Grunder för och Förslag till ordmandet af Sveriges Bankoch Pemningeväsende.) Pröfva det hela och döm sedan! Hvad först sjelfva exporten af mynt beträffar, är den — förorsakad af rubbade handelsförhållanden, och med afseende på hela landet — i proportion till utvexlingen från nationalbanken säkerligen. såsom ungefär 5 till 3. Det vill säga, att då landets handelsförhållanden fordra export af mynt, och en ulvexling i och för detta ändamal skett ifran nationalbanken af 3,000,000 r:är kurant, äro troligen redan 5. 000,000 r:dr kurant verklisen exporterade ifrån hela landet — de 2:ue millionerna tagas nemligen ur rörelsen. Nationalbanken, sedan den är fullständigt funderad och den enda sedelutgifvande bank i Riket, kan således aldrig lida den proportionella påkänning för utvexling af mynt, som nuvarande Rikets Ständers bank måste utstå. En stor export af från nalionalbanken utvexladt mnt utöfvar således äfven ett vida starkare iuflytande på återställandet i jemnvigt af landets rubbade handelsförhällanden, än en, till summan lika stor utvexling från Rikets Slanders bank nu utöfvar. Förslaget tillåter nationalbankens styrelse att inom vissa gränsor utan all inblandning från dess sida låta utvexlingen fortgå. kn uppmärksam och kunnig styrelse vill naturligtivis, detta oaktadt, noggrannt följa utvexlingens gång. Långt innan utvexlingen kommer till den punkt, att styrelsen behöfver inverka på rörelsemelet, bör den ar ställningen i landet, utsigterna för skörden, resultaterna af censamma efter inbergningen samt allmänna handelns och prisernas gång m. m., kunna inse huruvida det är Sannalikt, att utvexlingen blifsver länge fortfarande eller snart upphör. befarar styrelsen, att utvexlingen blir fortfarande, har styrelsen under tiden, som utvexlingen far ostörd fortgå, tillfälle att bereda. möjlighet för afhändandet af större eller mindre belopp af sina säkerheter, detta må nu ske genom förpantning eller försäljning. National-banken kunde utan tvifvel indragapå detta sätt betydliga summor, om blott Styrelsen, såsom förslaget åsyftar, är ute i penningmarknaden i tid och innan den ofördelaktiga handelskonjunkturen uppskrämt allmänheten och försvärat penninge-transaktionerna. Nationa-bankens styrelse kommer, genom det så småningom fortgående och tidigare förberedda afhändandet af dess säkerheter, före och ej efter behofvet af ett betydligare förminskande af rörelsemedlet. Skulle, emot förmodan, national-banken få svårigheter att, under en längre ihållande ofördelaktig handelskonjunktur. enligt förslaget förminska sedelstocken, genom sorpantning eller försäljning af säkerheter inom riket, i samma proportion, som utvexlingen af mynt, så har national-banken i ett sådant fall andra ovilkorligen till målet ledande medel. National-bankens säkerhetsfond består nemligen hufvudsakligen af svenska hypotheksföreningens obligationer, och desse papper kunna ganska visst med lätthet, endera försäljas på utläncska större handelsplatser, eller derstädes begagnas såsom underpant för lån på kortare eller längre tid. Åro nu desse obligationer så lydande som förut blifvit nämndt. så kan national-banken tvifvelsutan alltid påräkna i Hamburg en större marknad för desamma, och har sålunda utvägen att der eller annorstädes i nödfall söka det silfver eller den vexeltillgång, som banken må behöfva. Vid ett sådant tillfälle vore det rättast, att national-banken undantagsvis sjelf eller genom andra sålde vexlar på rikets börser emot den anskaffade främmande valutan. Ilärigenom blefve sedelstocken med minsta omständigheter och kostnader ovilkorligen förminskad, och handelns behofver afhjelpta. Säldes oblisationerna, indroges på detta vis främmande sapitaler till landet, hvilka uti sin mån bidroge till. en förökad produktion. Vill man, att national-banken sjelf skulle sälja vexlarna, borde dock denna tillåtelse enda-t omfatta det ifrägavarande speciella fallet. National-banken bör, sasom förut på flere ställen blifvit framställdt, i regeln ej sjelf inverka på rörelsen. Om landets handelsförhällanden skulle sordra en export af mynt, då sedelstecken är 47,000.000 rdr kurant och således hela rörelsemedlet 63.000.000 rdr kurant, ville en utvexling af mynt från national-banken af endast 9.050.000 rdr kurant. under anförde förutsä iningar, förorsaka följande förändringar i rörelsemedlet. 9.000.0090 rdr kurant i sedlar iuginge till banken, som deremot indroge 6.000.00 rdr kurant i Sedlar, itvarförutan erporten af mynt från rörelsen genom de Södra och vestra orterna säkerligen uppginge till ytterligare 6.000.000 rdr kurant. ilela rörelsemedlet blefve således på detta sätt förminskadt mell tillsammans 21.000,000 rdr kurant, eller jemne en tredjedel. Den utländska handeln hade. för betäckandet af bristande vexelbehof, disponerat 15.009,090 rdr kurant, hvilketär en belydlig summa för Sveriges behofver. NationaLbanken hade annu 14.000, ODOÖ rår kurant uti sin metalliska kassa, och rörelsen 10,000, 000 rår kurant uti omåöpande rikets mynt. National-bankens ulelöhande sedetstock utgjorde 32.000. 