(C-rumder för och Förslag till ordnandet af Sveriges Bank och Penningeväsende. ) Pröfva det hela och döm sedan! Taxeringen borde ordnas strängt, säkert, men rältvist, och då Rikets Ständers nya bank till en så högstbetydlig del, som föreslaget är, skulle befordra och underhålla utförandet af inrättningen med nationens medel eller förtroende, är det också billigt, att hela inrättningens förhållande och rörelse stode under Rikets Ständers kontroll, bade vid stiftandet, utförandet och under dess forigång, genom af Rikets Ständer utseddemedlemmar i taxerings-kommitteen, styrelsen och revisionen. Delägarne böra naturligen äfven hafva ett ord med i laget, och sjelfva förvalta sin hypotheks-förening, biträdda af de af Rikets Ständer utsedde direktions-ledamöterna. Vid hypotheks-föreningars bildande är naturligtvis taxeringen af egendomarne hufvudsaken, och utgör äfven den största svårigheten. Ofver grunderna för en taxering är också i Tyskland, särdeles i Preussen, så mycket skrifvet och tvistadt, utan att man ändå kommit till någon fast norm för jordens uppskattning. Det är gifvet, att man aldrig kan finna någon norm för taxeringsvärdet, hvilken under alla omständigheter skulle vara fullt tillämplig. Statens framskridande, nationens utveckling , vetenskapernas allmännare utbredande och praktiska tillämpande på åkerbruket, kommunikationers utsträckande och förbättrande måste, alla mer eller mindre, utöfva inflytande på egendomsvärdet, samt uti deras frameller återgång höja eller sänka detsamma. Hvad som i dag utgör grunden för egendomsvärdet existerar måhända ej om 10 är, eller ej på det sätt, som nu. Härtill kommer den förändring, som ägarens personlighet, så uti kunskapsmått, förmåga, tillsyn och brukningssätt, utöfvar och naturligen måste utöfva på egendomens stigande, bibehållande eller fallande värde. År derföre taxeringen uti första rummet riktig och rättvis, bör den likväl fran tid till tid vara underkastad revision. Intressenternas ömsesidiga fördel förutsätter äfven detta, och en sådan revision, om den utföres samvetsgrannt, måste utöfva ett fördelaktigt inflytande på åkerbrukets förbättrande i fäderneslandet. Funnes för taxeringen en rigtig norm, som ej vore underkastad förändring, så vore äfven amortissement, åtminstone för en del af egendomen, öfverflödigt, och man har uti Preussen mycket agiterat den principen, samt till och med uti vissa tyska hypotheks-föreningar införl densamma. Detta torde hos oss vara förtidigt ännu, och bör måhända tills vidare få stå uti samma kategori, med det, som straxt i början af denna afhandling anförts om sträfvandet att göra det metalliska myntet umbärligt för rörelsen och krediten. Saken är i sig sjelf rigtig, och man kommer troligen dertill under andra och mera utvecklade samhillsförhållanden, än vi lefva uti; men då hvar och en tid har sina egna grundbetingelser, och man ej, om ock erkännande den logiska rigtigheten af utvecklingen, kan lösslita sig från de inverkande tidsomständigheterna, måste man äfven ratta sig efter dem. Uti förevarande fall utgör den mer eller mindre osakra normen for taxerings-värdet sjelfva hindret. Till undanrödjande och förminskande af dess inflytande gifves för närvarande intet annat medel, än en högre eller lägre amortissation, allt efter som större eller mindre del af egendomens värde utgör föreningens grundval. Amortissationen verkar uti sin fortgång, såsom korrektiv emot värdeförsämring, och revisionen af taxeringen, såsom korrektiv, så väl i detta som uti motsatt fall. I sammanhang härmed inser man tydligen, huru ytterst vigtigt det är, att nationens bankoch penningeväsende är så ordnadt, att ej, såsom nu är fallet, värdemätaren, genom en ojemn och ofta onödig förökning eller förminskning af penningemassan i landet, är underkastad oupphörliga oscillationer. Huru stor är ej i sjelfva verket osäkerheten emellan lånegifvaren och lånetagaren, då värdemätaren sjelf är osäker, om man också ej alltid bemärker dess vacklande. Det är för ett sundt och rigtigt hypotheks-väsende oundvikligt, att värdemätaren är orubbelig, men detta är ej fallet i Sverige under nuvarande förhållanden. Förslaget om svenska hypotheks-föreningens införande hvilar således på förutsättningen, att penningen eller värdemätaren är fast. Det hör visserligen ej direkte hit (men bör måhända ej alldeles förbigås, då här är fråga om en fast värdemätare), att man nyligen offentligen vidrört den osäkerhet, som uppstår uti värdemätaren, genom de ädla metallernas fallande pris. Härvid fär författaren anmärka, att, oaktadt allt hvad som skrifvits uti detta ämne, det är ännu alldeles obevisadt, att något betydligare fall ägt rum i silfrets bytesvärde i Europa sedan 16:de århundradet, då man undantager fluktuationer af en eller annan procent, hvilka egentligen ej hafva något mera kännbart inflytande på en längre tid, och komma och gå såsom ebb och flod. Alla de fakta och bevis, som framdragits för att ådagaligga ett sådant silfrets fall, äro, om de noggrannt undersökas, dels otillräckliga att utöfva det inflytande, som förutsättes, på hela den stora silfvermassan uti Europa, och dels kunna de tillfredsställande förklaras, såsom föranledda af helt andra orsaker och förhållanden, än de angifna. För författaren hafva åtminstone Tooke uti England och Helferich i Tyskland helt och hållet tillfredsställande bevisat: att båda de ädla metallerna sedan förenämnde tid icke fallit någon enda gång mera än några få procent, och således på samma gång