för att såsom regeringspropositlon afgifvas till Ständerna, och sedan den nya rådgifvarepersonalen utnämndes, har det med alit mer och mer anspräk på tillförlitlighet börjat omtalas, att Regeringens afsigt skall vara att hafva ofvanbem. förslag färdigt inom ganska kort tid, så att det må kunna öfverlemnas till Ständerne Uman petitionerna hinna ankomma från de reformsällskaper, hvilka, enligt hvad man af tidningarne förnummit, börja bilda sig i alla landsorter. — Med största skäl i verlden kan man fråga: IIVad skall detta betyda? Förut har man alltid, när på alfvar fråga väckts om en tidsoch ändamålsenlig representationsförändring, svarat: Opinionen om en sådan har ännu icke tillräckliyt uttalat Sslj, och nu, då Regeringen inom en månads förlopp kan blifva satt i tillfälle att med full säkerhet bedöma allmänna tänkesättet i landet rörande denna det Svenska folkets lifsfråga, vill den spela prevenire och, för att döma af åtskilliga antecedentia, framkomma med ett förslag, som genom vissa, lätt uttänjbara bestämmelser för bildning och förmögenhet. blir ett nytt erisäple mellan den stora majoriteten af folket och den minoritet deraf, som hyllar det bekanta kontraprogrammets af H. M. Konungen sedermera enskildt delade åsigter. — Så kärt det för landet skulle hafva varit, om Regeringen, eller H. M. Konungen, vid riksdagens början, eller tillochmed ännu för 2:ne månader sedan, ställt sig i spetsen för en i liberal anda affattad representationsreform, så okärtoch öfverraskande skulle det nu för dess innebyggare blifva att förnimma. det Regeringen nu medelst en krigslist ville afskära nationen tillfället att inför konungathronen uttala sin öfvertygelse om de grunder, på hvilka den anser att en ombildning af vårt representationssätt bör fotas. Det blir imellertid högst nödvändigt, att samtlige resormsällskaperne, så fort möjligt ske kan, inkomma med sina petitioner, eller till en början genom reformsällskapet i Stockholm låta hos K. M:t anhålla, att nagot förslag till representations-ombildning icke måtte af Regeringen till Ständerne öfverlemnas förr, än samtlige nyssbem. petitioner hinna till K. M:t ingå, hvilket bör kunna vara verkställdt inom den 15:de nästkommande Maj. — Nu, om någonsin, är ett dröjsmål rådligt. Derföre. J neformvänner, handen till verket! Och vill Regeringen icke då lyssna till edra billiga önskningar och rättmätiga fordringar, så veten J, hvad klockan är slagen och mäste rätta edra handlingar och beslut derefter...... Sammankallandet af en konstituerande nationalförsamling är då det enda medel, som man i laglig och fredlig väg har alt tillgripa, och det måste lill9ripnas. Från Christiania skrilves. att dagliga samtalsämnet derstädes rör sig omkring en snart