UTRIKES NYHETER. Vi emottogo i går dansk post af den 18 och hamburgerpost af den 17 med engelskt post af den 14 dennes. För dagen se vi 0ss nödsakade att, vid meddelandet af de politiska nyheterne, inskränka oss till följande sammandrag: Åf de emellan Danskarne och Preussarne plägade underhandlingar, hvarom en ofliciel berättelse nu blifvit synlig i danska tidningar, meddele vi de sednaste förklaringa ne å ömse sidor. Örverste honiu, chef för preussiska trupperne, förklarade, att hans konungs och tyska förbundets afsigt var att häfda Holsteins statsrättligt grundade förening med Sleswig; alt de tyska trupperne icke voro komna i akt och mening att motarbeta, utan att understödja provisoriska regeringen och att de fördenskull framryckt till kidern. För öfrigt upprepade herr v. Bonin för tredje gängen, att hvarje nytt angrepp på Tyska Förbundets (inbegripet, Holsteias) trupper var en krigsförklaring. Å danska sidan svarades af general r. Hedemann, att Insurgenterne skulle blifva sprängde, hvar helst man mötte dem; att han, ehuru fråga icke kunde vara om något vapenstillestånd, dock gerna ville underhandla om den ställning, i hvilken de respektive förposterne tills vidare skulle förblilva; att öfrige underhandlingar finge ske på diplomatisk väg, hvartill utrikesministern erhällit order; och, för alt dessa skulle kunna plägas, föreslog general H. ett rådrum tills vidare af 14 dagar. Hvad Bonin härå svarat, var icke bekant. General v. Hedemann har imellertid order att icke vika utan för en bestämd öfvermakt, och icke utan kamp från position till position. Han får icke tåla något ingrepp i kungens värdighet och rättigheter som suvärän herre af Danmark intill Eidern, men skall deremot underrätta hr v. Bonin om, att, i samma ögonblick fientligheter inträda emellan Danmark — Preussen och Tyska Förbundet, och dessas inträdande förbehåller han (v. II.) sig att uttala, i fall förbundstrupperne dertill gifva honom någon anledning, skola danska örlogsfartygen beordras att uppbringa tyska skepp; och att Danmark icke önskar krig, men icke eller går ett enda steg tillbaka för att undvika detsamma. Utan att vara formligen afslutadt fortfar ett temporärt stillestånd att vara rådande å krigstheatern i Schleswig. Tyskarne draga imellertid till sig förstärkningar. Ytterligare hade ankommit 1 batteri preussiskt artilleri. Hertigen af Braunschweig ankom den 16 till Altona och begaf sig den 17 till Rendsburg. Hanoverska och Braunschweigska trupper befordrades dagligen till norden. En deputation af Flensburgare har varit i Rendsburg och, såsom Tyskarne berätta, gjort fredsförslag, men, enligt Flensburgs tidning, endast för att förmå öfverste Bonin att begynna fredsunderhandlingarne, medan de respektive trupperne behöllo sina nu innehafvande ställningar. beputationen, som icke var försedd med någon fullmakt, fick återvända med oförrättadt ärende. Kaptenen i danska marinen, baron r. Dircking-Holmfeld skall vid en landstigning å Femern blifvit tillfängatagen af bönderna derstädes och skickad till Rendsburg. Danska kungen ankom den 15 på aftonen till Haderslew och ärnade sig påföljande dagen till Kolding. Huset Hambro Son i London har utställt en vexel på 15.000 Rbd., bestämde till krigsförnödenheter, till Orla Lehmuann, som andosserat den till krigsministern. Kammarherren Bille, dansk gesant i Stockholm, har, utan att ega någon vidare förmögenhet, utaf de honom tillkommande taffelpengar ställt 1000 Rbd. till krigsministerns disposition. beslutat: 1) att, ifall danskarne icke inställt fientligheterne och utrymt Schleswig så skola de tvingas dlerlill, på det att Holsteins rätt till union med Schlesvig måtte blifva skyddad; 2) att, som enligt församlingens öfvertygelse den säkraste garantien för denna union skulle ernås genom Schleswigs inträde i tyska förbundet, anmodas preussiska regeringen att vid den åt henne uppdragna bemedling verka för detta inträde; 3) att församlingen erkänner den provisoriska regeringen i Sleswigholstein och fördenskull väntar af preussiska regeringen avt hon skyddar mellleulmurne af denna provisoriska regering och dess anhängare. Då Allg. Preuss. Zeit. meddelar detta beslut yttrar den tillika, att ingen kan tvisla derpå, att preussiska regeringen är beredd och besluten att med eftertryck utfora det henne af Förbundet tilldelude uppdrag. Äfven vill den ur säker källa veta, att öfverste Bonin, sedan försöken till en fredlig bemedling strandat, för flera dagar sedan erhallit fullmakt att handla efter omständigheterna och i nödfall operera på andra sidan Eidern. Vissa hinder, såsom brist på kavalleri, Hanoveranernes försenade framryckande 0. s. v. ha qvarhakit honom i hans Ställning söder om Eidern, men utsigt förefanus att snart se dessa hinder undanröjde. Preussiska gesandten vid Förbundsförsamlingenhar den 13:de April för densamma tillkännagikvit att öfverste v. Bonin. under den 10:de S. m. erhållit så beskaslade order, som Allg. Preuss. Zzeit. härofvan antydt. Preussen fortfar dock att erbjuda sin bemedling och erkänner danska kungens rättigheter säsom hertig af Schleswig. De 17 s. s. föorlroendemännen hafva gått ännu längre i oförskämdhet än både Preussen och