vet man ej ännu; men förmodligen blir det ingen mera framstående man, än de öfrige. Herr Faxe återgår till justitiekanslers-befattningen. Betraktar man nu, i sin helhet, denna Konung Oscars nya minister, skall man lätt finna, att vid dess urval undvikits alla de utmärktare kapaciteter, som de liberala parti-skifminoarne haft att erbjuda. Man tvingas nästan till den öfvertygelsen, att det skett med den omsorgsfullaste beräkning, att icke lemna nationen ens hoppet att se någon enda af dem vid thronen få söka göra gällande de åsigter, som likväl under lång tid landets stora pluralitet hyllat. Detta må nu så vara; men otvifvelaktigt är det, att just derigenom nationen tvingas att fråga sig: Hrad vill då väl vår Konung? och om svaret liksom hitintills uteblifver, äfven från hans nya råd, om det icke genast framstår för ett program i frisinnad anda; om det döljer sig bakom konungamanteln; om det skyr offentligheten, som är vår invecklade statsförfattnings enda lifs-princip; om det låtsar förakt för folkets opinion, stickenhet mot den sjelsständiga pressen, konsiderationer för fördomarne, interessena och de olofliga anspråken hos de privilegierade och löntagande klasserna: hvar stå vi då i detta arma land? Hvart gå vi då, midt under tidens stormar? Måtte framtiden icke sorgligt besvara denna fråga! nn ——