Men äfven en annan principfråga har uppstått, i följd af det förslag, kommitterade afgifvit och Regeringen godkännt, angående ränte-liqviderne efter 10 års medel-markegång, den nemligen, om försäljnings-priserna skulle antagas till grund, och om det är vinterprisen eller höstprisen, som då böra afses. äfven i detta afseende hafva vinterprisen segrat, och således skulle i sådant fall äfven räntetagares fördel vara betryggad. Slutligen hade kommitterade föreslagit några temligen ändamålsenliga förändringar i markegångs-kommitterades sammansättning, nemligen, att de skulle blifva två af hvarje riksstånd, som skulle rösta per capita, i stället för ståndsvis, m. m. Men dessa har Regeringen icke förordat i propositionen, det gamla systemet skall äfven i detta fall fortfara. I afseende på kommitterades förslag, angående ny jordbok; mantalsoch skattskrifningen; kronoutskyldernas debitering; uppbörden och redovisningen, samt om prceskriptionstid för skattskyldiges och redogörares ansvarighet, har Regeringen deremot tillstyrkt såsom lämpligt att bringas i verkställighet i den mån det visar sig förenligt med den plan för skatteväsendets ordnande i öfrigt, som, sedan Rikets Ständer sig deröfver yttrat, kan varda fastställd. Sådant är hufvudinnehållet af den Kongl propositionen till Rikets Ständer, angående beskattningsväsendet, samt uppbördsoch redogörelseverkets förenkling: en fråga, som snart i fyratio år utgjort föremål för Rikets Ständers önskningar att kunna lösa. Huru den, enligt denna proposition. skulle lösas, inses af hvad vi här i korthet anmärkt. Det vissa är, att innan åtgärderna väl hinna att utföras, så inser hela nationen, att alltsamman blott är en halfmesyr och att den aldrig kan blifva belåten, utan att de gamla naturalskatterna alldeles försvinna, ätven i beräkningen af skatteskyldigheterna. Sedan vårt mayntvasende blifvit regleradt; sedan upplysningen i fråga om den angelägenheten vunnit så pass insteg, att man icke behöfver befara ny oreda deri; och då nu mera landets mynt icke beror af konungars godtycke, utan utgör föremål för lagstiftningens öfverensstämmande beslut: så böra alla betänkligheter äfven å löntagares sida vika, och göra de det ej, får väl saken det oaktadt ske. Men beklagansvärdt är det, att vår Regering nu skall visa sig så föga ha uppfattat frågans vigt och behofvet af dess snara och afgörande lösning: ty under tiden qvarstå för de skattskyldige alla de orättvisor och lidanden, hvilka nu på samma gång nedtrycka de producerande klasserna såväl på landet som i städerna, och således göra dem obenägna och oförmögna, då det verkligen behöfdes eller kunde vara af öfvervägande nytta att göra tillfälliga uppoffringar på säderneslandets altare. En Regering, som så handlar, har ej rätt att beklaga sig öfver folkets ogenhet, att bevilja henne medel och skänka henne sitt förtroende.