Förbundsförsamlingen, i det de ordentligen beslutat Schlesvigs lösryckande fran Danmark och inlemmelse i Tyskland. En dansk krigskorvett (Flora 2) ligger utanför Swinemiinde, men hade ännu ej företagit uågra fientliga demonstrationer. Hamnen var spärrad medelst en kedja. Den myndigaste och mest betydande auktoritet i Tyskland är för närvarande det permanenta femuomanna wuwiskottet i Frankfurt. Tyska förbundsförsamlingen har uttryckligen erkänt detsamma och lofvat att respektera dess önskningar och andraganden. Det har redan (i Casselska asfkären) upphäft sig till skiljedomare emellan furstarne och folken. Dr Hermann ron der Hude, som flera år sutit häktad såsom beskyllad för delaktighet i Frankfurter-attentatet, är nu utnämnd till Lubecks gesandt vid Förbundsdagen. I Stuttgard har fäfänglauställls ett par försök att få i gång emöter i republikansk syftning. Orla Lehmann befinner sig i London och har dagliga konferenser med lord Palmerston. — Ännu hade ej någon förklaring i Parlamentet egt rum i afseende på Sleswigholsteinska frågan. En ny interpellation var imellertid beramad till den 14:de. 0 Connell har den 13:de April i underhuset anhållit om tillåtelse att andraga en bill om upphäfvande af unionen emellan England och Irland. Debatten uppskjöts till den 20:de. Den skarpsinnige tänkaren Cormenin arbetar, i uppdrag af provisoriska regeringen, på ett förslag till franska republikens blifvande konstitution. Han lär föredraga en direktorialstyrelse framför ett presidentskap. Provisoriska regeringen har en plan att i stor skala anlägga åkerbruks-kolonier. Hertigen och hertiginnan af Montpensier ankommo den 6:te April till Madrid. — Narvaez. vill öka hufvudstadens garnison ända till Schwetziska Edförbundets krigsråd har beslutat att i östra Schweitz, på österrikiska gränsen, uppställa en observatlonskorps af 15,000 man, fördelad på tvenne divisioner; högqvarteren i Ragatz och Bellinzona; öfverstarna haudy och GCeruer divislonschefer. Preussen har nu löst embetsmämen I Nouenburg från deras ed, dock nitryckligen förbehällande sig sina hittillsvarande rätugheter på detta land. Man har underrättelser från Verona, österrikiska högqvarteret, ända till den 7:de. bå hade ännu ej, enligt Radetzkys rapporter, någon strid egt rum, med undantag af tvenne förpostaffärer, hvilka utfallit till österrikarnes förmån. Enligt de italienska berättelserna vågar ej Radetzky någon kamp, utan viker ständigt undan, då en sådan erbjudes honom. Ryktet förmäler att fästningen Peschiera falliv i Italienarnes händer, då endast Verona och Mantua äterstodo Österrikarne. På det förra stället har Radetzky proklamerat ståndrätten.— Prinsessan Belgiojoso, en ny amazon, hade den 6:te April intågat i Milano i spetsen för en af henne uppsatt neapolitansk frikorps, vid hvilken anförarne voro idel Calabresare. — Den berömde Joseph Mazzini, chef för det unga Italien?, hade den 6:te ankommit till Lugano på väg till Milano. — Parma har med hertigens samtycke beslutat att hemställa afgörandet af sitt framtida öde åt päfven och Carl Albert. Hertigen, som ännu synes vard qvar i sina stater, har imellertid måst låta ett infanteriregemente rycka i fält för Lombarderna. Revolution i Neapel har undviklts. En ny ministere af följande personer har der kommit till stånd: Carlo Traja, president; mar: kis Dragonetti, utrikesminister; Vihnale, ti rikesminister; Del Guidice, krigsminister, grefve Herellt (påfvens kusin och chef för ett handelshus i Neapel) finansminister; Uberil, för de allmänna arbetarna. Deras program som vunnit kungens sanktion, är myeket Ilberalt och innehåller bland annat en utvidgning af valrätten, afsändandet af trupper och deputerade för italienska förbandet 0. s. v. — Det i Palermo församlade parlamentet lutar mycket åt de republikanska ideerna. Man ärnar ditskicka prinsen af Salerno, men det befaras att han kommer för Senl. Preussiska Polen företer en jemmerlig bild af auarkis k upplösning och förvirring. Nya direkta och bestämda underrättelser saknas; den politiska nationalkommitten skall upplöst sig i följd af en proklamation af v. Willlsen. men Mieroslawski ännu hälla tillsammans en skara af 12.000 man. I hreslan spriddes den 13 det ryktet, att generalbesälhafvaren ff Posen, general r. Colomb angripit Pleschen, der en mängd väpnade Polackar voro församlade, och efter 2 timmars strid lidit sådana förluster, att han sett sig nödsakad att sluta ett vapenstillestånd med Polackarne. Notiser från CSernomils af den 5:te April förkunna, att ett uppror utbrutit i Moldau, hospodaren hibesco tillika med många bojarer blifvit förjagad och att man beslutat en anslutning till Österrike. (Denna händelse är redan relaterad, men då hette det, att rörelsen skett till Rysslands förmån.) Den oss sednare tillhandakomna Hamburgerposten af den 17:de dennes medför inga notiser af någon särdeles vigt. Endast förtjenar alt anföras följande: Ungrarne rusta starkt, dock, såsom det synes, icke för att återeröfra Italien åt Österrike, utan för att förbereda sig på ett krig med Ryssland ioch för Donaufurstendömena. — Preussiske statsministern Rother, som tillhörde den gamla surdegen, har tagit Afbad — Palska liorat vid Chrana är nn