneligen. Ilvar och en tänker blott på sig, srägar ej efter de andras ett kallt sosisteri med fraser om den allmänna nyttan intager hos de upplystare och tänkande naturglädjens, välvilians och memiisbokärlekens rum. Penningen blir mängdens aflgud. Den, som har penningar. bar alla dygder, och Kan göra och kommendera alll. Penmngen, redan mäktig i ett samhälle af rättänkamle medhorgare, blir Öåfvermäktig ufl et samhälle utan princiner. uti ett samhälle, der ecennyttan och korruptionen hörer till ordmnacn fer dagen. Pe fika blifva sålunda, på ett ener annat sätt. rikare. De fattiva satliagare. uslarr. Så i sysibl. som i psykiskt hänseeade. Åsunden lar sie öpphadt ett rikt fält: den imager sinnena, tran de högsta till de lägsta Samhällsregionerna; den anager och förtär de få spålror atv allmän välvilja och säderneslandskärlek. som ämm här och der finnas qvar. IIOS de så i samhället, hvarest egenmyttan och atunden ej fatt inträng, regerar deremot harmen. hgennyttan. ahmden. harmen. föraktet för lagarna och styrelsen arhera alla till ell mal. De lossa de murkna sSamkällsbanden. de gifva sig lult uti ementer på sådana ställen, hvarest belolkningen är tillräckligt uppspädd med proletärer, som hafva intet att förlora, men allt alt vinna al en omstörtning. far de vilseledda, och måhända dertill uppmanad af ett eller annat interesse, som ser eller tror sig hotad, förqvälver makten oroligheterna med vald, rensar gatorna med kartescher och lyckas Sålunda att skingra, spränga de missde oroliga haparne: att rädda och bevara de kära och omhuldade interessena. vstemet fortgår oförändradt; undersökningar an as om orsakerna till ementem: orättvisorna mot massan blottas utan blygsel men dess rätt 1 Å pe As 0 Utan konsiderationer las SaåSom fronderi. I Stället för upprättelse och misskrukens umlanrädiande och athjelpande, hänar man folken fiäsmingen tilltager. missnöjet stiger. och. uppkommet genom tusemde sinom tusende orsaker, närdt genom sSeklers sartry ek och orättvisor, utbryter Llutligen revolutionen. Vid ett sadalt tillfälle, hvilka förtrupper. hvilka marionetter äro väl da bättre än flabr.ksoch ölrige proletärer? Henna ra. usla, känslolösa och sförtryckta Sambällskast, den reta, hetsa och hesolda de egenmyttige. som ej Fjäellva vilja kläda Skott. Utan grundsafder, före peglade plundring, byte, vällelnad. rusa proletärerua med raseri och lortvillans mod mot maktens leaohjon. mot trapparne. Proletären har lelrat och setver för dagen, faller han, så får han lugn. lämet är honom en börda och begreppet om döden inskränker sig dertill, att han vet att hans jemmer, hans elände tar slut. Lyckas förehalvandet. segrar revolutionen, då har älven han en framtid, då gälla äfven hans ord. Så tror han, och hoppet om makt, om bämmnd. om njutning intager modets rom uti hans förtorfötde och hopkrampna bröst. Ilan visar sörvanande prof på hjeltemod, på tapperhet; han skyr ingen tara; han slås som en hjelte för hoppet att ega och ernå allt det, som han så länge saknat, eltersträfvat och alumtats. Bevolutionens törtruppar, proletärerne, äro med ölverallt i striden: de öppna vägen lör alla de andra samhällsklasserna, som se uti desse usle varelser, un för första gången besjälade al en ide, endast händiga verktyg, kanommat, barrikader. Proletärerne äro oemotståndliga; om tusen falla offer för sin ifver, så stå andra tusende beredda att med lika Sjelfuppollring intaga de sallnes ställe. Vid en sådan strid, som här eger rum, finnes ingen tanke på fruktan; hoppet om framtiden har så bemäktigat sig proletärens hela själ, att hav känner intet annat, han ser intet annat. Makten, efter ett fåfängt motständ. får gifva vika. Revolutionen tillkämpar sig segren. Då segren är vunnen komma bildningen och förmögenheten. be sätta sig i besittning al den makt, som proletären förskallat folket, nationen. Nu skola orättvisorna godtgåras, förtrycket upphöra, ölvermodet qväsas, billighet och rätt göra dig gällamle. Proletären, som i stridens tummel fått en idå. finner att hans själ kan hysa slera. Den tankekraft. som sliunrat, som släckis af elände och uselhet, får ätven elter seoren rik näring, sull Spänming. af hoppet, den törtryektes genins. llan har lärt att känna sin kraft, han vet och ser sin hetydelse i samhället, och han fordrar alll högre och bestämdare, att den skall respekteras. Här, såsom alle tädes. stå aktion och reaktion i lika förhållande. Ju obilligare. ju orättvisare, ju tanklösare det förra förtrycket har varit, ju obilligare. ju 0rättvisare, ju tanklösare blifva proletärernes fordringar. Man söker att jemka. man villlugna med partiella eftergifter, med löften om unders åkningar. om offentliga arbetsanstalter. om politisk jemulikhet Xc. Proletären förstår sig ej på hvad jemkning vill säga. hvad jemnlikhet betyger. Arbeta har han ej velat före revolutionen, då