ningetillgången sällan ymnigare, hvilket bäst skönjes af kursnoteringarne. Så mycket diminstone kunde man väl af nyssnämnde hrr hafva haft skäl att vänta, då man annars sällan eller aldrig förnimmer deras röst vid diskussionerna rörande fäderneslandets stora och vigtiga angelägenheter. Del var ett förhallande, som hvar man vet, att de grundligt kände, om ock för öfrigt deras vetande, eller, rättare sagdt, deras vilja, förmåga och kraft att, på säl vederbordt, föra det till torgs, icke synts vara vuxne tidsförhållandena och den sak, som de, i egenskap af folleombud, hafva att försvara. — —— — aii— AUU RANA