undanröjdt de farhågor, som den uti nyare tider tilltagande produktionen af ädla metaller, särdeles guld, möjligen kunde framkalla för den närmare framtiden. Att guldets och silfrets relativa förhållanden måhända äro underkastade någon förändring, genom den förra metallens förökade produktion, och ett möjligen snart inträffande ombyte af myntsystem i England — eller att silfver göres till värdemätare eller legal standurd i stället för guld — är visst ej helt och hållet osannolikt. En sådan förändring vore likvisst olillracklij att utöfva något större och långvarigare inflytande på massan af det i Europa omlöpande silfret, och molragdes dessutom, med afseende på priser och allmänna värden, genom en uti de slesta länder inom vissa bestämmelser erkand sidlo-cirkulalion af guldmynt. Mot ett sådant guldets möjligen inträffande relativa fall, äro dessutom, både uti nuvarande penningesystem och uti det föreslagna, skyddande åtgärder iakttagna. Man kan således med temligt lugn afvakta de befarade förändringarnes annalkande eller inträffande, och då taga sina mått och steg derefter: Vid samma tillfälle som ofvananförde ämne vidrördes, har äfven spannemål förordats såsom värdemätare i stället för de ädla metallerna, på den grund, att denna produkt i längden bättre skall mäta arbetets lön, än de ädla metallerna, och, då arbetet är alla värdens grundval, följaktligen den skulle bättre motsvara fordringarna på en fast värdemätare. Abstrakt taget, och tillämpadt på många seklers priser, kan detta väl låta höra sig och har också många försvarare och förordare bland stats-ekonomiens auktoriteter, samt vore en sanning uti en mönsterstat, en Platos republik, som ej hade något samband med den öfriga verlden och framför allt aktade sig för att få dot men så länge cam dan ifriga hand relse och omsättning, och man ej af kända grunder är sinnad att införa Platos republik, är det väl bäst att behålla de ädla metallerna såsom värdemätare. Förslaget med spanuemål kan således vara theoretiskt rigtigt, men ännu åtminstone praktiskt outförbart och ej af behofvet påkalladt. Att införandet af hypotheksböcker är behöfligt, torde ej vara nödvändigt att här tillägga. Tillgänglige för hvar och en skulle desse betydligt underlätta alla slags lånetransaktioner med fastigheter. Då de tysta förmånsrätterne borttagas, böra förmyndarekammare inrättas. Aläggas desse inrättningar att emplojera sina fonder uti svenska hypotheksföreningens obligationer, gagnade de landet på samma gång som de hade fullkomlig säkerhet för kapitalet samt lättnad i medlens förvaltning. Räntan synes måhända för låg för förmyndarekammares kapitaler, då förslaget innebär, alt svenska hypotheksföreningens obligationer skulle löpa med blott 4 00 ränta, och dessutom några förvaltningskostnader alltid måste uppstå för desse institutioner. Den obestridliga säkerheten uppvägde uti visst afseende den lägre räntan. Med det afdrag för förmyndarearfvode, som lagen nu tillåter, och med den säkra utsigt, att, under samhällets utveckling, räntan för obestridliga sakerheter måste falla från sin närvarande höga ståndpunkt, torde cj skillnaden i verkligheten blifva så stor. som det nu tyckes. Ett medel funnes att afhjelpa den lägre räntan, samt på samma gång befordra de föreslagne provins-hypotheksföreningarnes utförande. Det bestode deruti. att förmyndarekammarens fonder användes till helf ten för uppköp af ortens eller distriktets hypotheksförenings-obligationer. Att förmyndarebestyret i sitt nuvarande skick utöfvar ett skadligt inslytande på personal-och fastighetskrediten och i följd deraf på landets produktion. är allmänt kändt. Åläggandet för förmyndarekamrarne att hålla en viss sorts sikerheter. är ej något intrång på den enskildle rätten: såsom offentlige anstalter är Staten uti sista handen ansvarig för desse institutioner, och bör äfven derföre tillse, att kapitalerne användas uti sådana dokumenter, sont medföra fullkomk säkerhet. Författaren har föreslagit 4 00 ränta på svenska hypotheksföreningens obligationer, enär det synes, såsom denna räntefot redan skulle vara den ungefärligt rigtiga för dylika säkerheter och större kapitalers emplojerande i landet. Rikets Ständers bank i bankolånen. riksgilldskontoret, armeens pensionskassa, bruksegarnes och öfrige existerande hypotheksföreningar uti deras obligationer erkänna hufvudsakligen denna räntefot. Det är tydligt, att provins-hypotheksföreningarnas obligationer böra löpa med en högre ränta och högre amortissement, då den jemförelsevis mindre säkerheten tages i betraktande, ehuru denna skillnad likvisst genom den solidariska ansvarigheten i viss mån utjemnades. Desse föreningar borde omfatta mindre kretsar, enär obligationerne, ehuru löpande med högre ränta. aldrig kunde blifva så allmänt gångbara i riket. som svenska hypotheksföreningens. Taxeringen för egendomarne uti desse mindre föreningar, ehuru grundad på svenska hypotheksföreningens, borde lika fullt vara underkastad en ytterligare granskning, innan inträde uti föreningen beviljades, och revisionen af taxeringarne borde ske oftare, än hvad för den stora föreningen blefve bestämdt. Måhända borde räntan höjas från 5 till 512 09, då desse föreningars obligationer komme att motsvara den ränta, de så kallade 2:dre inteckningarna nu lemna. Härigenom vunne obligationerna tvifvelsutan uti användbarhet, och blefve ettbegärligt papper för de utt orterna ledige mindre kapitalerna, kommunalkassor, sparandra affonflio ansfaltar I tan hanl-or och