INSANDT. Också en sak att tänka på! I Stockbolm vid riksdagen brakas för nårvarande icke så litet rörande Kongl. Maj:ts proposition ang. förändring i bestämningarne om bevisning för fordringar å bok. Den ena vill si, den andra så. Man tycker, all köpmannens beedigande af fordringar kan vara vanskligt då måvgfaldiga gånger sorelaller, att detaljistens medbjelpare anteckna och anteckna sa, att man fär sju för tu — ej genom oredlighet, utan genom slarf. Emedlertid skulle köpmannen, i händelse hans fordran dispulteras, aningen, gilva efter , och skämma bade kredit och personligt anseende derigenom, att han icke kunde bedyra råttsenligheten al sin bohs innehåll, och ambitionen, vida mera än alseendet på penningarna, skulle mana honom att med ed stadfästa belgden af sina rättigheter, under det att dessa likväl ytterst till deras verklighet vore beroende af den ordning, med hvilken måhbända flere ynglingar i havs tjenst hade behandlat hans affärer och den för tillfället isrågavarande kunden. I alla sall en obehaglig ställning! — Å andra sidan synes det vara eo alltför kinkig ställning for en mängd personer, hvilka genom en råttighet att genom edgång frigöra sig från en fordran, till bvars godtgorande gåldenärer vore, genom vilja eller förmäga, föga beqväm — Sist tycker man alt handeln såsom utborgning skulle få sin förnuftiga limitation, om det alage köpmannen eu bevisning af sin fordran; och wan ser i ett sådant förfogande en möjlighet att ändtligen få en realitet åt den i sig sjelf goda, men aldrig fullt erkända och begagnade lagen om inrikes verlar. Huru man bårofver ma döma, sianes det likväl en alldeles särskild åsigt, som väl under en annan tid af sornustigare handelsåsigter kommer att göra sig gållande, nemligen den, som belt och bäållet förkastar all kredit i den lilla rörelsen. Det är naturligt, att den verklige köpmannen, den kosmopolitiske behandlaren af naturoch koastprodukter, dem ban med storartad omfattning af förhållanden omflyttar från land till land, erbjudande genom sin snillrika öfversigt af hela jordens tillgångar, fördelen af den ena verldsdelens produktioner åt bebyggarne af andra trakter — koriligen att den verklige köpmannen mäste, i beröring med sina likar, verka genom förtroendet och stödja sig derpå. Der är anledningen sor en kredit; denne är också betingad genom en särskild uppfostran, en speciellt inbemtad äsigt af den moraliska grunden al hans verksamhet. Allt