Grunder för och Förslag till ordnandet af Sveriges Bankoch Penmängeväsemde. ) Pröfva det hela och döm sedan! SS:ne 42, 43 och 41. Stadgandet att ingen utvexling af mynt bör äga rum på något annat ställe, än i Stockholm, der national-banken har sitt hufvud-kontor, behöfver väl knappast motiveras. Bankens krafter få ej splittras. De åsigter, som yttrats i det föregående, beträffande större svårigheter för silfrets jemna ingående till Sverige, än till slere andra länder, förutsätta äfven, att national-bankens utvexling så ordnas, att den möter handelns behofver, men ej uppmuntrar eller inleder rörelsen att uttaga silfver utan annat afseende, än att derpå bygga en alfär, som ej är föranledd af landets tillfälligtvis rubbade handels-förhållanden. Enligt författarens plan, bör export af silfver från national-banken endast äga rum, för att dermed reglera den rubbning uti handelsförhållandena, som en stigande kurs angifver; men då denna rubbning blifvit jemnad, och således anledningar till exporten ej mera finnas, bör exporten af sig sjelf upphöra. Ar national-bankens utvexling så ordnad, att den föranleder handeln att se uti banken en upplagsplats för silfrer, d. v. s. en vara, och ej, såsom banken i dess förhållande till nationen och med afseende på dess utelöpande myntrepresentativer verkligen är, en upplagsplats för landets mynt, — så följer ej alltid, att silfver-exporten stannar der den bordt. Utgöres landets rörelse-medel endast och allenast af mynt; huru jemnar haudeln då den tillfälliga rubbningen emellan export och import? — Den har blott tvenne direkta medel: endera exporteras för handen varande omyntade ädla metaller, eller ock mynt, som tages från det omlöpande rörelsemedlet. Författaren förbigar här alla de indirekta medel, som kunde användas, såsom enskild och offentlig skuldsättning, afhändandet utomlands af landets rörliga säkerheter, eller af dess fasta kapital, emedan de, ehuru visserligen inverkande, uti ifrågavarande fall ej höra hit, der frågan endast rörer verklig export af myntadt eller omyntadt silfver och gqulIl. a Författaren har i detta förslag utgått från den grund-id för ordnandet af Sveriges bankoch penninge-väsen: att ett rörelsemedel af blandadt mynt och sedlar endast då är fullkomligt, när detsamma, uti alla förekommande fall, så rörer sig och inverkar på nationens förhållanden, som om det bestode endast af mynt: hvaraf följer, att national-banken aldrig fårutvexla annat silfver, än landets mynt, ty endast detta stode handeln tillbuds, om sedlar icke funnes och rörelse-medlet bestode blott af mynt. National-banken och landet förlora visserligen härigenom myntkostnader, som besparades om omyntadt silfver eller guld eller främmande mynt finge utlemnas. Detta får ej hjelpa. Författaren ser uti denna kostnad ingen onödig utgift, utan en afgift, som nationen klokt pålägger sig, för att Jorsakra sig emot onödig silfver-utvexling och under det föreslagna systemet åtföljande onödig förminskning af dess rörelse-medel. Landets läge utöfvar äfven här sitt inflytande, och vore detta annorlunda, behöfdes, måhända, ej göras så mycket afseende på stadgandet, som nu. National-bankens sedlar äro dessutom ej grundade på silfver, uti ordets egentliga mening eller betraktad såsom en vara, utan på Sveriges rikes antagna silfvermynt, och dess sedlar representera endast och allenast detta landets mynt. Vore sedlarne grundade på fint silfver, gjorde det naturligen detsamma om nationalbanken lemnade ut silfret myntadt, eller omyntadt. men förhållandet är ej så. En fråga kan da Sveriges national-banks sedlar på fint silfver? Författaren får härpå svara, att om landet vore beläget såsom Holland, i medelpunkten af en stor handel, på alla sidor omgifvet af stora handlande nationer, hade det äfven varit vida bättre, att, såsom i Hamburg, antaga en viss gifven qvantitet fint silfver till värdemätare; men läget, som endast tillåter en mindre del af vårt land att stå uti en nära dock ojemn förbindelse med den stora Europeiska handeln, gör saken för Sverige outförbar, om ock dess nytta under andra förhållanden ej kan förnekas. Förestående reflexioner motivera, enligt författarens åsigt, stadgandet, att endast mynt får utvexlas. Detta stadgande borttager äfven eller åtminstone betydligt förminskar den skenbara orättvisan, att ej utvexling lika väl som invexling äger rum uti Götheborg och Malmö. Under nuvarande bank-system, hafva hufvudstadens handlande en betydlig fördel framför öfrige landets handlande, bäde hvad inoch utvexlingen beträffar. Stadgandet uti författarensförslag, att afdelningskontoren skola invexla bortiager den ena öfvervigten och den andra med asseende på utvexlingen förminskas genom det under granskning varande stadgandet. Skulle en export ske från Stockholm, erhölles mynt endera från rörelsen, eller ur national-banken; skulle exporten ske fran de vestra eller södra delarna af Riket, så hade man visserligen ej samma lätthet som i Stockholm, men man kunde samla mynt ur rörelsen och från den dagliga omsätltningen, som till en betydlig del måste, enligt förslaget, ofverallt i landet komma att bedrifvas med mynt. Olikheten uti jemförelsen förminskas än ytterligare, då man, skrdeles hvad de södra orterna beträffar, gör ett billigt afseende på skillnaden uti transportkostnader till bestämmelseorterna för det exporterade myntet, när exporten sker ifrån