00 rår kurand och dess säkerlelsfond uppginge till 33.000.900 rdr kurant. Oaktade den högst hetydliga och för landet kännbara sammandragning rörelsem dlet hade undergått. hade nationalbanken likvisst af sina såkerheter ej behöft att arbända sig mera än 6.000.000 rdr kurant. Då konjunkturerne äro så missgynnande för landet, all den utlämiska handeln behosrer en export af mynt, uppgRende till 15.000.060 rår kurant; så måste detnafva varit klart och tydligt för en upplyst Seyrelses att det skulle så ske, långt sorut, innan utvexlingen uti betydligare mån pakallats. Dot synes författaren säledes säkert, att nationalbankens styrelse ej bordt hafva svärt, att genom förberedande åtgärder indraga de förnnämnde 6,000,009 rår kurant, genom afhändande af sina säkerheter på ett eller annat sätt. Nationalbankens ställning efter en så stark påkänning, och med ett så betydligeförminskadt landets rörelsemedel vore dock så utom all fara, alt den kunde väl bestå ännu en påkänning af lika stort belopp i och för den utländska handeln. utan atv dess foritarande utvexling hotades. Betänker man hvad inflytande det måste utöfva på priser, exportoch importhandeln, när först 1 3:del af landets rörelsemedel är borta, och sedan när 1:ten och 23:delar vore borta, samt att undertiden skatter måste utgå, och alla öfriga liquider man och man emellan fullgöras, är det gifvet, att under författarens banksystem med endast en sedelutgifvande bank, ingen lånebank samt fri ranta. sakerna omöjligen kunde komma så vidt. Exporten af mynt upphörde genom kursens fall langt förr, än landets rörelsemedel vore till halsten förminskadt, den måtte nu vara förorsakad af hvilka förhallanden som helst. Nationalbankens ställning med ett till hälften förminskadt landets rörelsemedel vore 23.500, 000 rdr kurant i utclöpande sedlar, 13.062:500 tdr kurant i ädla metaller och 32,062.500 rdr kurant i säkerheter. Det omlöpande myntet utgjorde då 9.375,000 rdr kurant. Jågot tvifvel om nationalbankens förmåga alt på ett eller annat sött ferminska sin utelurig, synes det författaren, kan således rimiliguvis ej hysas. Rekrapitulation. Författaren har nu ingenting vidare att tillägga, rörande sitt förslag till ordnandet af Sveriges bankoch penningeväsen, men anser sig, med afseende på förevarande afhandlings längd och form, här nedan korteligen börarekapitulera, det huf udsakligaste af: I. Hvad han, beträffande närvarande bank-oeli yenningevasen, äsystat att bevisa. II. Hvad han, beträffande sitt förslag, trer sig hafva motiverat. I Bet antages vara bevisad lt 1) Att, ehuru fullt solid och slutligt säker Rikets Ständers bark än må vara, den likväl icke har tillräckligt kontroll öfver det uti landet beiintlige rörelsemedlet, för att uns der alla möjligen inträslande fall lemna full visshet om ett ständigt fortfarande inlösande af sina sedlar med rikets silfvermynt. 2) Att orsakerna härtill ligga, dels uti de grunder, hvarpå Rikets Ständers banks lånerörelse bedrifves, och hvilka äro stridande mot sunda bankprinciper, dels uti privatbanksedelcirkulationens okontrollbare inverkningar på rörelsemedlet. Ä 3) Ått privat-bankerna kunna försvåra och motarbeta de mått och steg, som Rikets Ständers bank rlatager för reglerandet af landets penningeskällning. 4) Att Rikets Ständers och privat-bankernas nuvarande organisation ej tillförsäkrar nationeh om en säker och fast värdemätare, 5) Att privat-bauklagen är ett våldförande af regeringsformens 72:dra och 79:de paragrafers anda och mening, om den ock ej öfverträder dessa paragrafers ordalydelse. 6) Att privat-bankerna böra upphöra, när deras nuvarande oktroper tilländalöpa. 7) Att sedelutgifning och utlåning, förenade, icke allenast kunna, utan äfven verks ligen oftast missbrukas, de må nu utgå s:an en stats eller flere enskilde banker; samt att ett sådant banksystem ej är, under alla omständigheter. som kunna inträffa, för nationen säkert och nyttigt. 8) Att ett obehörigt och onödigt betydligare förökande af penningemassan uti landet, genom sedlars utgifvande. framkallar alldeles desamma verkningar på nationens inre och yire förhållanden, som om rikets mynt vore liva obehörigt förändradt till sitt skrot och korn. 9) Att, om man vill hafva stadga i värdemätaren och säkerhet i penningeväsendet. man måste förebygga alla tillfällen till obehöriga rubbningar i rörelsemedlets mängd, hvilket endäst kan ske genom att skilja sedelutgifningen från all slags lånerörelse. 10) Att rättvisan mot alla samhällets medlemmar ovilkorligen fordrar en förändrimg ut nuvarande bankoch penningesystem. I. Bet antages vara motiveradt: 1) Att en förändring, för att vara rättvis, bör: respektera existerande förhållanden, så mycket som möjligt; rubba nationens affärsvanor, så litet som möjligt; forminska de nuvarande låne-methoder och tillgångar endast gradvis samt utföras småningom, och säledes vinna både uti säkerhet och värde. i 2) Att vilkoren för förändringen böra vara: silerhet uti värdemätaren. både med afseende på den inre och yttre landets handel; ett sysmatiskt ordnande af sastighetskredlten; fullfp a 33 FHlitanränfans 2 122