2) ALL el ny mhåtionens sedelutgllyalde Dsäallk bör stiftas, och öfrige förestäende satser förverkligas. 4) Att den nya banken, för att så liten rubbning som möjligt må uppkomma uti existerande förhållanden, bör helt och hållet vara skiljd från nuvarande Rikets Ständers bank, som samtidigt sättes under utredning. 5) Att denna utredning af angifna skäl bör fortgå under en längre tidrymd, med bibehällande af Rikets Ständers banks skyldigheter och rättigheter, tills densamma är fullbordad. 6) Att privat-bankernas egen sedelemission bör utbytas mot sedlar, utgifna af nationen; samt att ombytet bör ske under behöriga kontroller och ett iakttagande af nuvarande oktroyers tillförsäkrade lagliga rättigheter. 7) Att grundregeln för all sedelutgifning hädanefter bör endast vara landets och rörelsens verkliga behof af rörelsemedel, och att den nya banken sålunda ej sjelf må inverka på penningemassans mängd, utom inom mycket trånga gränsor, hvarigenom densammas förökande eller förminskande i allmänhet föranledes blott af rörelsen sjelf. 8) Att grundregeln för fortgången af utredningen och ombytet af nuvarande sedelcirkulation bör vara, att aldrig, så vidt möjligt är, onödigt förminska eller föröka rörelsemedlet. 9) Att den nya banken bör funderas på Rikets silfvermynt, och således utvexla endast detta. 10) Att all sedelemmision i landet under 5 Rdr kurant bör upphöra. 11) Att, genom fastighets-kreditens systematiska ordnande, nationens hufvudnäring beredes ett säkert och betydligt understöd. 12) Att fördelarna af fondsystemet, tillämpadt på fastighetskreditens ordnande, förskaffas nationen, utan att medföra risk eller statslanens börda och skadliga verkningar. 13) Att den nya banken, för dessa fördelars ernående. uppträder förmedlande, samt, under ett iakttagande af fullkomlig säkerhet för sig, gör fastighetskreditens ordnande möjligt; underlättande sålunda utförandet af förändringen i banksystemet, på samma gang som den förskaffar nationen en betydlig inkomst genom räntevinsten på sina säkerheter. 4) Att slutligen förslaget, som är utförbart: undanrölljer farorna och vådorna af ett osäkert, vacklande och konstladt penningesystem; bereder i stället säkerhet och stadga i värdemätaren, frihet, lättnader och förenkling i penningens omlopp; förskaffar landets hufvudnäring stora fördelar, utan någon egentlig uppoffring från staten; samt medför dessutom och ovilkorligen — en fullkomlig visshet derom, att nalional-banhen ej någonsin kan, utan genom rosseri eller afrikelse från sina sladganden, sättas ur stånd, att alltid vid påfordran mlosa sina sedlar med Rikets silfvermynt. Quod erat faciendum demonstrandum. UTRIKES NYHETER. ENGLAND. För att döma at den i England rådande allmänna opinionen, sådan som denna uppendarar sig genom pressen och i parlamentet. har ex-konungen icke eller i bem. rike nagot annat än vanlig gästfrihet att förvänta. På intet sätt tyckes den brittiska nationen vara böjd för att ännu en gång för upprättandet af den störtade franska monarkien offra lif och egendom. Sun yttrar helt oförställdt sik glädje öfver att frihetens portar genom Ludvig Philips fall blifvit öppnade för det franska folket, och Globe betecknar franska monarkiens störtande såsom en oundviklig följd af den mot Ludvig hos franska solket djupt inrotade misstro och de otaligt många gånger som de sett sina käraste förhoppningar gäckade genom hans falska politik. 2 KIAalIILCTIIIR med IUI skott. Förorten Bern har i ett rundbref till alla kantoner förklarat sig för iakttagandet af den strängaste neutralitet från schweitzarnes sida. Den 29:de Febr. hade en medlem af Neuenburgs regering inträffat i Bern för att anhälla om hjelp emot insurgenterne. Förorten sände tvenne kommissarier till Neuenburg och uppbådade trupper. TYSKLAND. Här är mycket oroligt. Förbundsförsamlingen har uppmanat till enighet, men en sådan är icke tänkbar på annat vilkor, än att furstarne göra folket rättvisa och tilldela dem den politiska frihet de nu så länge, tvärt emot gifna löften, förhållit detsamma. Tyskland vill icke ett anfallskrig emot Frankrike, Tyskland önskar blott upprätthålla sin sjelfständighet och trygga den från allt intrång från Frankrikes sida, men ännu i högre grad önskar det att slippa att blifva en lekboll i ryska och österrikiska diplomatiens händer. Tyskland känner ingen lust att offra blod och skattar för försvaret af Rysslands polska och Österrikes italienska provinser. En allians med Ryssland och Österrike (såsom stormakt betraktadt), det inse alla förståndiga och upplysta tyskar, skulle i alla hänseenden blifva förderflig för Tyskland. Aro furstarne nog kloka att gifva efter för folkets fordringar, så torde kraft och enighet vinnas och tyska nationen omsider en gang, efter seklers väntan, återtaga den rang henne rätteligen tillkommer i det europeiska statsförbundet. Tyska folkets fordringar, sådana som de med fa afvikelser gifvit sig tillkänna i de till regeringarne ingifne adresser, äro hufvudsakligen följande: Fri yttranderalt i tal och skrift; associalionsrätt ; rätt att församla sig och rådslå öfver allminna angelågenheter; solkberapping; iury; offentlighet och mundllighet i rållegångssuttet; representationsreform; tyska sollels representerande i förbunds-församlingen; fullständig mmisleransvarighet; militurens beelligande af