Hesskerionen öfver Fubrikssyslte7t och Revolulioner, i 112201 och mindre män tilden pliga pi Sverige.) Lyckligtvis har vår tullagstiftning, ekuru länge den varit af prohibitiv karakter, dock undergått från tid till tid partiella förmedlingar, så alt fabriksoch manusaktur-i4en ej har kunnat rigtigt rota in sig har i landet, förrän på sednare tider och för nagra större artiklar. Massor af proletärer. framkallade till ett uselt och glädjetomt lif. hafva vi derföre ej ännu fått; atskilliga tillstymmelser till sadana sakna vi dock ej redan här och der i en och annan stad, hvilka böra hänföras till desse Europeiske parias. Den gengångare från sordna tider af rättvisa mot massan, som, visserligen flyktigt och obestämdt. men dock understundom. visar sig vid Rikets Ständers ölverläggningar. har hitintillsy oaktadt regeringens Sträfvanden, lyckats att bevara värt land från hela kolonier af sabriksproletärer. Ilans Maj:t Konungens sednaste förklaring till en del af Bevillningsutskottets ledamöter visar dock, att nationen hädanefter får vara på sin rakt. Ett nytt operationsmedel för att såfproletärer har satts i verket, nemligen Konungens enskilda åsigters inverkan på den beskattande makten. Det gifves således ingen säkerhet för, att ej äfven Sverige framdeles kan komma att räkna sina fabriksproletärer i legionsvis, om II. Naj ts enskilda och för sabrikssystemet gynnsamma åsigter skulle göra sig gällande, såväl inom represenlationen, som uti honseljen ). I. Begreppet stat hvilar på behosvet af ömsesidigt beskydd och gemensamt åtnjutande och utöfvande af ömsesidig rättvisa. För uppnåendet häraf stifta medborgare uti staten lagar och bestämmer formen för sin styrelse. Lagen skall vara lika för alla och åtlydas af alla på lika sätt. Styrelsen af ett land, det ömsesidiga beskyddet, fordrar statsinkomster, som skola användas för det helas väl. och ej för någon enskilds nytta eller nöje, eho han ock må vara eller huru han ock må kallas. Hvar och en skatt, som har annat syftemål, än det stora helas eller nationens väl, är orättvis. Tull. så länge som dess mal är betäckandet af nödige statsutgifter. har skäl för sig, om den ock från den allmänna rättvisans synpunkter ej kan fullt försvaras. Förenas skyddssystemet för inhemska näringarne med tullagstiftningen, så blir förhållandet helt annorlunda. Tullens bestämmande utgår då från motiver, som ej hafva något sammanhang med statsinkomst: från motiver, som helt enkelt dels direkte och dels indirekte förminska statsinkomsten; från motiver, som endast syfta derhän, att förskaffa landet alichanda slags fabriker, på den stora massans bekostnad. och ofta i strid mot nationens manga ganger upprepade önskningar. Uti en stat, der man i gerningen hyllar rätt och sanning, lemnar man lika rättigheter åt säljaren och köparen, och föreskrifver lika li2) Forts. från N:o 160. Såsom eit bid g till proletärfrågan i Sverige torde följande förtjena uppmärksinbet. En utländning, som rest i olika trakter af lamdet. sragade för en tid sedan: cHHvad ett så sitot land, som Sverige, skulle göra med så många stora präktiga fångkaserner, som redan voro färdiga och ytterligare skulle byggasen livarpå den tillfrågade lärer svarat: cSer mi! har i landet tänker man på morgondagen. Man bygger i lid hemvist för sabriksproletärerna, och, på det all dessa stora byggnader ej skola kosta nationen något. så skaslar man sig medel genom alt lägga hög tull på tabriksvaror. be sanama höga tullsatser, som lillskapa proletärer, lemna således ätven byggnadskostnaden sor proletärbarackerna. Byggde man ej upp statsinkomsten, så hade proIlctärerna, då de begynna att blifva besvärliga för nationen, intet husrum, och man visste ej, hvar inan skulle göra af dear; nu vet man det, och det bekymret är således undanröjdt. Vi kunna sålunda ej här i landet, såsom hos er, blifva 0 svertlyglade af proletärer, ert samhälles kränta.5 — 6Ja, jar. återtog utlandningan, men nationen, hvad säger de n om en dylik slalsmushållning 25 — KGNAtjonen. Dalr! blet svaret, ad et bjernspöket bryr man sig ej om i ett sabriksland, det vet väl ni sjelf. Har landet stora i bredda fabriker af