viss man, såsom de nuvarande hypotheksföreningarnes förbindelser uti vissa sall göra. Rörande liqviden med förre inteckningshafvarne, så synes det af förslaget, huru försattaren tänkt sig densamma. Uti den tur, som anmälan om inträde uti svenska hypotheksföreningen skedde, och efter verkställd taxering erhölles obligationer eller nationalbankens sedlar, för den intagna egendomen, med den inskränkning i tid och belopp, som följer från stadgandena uti 31:ste, 32:dre och 46:te SS:ne. i Svenska hypotheksföreningen hade efter förslaget att påräkna omkring 25.000.000 r:dr kurant successive, intill nationalbanken vore funderad, hvilket betydliga kontanta understöd innebär möjligheten för utspridandet af dess obligationer till ett vida större belopp. Det är ej tänkbart annat, än att landets hufvudnäring härigenom ginge betydligt framåt, samt att detta återverkade på alla andra förhållanden och näringar. Man har vid olika tillfällen och på mångsaldigt sätt, samt under mer och mindre lockande former, försökt att få Staten in på den af så många andra europeiska samhällen ifrigt beträdda, men likvältörnbeströdda,länebanan — framkastande såsom skäl de fördelar, som onekligen följa för rörelsen uti ett land, från en väl ordnad offentlig kredit. — Hitintills har det lyckats att afböja utförandet af dessa förslager. Om man alltid vill lyckas häruti är ovisst; så vida ej rörelsen på annat sätt får tillräckligt obligationer, hvilka motsvara och uppfylla alla de fördelar, som Statens papper skulle åstadkomma. Man bör betänka, att fördelarne af statsobligationer för rörelsen ingalunda uppkomma från lånet, såsom lån, utan härleda sig endast derifrån, att lånet gör det allmännas kredit rörlig och lätt omsättbar från man till man; obegagnad finnes denna kredit likaväl och är då ett dödt kapital, eller en nationens sparpenning, som ej vid första bästa tillfälle bör förslösas, endast derföre, att rörelsen har fördelar af obligationerna. Genom ett systematiskt och säkert ordnande af sastighetskrediten uppnås samma resultater för rörelsen, och derjemte alla de förmåner, som följa för landets hufvudnäring, utan att hafva betungat nationen med en ständig black om benen, i form af räntor för beklagligen oftast improduktivt, antiliberalt och slösaktigt använda medel. Om så kunde ordnas, borde ränteliqviderna ske 2:ne gånger om året, hvarigenom hypotheksföreningarnes obligationer vunne uti begärlighet: amortissationen dock endast en gång årligen på vanligt sätt genom utlottning af serier och nummer. t:ne 27 till och med 35 torde ej behöfva någon vidare förklaring eller motivering, än hvad under föregående SS:er redan skett, med några få undantag. I händelse svenska hypotheksföreningens bildande ej skulle så fortgå, att derigenom ett tillräckligt belopp af obligationer funnes disponibelt för de nationalbanken ålagde uppköp af säkerheter, kunde nationalbankens styrelse berättigas att för tillsället uppköpa andra kreditpapper. som innebure säkerhet och rörlighet. Ilärtill passade armteens pensionskassas, bruksegarnes hypothekskassas, östgötha och skånska bypotheksföreningarnes redan utgifne löpande obligationer och andra dylika, som närmare kunde bestämmas. Nationalbankens styrelse skulle nti detta fall hafva full frihet att försara på fördelaktigaste sättet för banken, så väl hvad uppköpen, som de sednare förekommande försäljningarne, beträffade. Författaren tror dock, att man ej behöfde befara denna tillfälliga brist på svenska hypotheksföreningens obligationer. Ändamålet med dessa temporära uppköp vore, att så vidt görligt förekomma förminskningar och sammandragningar af rörelsemedlet. Om ett ovanligt stort belopp af Rikets Ständers banks sedlar inginge ur rörelsen i början af månaden och förstördes, borde måhända styrelsen meddela nationalbanningarna bestode endast uti: ombyte under vissa bestämmelser och vexel af sedlar; invexling af riksmynt, silfver, guld och främmande mynt mot sedlar, samt de tillfälliga inköp al obligationer, som National-bankens styrelse kunde anse tjenligt att vid afdelningarna utföra, för att derigenom vid ett eller annat tillfälle jemnare fördela penningemassan i landet. — Då afdelningarna skulle utlemna sedlar, förutsätter detta, att de hade tillräcklig tillgång derå, samt att de, vid en möjligen inträffande brist på sedlar, hade rättighet att utgifva anvisningar på National-banken. Så mycket görligt vore, borde detta sednare undvikas, och komme detta oaktadt anvisningar att utgifvas, borde de, med afseende på National-bankens sedelstock, anses såsom sedlar. Invexling af ädla metaller förutsätter, såsom stadgadt, myntproberare med biträden och säkra förvaringsrum, hvilket utan svårighet låter verkställa sig och borde ske, om också för afdelningarne derigenom uppkomme ett nytt, nu icke existerande bestyr. Invexling af främmande silfvermynt vid afdelningarna föreskrifver nuvarande bankoreglemente, ehuru af angifne orsaker detsamma ej leder till sitt syftemäl; detta missförhällande blefve genom förslaget undanröjdt. Med afseende på de tillägg, som författaren gjort till uti nuvarande banko-reglemente uppräknade myntsorter, inskränka de sig till halfva specier och halfva kronor, hanoverska zweidrittelstycken och mechlenburgska thaler. Det första har hufvudsakligen afseende på Danmark, der halfva specien är mynt-enhelen, och med hvilket land så många förbindelser numera ega rum. Riksbankdalern är i vida högre grad kurserande uti Danmark än specien. Att utesluta landets mynt-enhet. då man tilläter specien, som är vida sällsyntare, är ej konseqvent, särdeles som riksbankdalern innehåller nästan lika mycket fint silfver. som de tillåtna zweidrittelstyckena. Rörande engelska kronor, så finnes af dem ett högst obetydligt antal utprägladt, och i rörelsen träffar man, jemförelsevis med halfva kronor, mycket sällan hela kronor. Isalfva kronan innehåller äfven mera fint silfver. än zweidrittelstyckena. Samma anmärkning som vid riksbankdalern är derföre här passande. Särskildt torde här böra anmärkas, att man mycket väl kunde helt och hållet utesluta det engelska silfvermyntet, då detsamma genom sin öfverskattning vid utmyntningen aldrig kan blifva föremål för någon derpå grundad silfverhandel. Såsom bekant, är man också ej förbunden att emottaga uti England mer, än 40 shilling sterling vid liquid, ty engelska lagen anser silfvermyntet, i följd af sin öfverskattning, endast såsom skiljemynt. Af hanoverska zweidrittelstycken finnas flera i omlopp, än af andra utpräglingar. Mechlenburgska thalern utgör nu sedan förliden Januari Mechlenburg-Schwerins myntenhet. Cnder benämningen spanska piaster förmodar författaren, att Rikets Ständers bank förstår ej endast de så kallade spanska pillar-dollars, utan äfven alla mexikanska, peruvianska, bolivianska och öfrige uti Södra Amerika utpreglade piaster. Författaren förstår åtminstone detia vid sitt begagnande af uttrycket spansk piaster.? Man bör dock härvid noga iakttaga, att fullt tillförlitliga underrättelser förskassas från Hamburg och London, angående precisa silfverhalten af de olika utmyntningarna och att priserna al marco derefter per e xikt. vigt bestämmas. Flere af de olika myntstäderna uti Mexiko och Södra Amerika hafva i sednare tider gjort sig skyldiga (med eller utan vilja) till en liten oloflig försämring af de utpreglade piastrarna. Detta är så mycket vigtigaro, som den mesta nytta författaren väntar, landet skulle hemta från den gisna invexlingstillätelsen, troligen uppkomme just på invexlingen af desse mexikanska eller Sydamerikanska piastrar. Författaren föreställer sig, att om alla de uppräknade Silfvermynten vore värderade efter sitt