Stockholm eller t. ex. från Malmö. Förslaget, om det ej utjemnade olikheten helt och hället, skulle åtminstone bereda vida mera lättnad, än nu, för handeln uti de vestra och södra orterna, med afseende på export af silfver. Besväret att samla en större post mynt ur rörelsen, uppväges troligen nu fullt af de kostnader, provisioner och rämeförluster, som äro förenade med en export för landsorternas räkning af silfver, utvexladt i Stockholm från Rikets Ständers bank. Då handeln ej kan exportera annat, än mynt, har landet äfven den fördelen, att exporten, eller, hvad som är detsamma, förminskningen af rörelsemedlet, ej inträffar förrän då behofvet något öfverstiger den punkt, vid hvilken exporten, enligt myntets silfverhalt och beräknade kostnader, nätt och jemt skulle löna sig. För att användas på den frammande platsen, dit det sändes, måste myntet nedsmältas, hvilket alltid för enstaka transaktioner är förenadt med större eller mindre kostnader. För att exporten skall löna sig, måste derföre kursen redan hafva stigit så högt, att denna extra kostnad för nedsmällningen äfven betäckes. Då en bank utlemnar plantsar eller sådant främmande eller Svenskt mynt, som utan nedsmallning uti den utländska marknaden kommenderar sitt fulla värde eller deröfver; så förloras den fördel, som i föregående fall den nödlvungna nedsmallningen framkallar, och understundom, om de mynt, banken utlemnar, stå, af en eller annan orsak, uton lands öfver sitt silfvervärde, kan en export ske när den efter kursens ståndpunkt ej annars hade inträffat ). National-bankens utvexling af Svenskt mynt ) De här ofvan yttrade åsigterna förkasta enligt författarens tanka Rikets Ständers banks tillgöranden, att 1812 och 1813 utlemna de gamla bör derföre ske sålunda, att den strängt uppfyller sina skyldigheter, men icke vidare. Landets myntenhet är riksdaler kurant: derföre bör äfven detta myntslag hufvudsakligen utvexlas, och anser författaren det vara styrelsens skyldighet att endast och allenast utlemna detta mynt; när den vet eller tror sig veta att utvexlingen fordras för export. Härigenom finge det, som ofvan yttrats om myntets nedsmältning, fullt tillfälle att visa sin rigtighet. Hela och halfva specier kunna nemligen latteligen och utan nedsmullning kursera uti Danmark, Holstein och Hamburg: En tillfällig brist på kurant mynt i Hamburg och IIolstein, och deremot stigande avänce på specie-mynt, hvilket ofta inträffar, eller behof af silfver-riksbankdaler i Danmark, kunde föranleda en export af hela och halfva specier, om national-banken ej gjorde afseende på att utlemna dessa myntstycken, vid en tid; då landets handel ej fordrade export af mynt: Emot en export, orsakad eller underlullad af nu angifne anledning, hade national-banken ett korrektiv uti att utvexla endast riksdaler kurant. Dessa myntstycken kunde ej uti så betydliga qvantiteter utsläppas i rörelsen i Hamburg eller Danmark, som de slörre mynten; utan mäste, för att begagnas. till största delen nedsmältas, hvarigenom det åsyftade ändamälet umnes. Förslaget, att utvexlingen endast bestreds i Stockholm, och med mynt, utöfvade äfven det inflytande på rörelsen, att förminskningen i rörelsemedlet, uppkommen genom exporten, kändes jemt och genast öfver nästan hela landet på en gång. Lönte det sig för handeln att exportera mynt från Stockholm, vore det äfven lönande, att från de södra och vestra orterna genom hopsamlande af mynt verkställa en sådan export, och härigenom uppstode en allmumn och jemt utbredd trycks nina på produktionen öfver största delen af landet. Iläraf synes, att de sexton millioner Rdr kurant uti mynt, som kurserade uti riket; i viss mån utgjorde en del af den basis, hvars på national-bankens utelöpande sedlar hvilade, ehuru denna myntmassa ej funnes i nationalbankens hvalf, utan vore omlöpande Hos allmänheten. Danmark har ofta lidit svårigheter uti sin rörelse derigenom, att Hamburg så sällan slår mynt, och nästan uteslutande begagnär såsom medel för sin dagliga omsättning främmande myntsorter. Sedan Sverige har ett säkert mynt och med våra vexelaslärer uti så öfvervågande mån riktade på Hamburg; torde det ej vara em för längt sträckt omtänksamhet, att vårt bankväsende vore så ordnadt, ätt ej vårt mynt ditdroges vid större förefallande behofver för specieeller kurant mynt 7): Försattaren vet väl, att, då Sveriges mynt kan afsättas till främmande länder för sitt fulla inom landet gängse värde, nationen skulle vinna slagskatten och myntkostnaden, såsom beräknade uti myntet. Denna vinst uppväger dock ej förluslen af nödigt rörelsemedel och olagenheterna af en efterfrågan, sådan som den förutsatta. När nödigt mynt dessutom drages ur rörelsen, far nytt mynt framskaffas; antingen genom national-banken eller allmänheten för att uppfylla det vacuum, som uppstått i följd af exporten; sålunda uppkommer härigenom en under motsatta omständigheter onödig kostnad. Att national-banken under de förutsatte förhållandena ovilkorligen förr eller sednare — ) Förändringen uti Mecklenburg-Schwerin af myntfot, och deraf följande snart eller sednare utförd ompragling af dess Zweidrituelstycken; stor brist på mynt i Holstein och villersalla i kursen der på Mecklenburgska och andra zweidrittelstycken; samt upphorandet af desses fasta kurs i Hamburg, har alltsammans inträffat i år. Följden häraf kunde möjligen föranleda jäst en sådan export,