honstitulionen; reviderade och forbattrade polisstadgar. — Förbundsförsanilingen har förfogat om åtgärder till vestra gränsens betryggande emot en siendtlig invasion. Senaten i Frankfurt bar särelagt lagstiftande församlingen ett förslag till tryckfrihetslag. Borgerskapet i samma stad har till senaten inlemnat en adress om genomgripande politiska resormer, och förtjenar framhällas den deri uttryckta önskan au intet ansallskrig måtte företagas emot Frankrike för dess regeringsform. Nassaus tillförordnade regering har provisoriskt beviljat folkets fordringar; äfven i Hessen-Darmstadt visar sig regeringen bereddatt gifva efter. Kungen i Wirtemberg har på den till honom ingångna adress gifvit ett undfallande svar, hvari han söker visa, det han redan gått i författning om de af folket önskade reformernes genomförande. Fursten i Hessen-Cassel, oefterrättlighets-systemets mest hårdnackade och styfsinte upprätthällare i Tyskland, är sig lik, och har icke gifvit företräde ät de deputationer, som af sina medborgare fått sig uppdraget att till thronen frambära folkets önskningar. I Munchen har den 2:dra Mars på aftonen passerat ganska betydliga oroligheter. Det började med demonstrationer emot inrikes ministern v. Berks, som stått i synnerlig gunst hos Lola Montez och derföre var hatad af folket. Man ropade: Ned med Berks! ned med h. .. ministern! Alla fönster i såväl denna ministers hotel som i polislokalen och flera andra publika byggnader blefvo inslagne. Sent omsider utryckte militär, men saken antog en allt betänkligare vänning; att slags barrikader uppfördes af kullstjelpta vagnar. Den uppbådade militären befanns ej vara tillräcklig till tumultets stillande, hvadan general-marsch slogs kl. 11, då inom få minuter landtvärnet nelsades I BErll Kållollpblott låta sig bekämpa med solkideer. Det dagas i alla tyska länder; ur landtdagarne reser sig ett tyskt parlament. Allmän folkobeväpning, fria folkförsamlingar, obetingad vassociationsrätt, tankefrigset genom pressens lossande ur dess bojor, offentlighet och omundtlighet i rättegångssättet med den ackuosatoriska formen och jurydomstolar vare de kraftige häfstängerne för ett enigt frit Tyskland till värn och skydd emot vester voch öster. Ingen kamp emot republiken Frankrike, så länge hon respekterar våra olandamären; hvarom icke, en tysk kamp, utan hjelp af Ryssarne; i fall af oundvikligt val emellan Frankrike och Ryssland, för pFkrankrike emot Ryssland. Dessa väro de önskningar etc. Från Munchen skrifves under den 3:dje, att der sprider sig det ryktet att kungen erkänt franska republiken. i Kungen af Preussen har personligen slutat förenade utskottets sessioner. I sitt tal förklarar monarken, att han på förenade landtdagen öfverlåter den utskottet beviljade periodicilet och på ett motsvarande sätt vill inskränka detta sednares befoganden. Vidare uppmanar han till enighet, förnekar hvarje tanke på inblandning i främmande folks inre angelägenheter och förklarar sig vilja göra allt sor att genom stormakternas ehighet och miktiga ord, men framför allt genom det tyska förbundets kraftutvidgning betrygga en ärofull fred. Blott kränkningen af de fördrag, på hvilka Europas politiska byggnad hvilar eller antastandet af Preussens eller någon annan tysk förbundsstats gebit betecknas säsom motiv till krig. Ständerna skola samman kallas, när åtgärder till Preussens och Tysklands säkerhet och ära göra deras medverkan erforderlig, sednast då, när den allmänna kallelsen till vapen måste ljuda. I Berlin hade detta kungens tal gjort ett i högsta grad oangenämt ibtryck. Incendlära plakater spridas. I hela Preussen råder i allmänhet den största obenägenhet, ja afsky för en allians med den östra barbaren! ITALIEN. Ståndrätten är proklamerad i Lombardiet. Milaneserbladet Concordia har utkommit med svarta kanter och orden Milano in lutti (Milano i sorg.) Närmare underrättelser felas. I Sardinien är förbittringen öfver Öskerrikarnes tyranni i Lombardiet så stor, att konungen, enligt all sannolikhet, inom kort måste besluta sig till krig med Österrike. OSTINDIEN. Den nye generalguvernören lord Dalhousie hade den 12:te Jan. ankommit till Calcutta. INEeALLHIAKEAS AYRETER. Från Stockholm. Med extra lågenhet af den 10:de Mars. Reformvännernas sällskap hade i går alton sin fjerde sammankomst på lilla börssalen. Enligt det på tredje sammankomsten fattade beslutet. skulle sällskapet i går utse tolf ledamöter till en kommitttå eller bestyrelse, för att verkställa sällskapets uppdrag, samt föreslå åtgärder till represemationsreformens belordrande. Men detta val gick icke så lätt för sig, som man i början trodde. Omkring 100 nya ledamöter hade för dagen tillströmmat, hvaraf omkring hälsten utgjordes af medlemmar af bondestandet. de öfrige al börsen, två eller tre nya ledamöter al presteständet. omkring ett tiotal eller något mindre från ridderskapet och adeln, hvaribland öfverpostdirektören baron Hamilton och ryttmästaren baron Tersmeden, samt ett icke ringa antal embetsoch tjenstemän. Enligt förut skedd öfverenskommelse hade ordförandeplatsen i dag skolat intagas af någon ledamot af bondeståndet; men som talmannen Hans Jansson och förre talmannen Anders Eriksson icko voro närvarande, och ingen annan af nämnde stånd fanns hågad dertill, så anmodades Hr professor Thomander att önnna Sammanträdet Än cknilla