verkliga silfvervärde, inom den föreslagna limiten, fallet, från andra handen, eler Hamburg, och dessutom tillåter den stora invexlingen af silfver endast i Stockholm, äro ej annat, än så mycken onödig nationalförlust. som de derigenom förorsakade extra kostnaderna uppgå till. Uti ett rigtigt system böra alla sådana obehöfliga utgifter undvikas, och på det föreslagna sättet låter detta verkställa sig. Hvad som i det föregående tillämpats på Götheborg. är uti samma afseende passande på Malmö. och för närvarande uti ännu högre erad, i anledning af den snabbare, mera utbred la kommunikationen med utlandet, som denna stad har framför någon annan i Riket. Då kursförhållandena lemnade fördel på en sådan affär, kan man vara säker, att silfver inginge till Malmö från Tyskland och Danmark. I allmänhet är det ju gifvet. att med ju mindre kostnader en silfverimport är förenad, ju fört kommer den; och följaktligen håller sig kursen jemnare, än annars, om för silfrets ingång är beredd hvarje lättnad, som läge och omständigheter kunna föranleda. Nationalbankens styrelse måste äfven tillse, att formerna för de ädla metallernas inlemnande och probering förorsakade så litet uppehåll i tid och hinder af annan beskaffenhet, som möjligt. Affärer af denna natur och storlek tala inga ränteförluster eller trakasserier. Enda vilkoret för deras uppstående är latthet i utförandet och skyndsam uppgörelse. Nedsmältningskostnader och skedarelön för de främmande silfvermynten, tror författaren nationalbanken ej borde göra afseende på vid beräkningen afdet srämmande myntens värde. Vid tillfälle af en skedning betäekte guldhalten och den legerade kopparen nästan dessa: kostnader. Då en sedelbank, grundad på silfver, finnes uti ett land, beläget såsom Sverige, der kommunikationerna med den öfriga handlande verlden ofta flere månader dels afbrytas och dels mycket försvåras, torde man för silfrets ingående uti banken ej böra understundoni göra afseende på en obetydlig uppoffring. Det förefaller författaren, att en sådan utgift i ett dylikt fall mera får betraktas såsom en slags assurans-afgift, för att få silfver, än en direlke uppoffring. Att denna åsigt är en liten afvikelst fråc nn rigtig princip, är sannt, men den torde dock hafva skäl för sig, så vidt den är inskränkt inom tränga gränsor. Författaren tror derföre, alt man borde bibehålla nuvarande bankoreglememes stadgande uti 110 H:n, hvarigenom national-banken hade rättighet, när styrelsen så för godt funne, att befria leverantören af silfver från erläggande af slagskatt. Under allmänna förhållanden är det visserligen ingen fördel för ett land att uppmuntra importen af ädla metaller, i stället för andra produkter. Vore derföre Sveriges läge sådant som t. ex. Hollands, eller uti en oafbruten jemn förbindelse med hela den öfriga handelsverlden, vore det origtigt att uppmuntra import af silfver, eller medgifva någon lindring för leveranser af silfver till banken. Vårt afskiljda läge och hindrande klimatiska förhållanden synas imellertid tala för afvikelsen. Om någon gång genom de lättnader, som uti det föregående söreslagits, en större import af silfver skulle äga rum och sedlar deremot utkomma i rörelsen utosrer behofvet, så måste detta snart bota sig sjelf på sätt, som å annat ställe tillräckligt utvecklats. Under vårt falska banksystem, der silfver-export ingalunda bestamdt förminskar landets rörelsemedel, och en silfver-import mycket ofta förökar en redan stor onödig penmningestock, utgör ej den förre något säkert botemedel för den tillfälliga rubbningen i handelsförhällanderna, och den sednare kan förorsaka i vida högre grad, än enligt författarens banksystem, de befarade olägenheterna. (Fortsåälles.) INRIKES NYHETER. Från Lamndsortien. Carlskrona d. 24:de Febr. Den 46:de dennes i dagningen observerades från Utklippan