)fäfk al MYNITCPDTCSCTLE)mtfU)d CTLCIL Ö800114!. Man sinner numera intet samhälle, der ej mynminssen af guld och silfver utgör en af statens prerogativer, om ocksa. såsom hos OSS, och i de fleste andra europeiske länder. öfverlåten den ena statsmakten eller konungen, är dock denna rättighet att lata stå mynt inskränkt till mynt af det skrot och korn, som uti landet är antaget till norm eller värde-mätare. Uti Sverige kan, enligt regeringsformens 79:de , ingen förändring i detta afseende ega rum, utan Rikets Ständers bisall. Det metalliska myntets Säkerhet hvilar säledes ytterst hos nationen, eller folket. Om Sverige derföre bohstafligen har ett säkert nupusystem, har det ej derföre ett såkert pennungesystem. Regeringens 72:dra har visserligen förbehållit Rikets Ständer allena rätt att genom dess bank utgifva sedlar, som för mynt (skulle hetat myntrepresentativer) i Riket må erkännase, men dels anser författaren en bank, hvars sedlar sättas i omlopp på sådana grunder, som Rikets Ständers bank, huru verkligen solid och förmögen den än kan vara, dock ingalunda uti alla förekommande fall, om ocksa uti de fleste, fullt betryggande för dess sedlars ständiga inlösen med mynt eller sillver; dels har. genom Kongl. Maj:ts kungörelse om privatbanker, den uti regeringsformen nationen tillförsäkrade rätt, om ej ordagrannt, dock de facto, blifvit omintetgjord. Författaren, såväl som alla andra, hvilka före honom gjort denna anmärkning, måste visserligen medgifva, att, om man ordagrannt tyder den åberopade paragrafens lydelse, ingen inkräktning på Rikets Ständers eller Folkets rätt skett, då privatbankernas sedlar ej såsom mynt i Riket erkännas, d. v. s. ej uti statens verk eller uppbörd antagas uti liqvid; men då de uti alla andra liqvider, man och man emellan, med några enstaka fall undantagna, göra samma tjenst som Rikets Ständers bankssedlar, och dessutom, efter deras egen lydelse, kunna när som helst i privatbanken ombytas mot dessa: så kan ej författaren, så länge detta villkor uppfylles, finna annat än att privatbankernas sedlar, om ej af lagen erhande såsom aomynta, dock icke dess mindre verkligen äro, hvad dermed menas uti mer än 99 af 100:de fall. samt att de utöfva alldeles samma inflyrande på förmögenhetsomständigheter och priser, som Rikets Ständers banks sedlar; det vill säga: alt privatbanksedlarna verhligen äro, hvad Rikets Ständers banks sedlar uti regeringsformen bordt benämnas — myntrepresentaliver. på försattaren derföre här ofvan vågade anföra: att Sverige icke har något Säkert penningesystem, förstod han dermed sedelutgifningen från Rikets Ständers bank och privatbankerna. Försattaren hemställer till hvar och en med sundt och oförvilladt förstånd begåfvad individs afgörande, om det är sannolikt, eller ens tänkbart, att någon privatbanklag kunnat emanera från Regeringen, och hvad som vederfarits kontrasignanten af en sådan lag, om det uti 72:dra paragrafen regeringsformen slätt amyntrepresentativere i stället för mynt, och dermed tror han sig hafva ådagalagt, huru nödvändigt det är att göra tydlig skillnad emellan mynt och dess represemativer. sedlar, samt vidare, huru vigtigt det är, då man lagstiftar, att begagna termer, som uttrycka hvad man menar och ej något helt annat. — Hade regeringsformen innehållit ordet myntrepresentativer, är det mer än troligt, att den förveckling, som nu rader uti vart pemingeväsende genom privatbankernas uppkomst, icke kunnat äga rum. För en förändring uti penningesystemet till naturliga grunder, samt baseradt på en oomkullkastlig basis, hade man då endast haft med Rikets Ständers banks omOrganisation att göra. Nu deremot har genom grundlagens sväfvande uttryck en återgang till ett på verligen solida och säkra grunder sotadt penningesystem, om ej