in; han Insag r ett folkuppen, som gick trycket. Solle gjorde det. sköto i luften mns en polis, som utgjorst och hälften e man kunde lket för den a förut visat; nieregementet kor. Jag kan n emellan den t på aftonen nöjda, ty revoro lofvade, nder skrik och den sednares edsablade och r dess bättre. do öfver hela ornen, för att ler strömmade ken kring gahandlades. På nenniskor, som h boende nära ler en municiaf 14:de linieig, huru folk, wöra till torgs, Det var rysfolkets raseri. mlades 14 lik, lem till kaservoyes comme tl, mais vous hade till ett jorden. Inga ra, folket hade a vakthus och återstod. Då saken var all3 ridande kring et, att Ludvig grefven af Paan af Orleans, rar Thiers och med det skal1? Kl. 9 på revue med de 1. Korgar med han ville upps hela befolkI Palais Royal, varade sig i 3 s oupphörligt: de fallnes eller pväxa i tusenoch kulor, och e alla blybitar a till ammuni, der en mängd af folket, som jrut, inbrändes. efteråt. Kl. 2 ries; der gjorrtade in nästan förut hade Ludr armen gått så en till karuselllleritrupper och af solket, ty de I af borgargarsellplatsen, och lip blott skyndatt han eljest En liten droska hast och några summa åt den tid att från sina la sou. Ögonserat Place de an af Orleans Paris vid hankammaren, som Det första som te skott aflossa, af hvilka det brändes på gatan framför våra fönster. pensler 10Tut begiIvit sig. — Hertiginnorna sågas med sina barn hafva farit af samtidigt med Ludvig Philip. På detta sätt kringströddes denna stora och mäktiga samilj. — En betjent bar på aftonen två skjortor och en väst till S:t Cloud, till den afsatte konungen, som ej egde något att byta om med. Samme betjent hade på morgonen med tårfulla ögon sagt åt kungen: För Guds skull, Ers Maj:t, gör något för att stilla folket, Paris är uti ett förskräckligt tillstånd, då Ludvig Philip svarat: var du trankil, det der är blott kaffehusprat; om ett par timmar är allt tyst och lugnt. — Då folket rusade upp i Palais Royal, sönderslogos fönstren, genom hvilka möbler utkastades ri Några tokar utklädde sig med guldskärp, trehörniga hattar, spetsar och andra grannlåter. Till Tuilerierna följdes folket af polytechniska skolans elever, som klädda i bluser försvarat barrikaderna och deltagit i striden, utan att man afvetat det. Frukost var framsatt i marskalksalen. I konungens rum stod hans kaffe halfdrucket; hans kläder och hans hatt lågo på en stol. Man kastade sig i sängar och sidensoffor med smutsiga bluser, man band för ögonen på Ludvig Philips staty i gips och sade: maintenant eest toi qui est areuyle. Man kom in i theatern; somliga spelte komedie, andra sågo på och applåderade, och detta midt i den häftigaste ifvern, efter den blodigaste strid. I kungens rum förstördes en mängd dyrbarheter af häftiga lynnen, men ingenting slals eller borttogs, om icke som suvenir. Man kringkastade handskar, halsdukar, näsdukar och grannlåter. Man kom in i prinsessornas rum, utkastade och uppbrände florsklädningar, spetsar, shawlar m. m. Man: kom till barnkammaren, der leksakerna lågo på golfvet, qvarlemnade af de små rymmingarna; man trampade på dem, man satte dem på bajonetterna och bar dem kring gatorna. Man kom in i Nemours rum; man förstörde, sönderbröt, plockade och sparkade på allt. Man inkom i en särskilt pavillon, der en af polytechniska skolan. yttrade: mina vänner! här bodde hertigen af Orleans, allt är så, som det var medan han lefde.7 Ett aktningsbjudande allvar intog alla; ej en fönsterruta skadades, man utgick och ropade, att dörren skulle låsas igen. Man inkom i en våning, som tillhörde general Jaqueminot. Han hade sprungit ut, då han hörde folket komma, utan att i häpenheten medtaga 80,000 francs som lågo framme. En person af hopen tillegnade sig denna summa, men i samma ögonblick greps. han af hundrade armar, som ville döda honom på stället. En borgare gick fram, bad folket ej begå våld, utan föra karlen i arrest, hvilket genast skedde: han befanns vara en f. d. fästningsfånge. Generalens rum stå orörda och penningarna äro till hans disposition lemnade i regeringens händer. — I thronsalen grasserades grymt; thronen nedrefs i grund, det röda sammetsomhänget bars kring gatorna som republikansk fana, den förgyllda stolen. med sina granna ornamenter fördes af flere tusen menniskor uppför Boulevarden och brändes vid foten af Julikolonnen, under afsjungande af marseillaisen. — De vildaste bland Tuileriernas besegrare togo sin tillflykt till köken, der eld brann i spiseln och mat fanns i öfverflöd. Efter att hafva uppätit det som var färdigt, uppsatte de på bajonetterna stora ostekta eller okokta köttstycken; rusade ned i källrarna, drucko och slogos om buteljerna tills en del somnade af ruset och andra drogo utanför Paris till slottet Neuilly, der samma sak upprepades, och i desperation eller af ovårdsamhet tändes eld på slottet; men eldsvådan blef snart dämpad. Man fann sedermera i källrarna 150 lik efter de mest råa af hopen. Sedan folket eröfrat Tuilerierna, skyndade det att taga fästningarna. Vincennes togs med svårighet, emedan hertigarna voro der att börja med, men suart begåfvo de sig derifrån. Mont Valerien stred häftigast, men mot aftonen andra dagen hade folket äfven den i sitt våld. — Man har varit rädd för våldsverkare och tjufvar, dåingen polis funnits i staden, men folket har sjelft hållit polis. Hvar man träffade en tjuf SJelYd deltoge min förskräck hörde ropas, Alla menniske till fönstret s denna rysliga teret skulle s det ej så far Royal, ville n rierna, men s ne, återvände släckt inom brännaren är då borgargar na genomvan sen skulle ut ögonblicket d dundrande ås de sig i skyr omen, men f larna deltogo väl ej hälla I igen. Knappt ett kungliga släg flydde på en till betjent i af ett par bl fatt honom, 1 gå. Hebert icke hvart. till Dover, oc tvenne passa på det fartyg nu en stor a rollerat sig i vakningen af son deltaga; bluser utgjor tredje dag. vackra musik släptåg. Öfv göra vakten soldaterna s uniform. Till en bö republikens t stadshuset, a den röda fan ken på den Man föll hor men han sad tala till slut, mitt lif hör fortfor: de kring verlde er beundrade har endast lad i edra 1 färgerna. I sätta vi blåt höjdes — oc 2 — London d begagna till ning franskt stifta oroligl sägas ej ha ler finna nå Glasgow hal! vearbetare I ga sig högr sjelfva stade ma; i Hull I med eftertry blik i Engla sammankom April i Lone heter blifvit vara utan fi trupper ha I London å hvilken bi till franska Furst Wo Kaukasus. rad till han: NN 3