lans asskaflande och mantalspenningarnes upphorande. betta hade likväl nu lålt kunnat åstadkommas. I den Kongl. propositionen soreslås att becakna de extra ordinarie inkomsterna: lull, post-, chårte-sigillateoch bränvinsmedlen, till 6,355,000 r:dr, eller 878,000 t:ur mera, ån bvad de beräknades 4844. fHemmanlalsråntan gör ej 500, 000 r:dr; mantalspeaningarne ej 550,000; alltså inalles blot 830, 000 rdr, och sasedes var nu tillfälle att göra sorändringen; hvarestec sedan den i städerna utfgäende, industrien sor de medellose hindrande bevillaing sor aborgerlig rorelses, kunnat till hällten nedsättas, för att vid nåsta riksdag möjligen helt och hallet uppnora. Nu synes utsigten till en så klok åtgärd vara förbi. Det är väl möjligt, att något ståud söker albjelpa denna obehagliga soljd af statsutskottets förfarande; men troligen komma n0g tva att bifalla ullnsandet, och da skrufvar man sedan fram saken i ännu ett, efter aterremissen. Sedan komwa Ständerna intet steg fram i skattereformen, om de ock skulle vilja det; ty då heter det : aStaten kan ej vara af med denna redan för den paråknade inkomst. a Jemföres nu detta med hvad redan blifvit yttradt i denna tidning, angående den Kongl. propositionen om skallevasendets förenkling wm. m., så inses lätt, art vi icke halva al denna riksdag att vånta något, i fråga om shalteresormen. å o