gjorts omöjlig, åt1. O (:i9AAf2 2 Als I ULPULLUG 1 : än besynnerligt, att, da en sådan lag redan existerat uti öfver 23 år, den ej blifvit mera allmänt begagnad, än den är. Om en lag, genom tillförsåkrande at stora. fördelar. uppmuntrar medborgare i samhället till det eller det företaget, tror författaren att få äro så patriotiska, att de uppollra den egna synbara fördelen, som uppkommer genom det saglibmatiga begagnandet af den erhållna företrädesrätten. för att derigenom gagna nationen. De flesta tänka utan tvifvel. och atminstone fullt lagenligt: var fördel tillhör oss, och nationen får se sig om sin. Har en natiom stiftat eller latit utan anmärkningar stifta felaktiga lagar, är det billigt. att den äfven får lida deraf, då detta är enda medlet till att framdeles få sundare och bättre antagna. Ersarenheten är en god skolar, lyder ordspråket, och författaren hoppas, att Rikets Ständer någon gång skola besanna detsamma. Af det föregaende torde man finna, att författaren ingalunda är nagon fiende till privatbankerna sjelfva. De, sasom korporationer, utöfva endast ett dem af lagens handhafvare, Regeringen, tillförsäkradt privilegium, och derom är saledes ingenting att säga, så långe en sådan lag finnes, som tillåter sådana privilegier. Hvad författaren deremot bestrider, är riktigheten af denna lag, hvilken, efter hans öfvertygelse, om den ej medför, åtminstone kan medföra för nationen stora olyckor. Författaren har säledes i det följande att bevisa: 1) alt Rikets Ständers bank är osäker, med afseende på ett bestamdt och visst fortfarande af dess sedlars inlösande med silfver: 2) att privatbanks-lagen i hög grad förökar denna osäkerhet, och saledes är skadlig; samt 3) alt sedan, efter sina åsigter, föreslå, huru bankoch penningeväsendet borde vara organiseradt, för att under hvad förhållanden som helst, fördelaktig eller ofördelaktig utrikes handel, alltid tillförsäkra nationen om ett säkert myntoch penningesystem. För att fullstundigt utveckla hvad författaren här åtager sig, behöfdes en ej obetydlig volym. Det är säledes oundvikligt att, då hans tankar skola inklämmas uti en tidningsartikel, icke stort mer än grundlinier kunna förekomma, samt att det hela mäste behandlas mera ytligt, än saken förtjenar och ämnets vigt fordrar. 147710141(111UU UPLAL 47111 1110—14 Vid en granskning af Rikets Ständers banks organisation. sådan som den enligt nu gällande banko-reglemente besinnes vara, måste försattaren sanningsenligen erkänna, att principerna för hela bankens förvallning på sednare tiden uti många fall undergätt verkliga förbättringar, ehuru han på samma gång ej kan undvika anmärka. att. med en lånerörelse sådan som Rikets Ständers banks, aldrig några rigtiga bankprinciper der kunna till fullo göra sig gällande, särdeles numera, da banken mäste tafla med privat-bankerna för utlemnandet till allmänheten af sma sedlar, och äfven hålla silfver i beredskap för deras sedlar: det vill säga: den skall vara på en gang konkurrent och förläggare uti samma sak. IIvad effekten beträffar, se Mathei Evangelium, Kap. 12:te, versen 25:te! Man har i banko-reglementet bestämt: att det är Rikets Ständers banks första pligt, att oafbrutet inlösa sina sedlar med rikets mynt eller silfver efter 1830 ärs banklag. och föreskrifvit de medel, banken har att iakttaga, för att alltid kunna uppfylla detta åliggande. Säsom grunder för Rikets Ständers banks sedelstock finner man äfven uti 114:de och 124:de paragraferna bestämmelserna, att den i banken varande metalliska kassan ej får falla under 2.500.000 riksdaler silfver eller specier; samt att beloppet af den sedelstock, som han utgifvas utöfver det förråd af ädla metaller, som banken äger, ej får öfverstiga 20,000,000 rdr banko. Härigenom är ätminstone så mycket vunnet, att en limit finnes för den del af rande korrespondent under den 19:de dennes: De sednare dagarnes S. och V. storm har brutit isen, så att vår hamn nu är tillgänglig genom norra inloppet. I gär eft. m., då dimman något skingrats, observeradles en större lastad skonare med svensk flagg öfver och nummerslagg under å Stortoppen. Den hade inkommit bland isen i den s. k. Puttem. 