— bland annat också tidsvilkoren för möjligheten att utföra dylika transaktioner — fordrar att saken skall afgöras genom förtroende. Men, huru helt annorlunda är ej förhållandet med all detaljhandel! Den, som förtingar en vara för personlig förbrukning, måste för denva vara bunden vid den moraliska lag, som, i ett afseende, år identisk med de ekonomiska villkoren. Hvad denoe icke genom det han redan intjenat förskalfat sig, det skall han icke njuta; han måste vånta dermed till dess ban får råd. Denna regel är så enkel och odisputabel att endast vår osed bragt oss till det allmänna olyckliga forhållandet att lefva på krediten — något som allmänt sorosvas äfven af dem, som lutligen kunna betala, hvarvid likväl bänder, att dessa få betala på ett sådant sätt, alt de också betala for dem, som sjelfve icke betala. Betäånker man, bvilka följder ett motsatt förhållande kunde medföra, skall man finna, att de icke blefve obetydliga; tvärtom oväntadt stora. Huru säkert skulle icke detaljhandlanden fortgå i sina affärer, om handel alltid vore kontant? Huru lätt skulle han icke då honorera sina förläggare, de stora köpmännen? Huru mycket säkrare skulle icke de store köpmännen göra sina affärer, om de endast behosde gilva tre månaders kredit åt detaljisten, och kunde piräkna att liqviderna bestämdt inginge eler denua tid! Men, säger man, då den ene detaljhandianden nu, genom täflan med sin granne, nödgas truga ut varor medelst utborgning, buru skulle ban bete sig för alt ändra system? Han skulle ju, så snart ban ville forsöka inskränka utkrediteringen, nödvändigt förlora sina dåliga kunder (såvål som de bättre), hvilka alla komma all vånda sig till dem, som fortforo med att bevilja kredin? Men det finnes en utvåg, som efter vår tanke borde vidtagas, och den vore, att alldeles afskaffa rättigheten att lagligen indrifva fordrin gar af detta slag. Köpmännens fordtingar hos hvarandra finge indrilvas såsom bittills, men kråmarens tordran för dessa småposter, som tillhöra konsumtionen, borde aldrig godkännas, Då blefve all mioutkreditering med ens tillintetgjord. Tvångslagen och gäldstulvan m. m. äro stöd för vingleriet i alfärer.