ställda vid dörren, med påskrift: Voleurs. — Ingen enskilt egendom i Paris har varit utsatt för det minsta våld, men de kungliga slotten voro svära att skydda Regeringen förordnade derföre straxt, att Tuilerierna skulle bli en invalidinrättning för arbetsklassen, och på alla andra slott står med stora bokstäfver att läsa: Propriete Nationale. Dagen efter den stora katastrofen var en faslig storm. Det tycktes som elementerna sjelfva deltogo i revolutionen. Föreställ dig min förskräckelse då vi tidigt på morgonen hörde ropas, att elden var lös i Tuilerierna. Alla menniskor rusade dit, och när vi gingo till fönstret slog elden ut ur Palais Royal. I denna rysliga storm fruktade vi att hela qvarteret skulle stryka med; men lyckligtvis var det ej så farligt. En.bof, som tändt i Palais Royal, ville narra folket att springa till Tuilerierna, men som ingen eldsvåda der var å bane, återvände man straxt och Palais Royal var släckt inom en timma. Det påstås att mordbrännaren är gripen, — Samma dag, kl. 12, då borgargardet och de tusentals segervinnerna genomvandrade Paris och på karusellplatsen skulle utveckla sin frihetsfana, uppväxte ögonblicket den rysligaste orkan, åtföljd af en dundrande åskknall och blixtrar, som korssade sig i skyn. De gamla sågo häruti ett elakt omen, men folket hurrade och sade att himlarna deltogo i deras seger. Man kunde likväl ej hålla fanan, utan måste veckla in de igen. Knappt ett ord talas mer om den fordna kungliga slägten. Guizot, Duchatel och Hebert flydde på en gång. Den första var förklädd till betjent i livre, den sednare blef igenkän af ett par bluser, af hvilka den ene ville taga fatt honom, men den andre sade: låt honom gå. Hebert gick ej — han sprang, man vet icke hvart. Det säges att Guizot rest öfver till Dover, och att i den storm, som uppstod, tvenne passagerare och en matros omkommit på det fartyg der han var. — Här uppsättes nu en stor arme; 24,000 unga män hafva enrollerat sig i mobila borgargardet, och i bevakningen af Paris skall hvarje vapenför person deltaga; hittills hafva endast borgare och bluser utgjort vakten, med tjenstgöring hvar tredje dag. De hafva marcherat efter sin vackra musik, med soldaterna obeväpnade släptåg. Öfverallt ser man en blus med bössa göra vakten eller en börgare. Nu få likvä soldaterna sina gevär igen, och bluserna uniform. i d Till en början antog man röda fanan til republikens tecken, men Lamartine yttrade på stadshuset, att han aldrig gillar eller antage den röda fanan, som förskräcker alla vid tanken på den förra republikens ohyggligheter Man föll honom i talet, man hotade honom men han sade: mina vänner, låt mig förs tala till slut, gör sedan med mig hvad ni vill mitt lif hör er till; man tystnade och ha fortfor: de tre färgerna hafva gjort sin tu kring verlden, kringburit eder ära och gjor er beundrade af alla land; den röda färge har endast gjort en tur kring Marsfältet, sö lad i edra landsmäns blod. Vi ändra de tr färgerna. I stället för blått, hvitt och rödt sätta vi blått, rödt och hvitt. Ett jubelro höjdes — och saken var afgjord.