12 mil S. V. från Marstrand. Lotsarne utgingo genast och hafva troligen. fastän med mycken svårighet, förorsakad genom storm och is, lyckats att under natten nå fartyget, ty i dag observerades det liggande något längre in för ankare, utan någon signalslagg, men med en mindre båt akterut. När drif-isen, som nu är i rörelse, nagot skingrats, torde det lyckas bringa fartyget in i vär hamn. — I går afton inkom hit skonaren Mary Catherine, kapt. J. Buick, hemma i Arbroath, kommande derifrån uti barlast. destinerad till Uddevalla för. att lasta hafre. — Var hamn har således äfven denna vinter ådagalagt sin fördelaktiga — men thy värr föga begagnade — egenskap att vara den först tillgängliga å kusten. — Vore här nu ett upplag af hafre, kunde den vara å engelska marknaden innan spanmålstullen, den 1:ste Mars, der åter inträder. Skeppet Vertrauen, kapt. Spiel, som legat här i haveri, är nu färdigt att alsegla med första gynnande vind. Man är nu sysselsatt med att söndersåga isen i det inre af hamnen, der fartyget ligger, för att bringa det i rent vatten till norra inloppet. —— — ENSÅ NN DT. Då för några år sedan en ångbåt, bemannad med kronans officerare och manskap, under en vacker sommarnatt strandade på Jutland, väckte denna händelse utomordentligen mycket uppseende, så väl inom som utom landet, och det gifves ännu personer, för hvilka händelsen är oförklarlig. Imellertid har nu åter en annan olycka händt, som, på grund af fartygets värde, förorsakade staten en betydligare förlust, och hvilken förlust blir så mycket större, då dervid många personer, hvaraf redan flera voro en heder för fäderneslandet, blefvo borta. Olyckan timade i Westindiska farvattnen i Maj månad 1846, då korvetten Carlskrona kantrade och sjönk. Det är imellertid icke insändarens mening att orda mycket om någon af dessa förluster, hvaraf den sednare har varit föremål för en krigsrätts undersökning: men dock tillåter han sig att anmärka, att hvad herr löjtnant Tersmeden, i sin förklaring öfver olyckshändelsen, har anfört om de engelska örlogsoch handelsfartyg, som 1782 förlorades i Westindiska farvattnen, ej på minsta vis kan jamföras med korvettens förlust: ty om man vill göra sig mödan, att undersöka en bok, utgifven i England af John Purdy 1840, hvaruti finnas flera upplyste och trovärdige sjö-officerares och andra personers anteckningar öfver orkaner, stormar, byar m. m. så finner man, att år 1782 i September månad förlorades engelska örlogsskeppen Centaur, Ramilies, Hector och Glorieux, samt flera handelsskepp, på Newfoundlands-bankarne, eller i närheten deraf, och således icke i Westindiska farvattnen. Deremot finner man äfven af samma bok, att i Oktober månad 1780 förekommo 2:ne orkaner i Westindien, som anställde betydlig skada på så väl öarne, som på fartygen, och hvarigenom engelska örlogsskeppet Stirlingeastle och sregatterna Dealcastle och Phoenix förlorades. samt att engelska örlogsskeppen Trident, Bristol, Grafton och Berwick skadades betydligt; dessutom att mänga handelsfartyg, bestämde till Europa, förlorades; så att den i Westindiska farvattnen sednare nämnda händelsen mera sannolikt, än den förra, kunde anföras som bevis. — Om man imellertid närmare undersöker förhållandet. så finner man likväl, att ofvannämnde skepp förlorades i September och Oktober månader, en tid af året, då man i Westindiska farvattnen och Atlantiska Oceanen Vi