han tvingades deriill: nu, segrare. behöfver han det ej, kan han ej tvingas, vill han det ej. Hans motiv för revolt tionen var icke att få arbeta, tvärtom: han ville njuta, herrska: han ville göra sie skadeslös för allt det elände han utstätt och genomgålt. Allt eller intet skallar högt proletärens lösen. och echo upprepar det från alla kanter, från alla vrår. Ocon blir allmän, rikedomen motser egendomsrättens upphörande, misstroendet till sakernas bestand och ordnande stegras. Huru motstå proletärer? En massa af vaknade visen, som lefver i och stridt för en så Stor. omfattande och fruktbar ide, som hoppet om en framtid. Ingen samhällsklass kan i nuvarande tider begynna en revolution utom dem. Man måste (tillfredsställa dem; gifva dem hvad de begära; förskasla dem njutninear af alla slag: lata dem lefva i sus och dus. tills ordningen återigen kan etableras roch deras första hetta är afkyld. Åfsmattrningen följer väl sedan på ruset. Tid, tid må man söka att vinna. Så resonnera de inflytelserika. den nya ordningens maktäganda ach smäckra sjo måilioen med rätta att Proletärens karakter och psykologi, huru gammal kasten än är i verlden, äro ej ännu fullt vettenskapligt studerade. För att draga säkra och tillförlitliga slutsatser af proletärernas föreställningsgång och aflägsnare handlingar. behöfver vettenskapen psykologiska undersökningar. anställde af proletärer. med och bland proletärer. Undersökningen är således nästan en paradox. Man skulle möjligen kunna förmoda att proletären, som aldrig förr hoppats. som aldrig förr njutit, i stället för att måttas, endast ytterligare retas af ett partielt tillfredsställande. Den gunst, som kommunismen star uti, och länge har nästan uteslutande statt uti, hos personer och klasser, som jemförelsevis tillhöra de mera ytligt upplyste och mindre erfarne i samhället, tyckes berättiga till den förmodan, att ingen åsigt, ingen samhällstheori skulle åtminstone till en början lisligare omfattas af proletären, än just kommunismen. Ideens verkställande, utan afscende på dess genomförande, motsvarade fullkomligt proletärens syftemål med revolutionen. Han ville njuta utan arbete. Han sänker ej: han blott ri. Verkställandet af kommunismens id lemnade således genast medel i proletärens händer, att för dagen (hans lifsåsigt) tilliredsställa sina lidelser. Upptager proletärens numera rymliga och af hoppet på nytt födda själ denna ide, så följer — anarkien. Men ur detta kaos, såsom en lika åJmdviklig reaktion, som revolutionen sjelf framstär, slutligen — den nya samhällsordningen. Dess beskaffenhet känner ingen, kan ingen förutsäga eller knappast ana. Ilurudan den blir, är och måste ännu vara en gåta. Rätt och sanning hafva dock alltid slutligen segrat här i verlden, om ock under långa mellantider mörker och barbari usurperat dess rum. Slägtet gar framåt och har. så långt vår erfarenhet sträcker sig, alltid gått, raskt eller stapplande, långsamt eller haltande, men beständigt framåt. Man kan derföre ej tvisla derpå, att rätten och sanningen äfven hädanefter häfda sin plats i menniskoslägtets historia, om ock, under ett sådant bemödande, generationer, stånd, klasser och kaster, med alla thy åtföljande orättvisor. förtryck och lidanden, bortsopas och förgå i tidens aldrig återvändande flod. livad har framkallat missnöjet, obelätenheten och förtrycket? Orättvisan mot massorna, utpreglad i en lagstiftning der individer, men ej folket, tagas i betraktande. Hvad har framkallat proletären? En falsk, egennyttig och orättvis lagstiftning. Hvad har manat proletären till handling? IIVad har väckt den stlumrande kraften? En orättvis, egennyttig och korrumperad lagstiftning. Hvad har, med ett ord. framkallat revolutsonen. anarkien, slägtets lidanden ooh oro? Orätivisan. J. som viljen undgå revolutionen och anarkien. ruren rällrise mot massorna, mot fulsrel Frdulshaffen ej prolelärer! Stiften rättvisa lagar och shinen dem rättvist! Flyn orättvisan! kommen ihåg, att naturen känner inga undantag! Lären, alt naturens lagar ej kunna ostraffadt öfverträdas! och relen. att sanningen är, har varit och blir blott en. — — Slaliningen blard Allmogen i en det af Bohus Lan. Under rubrik: Några ord om det omkeliga tillståndet på Kongl. och Hvitfeldtska Stipendiigodsen i Bohuslän har i dessa dagar härstädes utkommit en brochyr. som både förtjenar och såkerligen äfven kommer att väcka stor uppmärksamhet. alldenstund den, under ständigt anförande af authentika data och fakta, afslöjar en mängd mot bönderne i bemälte gods begångna olagligheter och orättvisor. hvilka äro af den beskaffenhet, ati man ovilkorligen, efter att hafva tagit kännedom om desamma, måste fråga sig: aflar alli detta under innevarande arhondrade kunnat passera i det fria Sverige, under ett statsskiek, som tillförsäkrar an medaorear:e om att vara lika ine