alla slag, så måste det Ä HEuda hitintills kända medlet, att, i trots al nalurtoörbållandena, uppnå detia lyckÄ oo AA oe 2— AIAJI1 111112 tet för den förre, till hvem han skall sälja, som för den sednare, hvar eller af hvem han skall köpa sina förnödenheter. Uti stater deremot. der man Slar omkring sig med tomma fraser. der man mera gör afseende på ordens klang och skenet, än pa handlingen -— der följer man motsatta åsigter, der har endast säljaren frihet: köparen, den stackaren, binder man, den tvingar man, med lagens hela stränghet. att endast köpa af nagra vissa privilegierade säljare. Köparen, han star utom lagen, hans frihet bekymrar man sig ej om. — il allmänhet tillhör han ju folket, massorna, mobben, som hvarken hafva förmögenhet eller bildning, och på hvilka man saledes, i fraga om lagstiftningen bade subjektift och robjektiftataget, ej kan göra något afseende. Fabriksägarne förtjena visst mycket penningar, men det är ju till landets fördel. Ar det ringen vinst för nationen såsom ett helt, att agen gör det möjligt för den enskilde att samla kapitaler, att föröka nationalförmögenheten? Fabrikanten tager ju blott skillingar från konsumenten; sällan kommer han till riksdalrar, och dessa skillingar, samlade, blifva under loppet af åratal millioner riksdaler. Är ej detta ren nationalvinst? Hade ej den driftige fabrikanten gjort sig mödan, att, på sätt som skett, lagligen samla kapitalet: så hade den enfaldige köparen, som så grötmyndigt pockar på sin frihet, förspillt de lumpna skillingarna, de få slantarna, ja möjligen tappat bort dem. Landet hade i det fallet gått miste om det kapital, som sabrikanten nu under skydd af en faderlig och klok statshushållning samlat, och den förtjenst, som han i små och knappast kännbara portioner haft, hade gått till utländningar. — Så ungefär resonerar man i sådana stater, och der få rätt och sanning nöja sig med platsen af valspråk, eller ock figurera som devis på de skillingar, som fabrikanten samlar i sin sparbössa. Till grundregel för lagstiftningen, så högt sträcker sig ej dess anspråk; derhän kommer det ej. Här i Sverige har en jargon, ungefär likadan, länge varit i bruk. Bland andra hafva 2:ne vigtiga fabriksartiklar: kläde och raflineradt socker, endast med stöd af sånana sloskler. skyddats genom införsels-tullförbud. Ville man naket framställa haltlösheten af ett sådant system, så kunde detta ske genom att lata fabrikanterna, vid en tid, när kläde och socker mot tull infördes, i följande ordalag adressera sig till Rikets Ständer: För närvarande finnes det väl mycket kläde och rasktineradt socker här i landet; följden är den, att nationen köper dessa nartiklar till låga priser, och att våra sabriker måste täfla med utländningen. Om allt det främmande kläde och socker, som nu sinnes i landet, kunde på en gång konliskeras och för framtiden desse artiklar blefve helt och hållet, i handelsväg. äfvensom med resande förbjudne till införsel; så skulle vära sabrikater genast mera efterfrågas. priserna skulle stiga, vi förtjena, och allmänt välstand följa vara handteringar. Rikets Ständer skulle sålunda bereda oss en stor fördel, hvarföre vi alltid skulle vara tacksamma intill tredje och fjerde led. Regeringen, alla klassers och intressens vän, är för oss; hon vill göra för oss allt hvad hon kan, men för att gagna oss, om Rikets Ständer äfven uppfyller var begäran, fordras mynt. Läggen höga tullar på vandra nödvändighets-artiklar än vara, så verhålles medel! Med desse folkets penninÅear kunna Rikets Ständer sedan vara srikostiga, mot vår beskyddare, vär vän regeringen. Penningarna skola väl användas, ja. endast för hvarje landets innebyggares sannskyldiga gagn och bästa. Regeringen ämnar nemligen att, för vårt intresse och på folkets bekostnad, organisera en armå, ren kedja af tullbetjenter och kustvakter på Jandets gränser. För framtiden kan sålunda allt främmande kläde och socker utestängas fran landet. Skulle vi Sjelfve försöka att göra detta, med värt eget folk och för våra egna penningar, alldenstund det är vi, som ensamme hafva fördelen raf utestängandet; så blefve försöket mycsr LL I fer Ps ILL GB-V