något obesedt och utan föregående pröfning. man måtte nu om lagverket tänka hvad man ville. Ått begrafva det innan det efler konstens reglor aflidit, vore vanskligt, emedan det kunde åter uppstå. Om det en annan gång skulle upptagas, erfordrade sådant både större tid och kostnader. Talaren förklarade sig för bifall till betänkandet. (Prof. Lindgren uppropades, såsom ordet: men Döktor Safve uppstod och reklamerade sin rätt dertill. såsom den der anmält sig i ordning före Prof. L. — Försäkringar följde å högvördigste herr doktorns och erkebiskopens sida, att ordningen blifvit följd; förnyadt påstående å a doktor Sälves sida; slutligen vittnen och utredande af saken, att dokegande tor Säve hade rätt, men afstod för ögonblicket åt den uppropade?). Prof. Lindyren hade i utskottet yrkat på nedsättning: skälet var, att talaren ville så litet som möjligt öka den grofva summa, 300,000 rdr bko, som hittills ålgått för lagverket. En nedsättning vore ingen obillighict. då kommitteens ledamöter finge bibehålla sina öfrige emolumenter — isynnerhet en ibland dem, som åtnjöt 4000 rdr bko utom inkomsterne af sin domsaga. Denna nedsättning ansåg talaren böra gå till 25 procent af den nuvarande aslöningen. Yrkade återremiss. Doktor Såve. Ällvarsamma anmärkningar hade blifvit gjorda. Den nya civil-lagen var ännu icke fullbordad; säledes kunde icke en omarbetning deraf hafva blifvit föremål för Högsta Domstolens pröfning. såsom en föregående talare sagt. Att civil-lagens fullbordande är af nöden, bevisas af ständiga motioner om förändringar i den nuvarande. Om kriminal-lagen ansäg sig talaren ej hafva rätt alt yttra sig, alldenstund den varit föremål för hans egen handläggning; men hvad anginge längsamheten och dyrheten, vore båda förklarade af arbetets omsäng och den oberäkneliga vigten af företaget. (Talaren gjorde nu en kort cxpos af kriminal-lagstiftningens historia i Europa under innevarande åärhundra— Å . Q 2 de.) Man hade först utgätt från afskräckhingsprincipen, äfven i den Bayerska, der Feuerbach var den ledande lagstiftaren. Men man hade funnit den sistnämnda kriminallagstiftningen vara alltför sträng, så att den snart måste hufvudsakligen omarbetas. Man hade gjort den erfarenhet, att af 700 domar 600 blefvo i nådeväg mildrade, hvilket måste bevisa, att lagen stadgat för hårda straff. Oldenburg. Hessen, m. fl. följa Fenerbachs modisierade lagstifming: sak samma i Preussen, der bearbetningen af brottmälslagen gått lika längsamt som hos oss. Jemförliga företag egde rum i bibelkommissionen och kyrkolagskommitteen. I afseende på yttrade omdömet öfver oron och missnöjet hos folket emot kriminal-lagsförslaget, hade talaren visserligen hört oro öfver det tillständ af rättslöshet. som nu kan anses rädande, men den nya hrottmålslagen har folket ej pröfvat. Tvärtom, så vidt representanterne få anses representera folket och utgöra folket och folkets röst, har folkets röst en gang allmänt uttalat sig för de nya grundsatserna. (Just.-ombudsmannens yttrande i dess berättelse upplästes, och den tillämpning gjordes nu, att således en gynnande opinion af kiksens Ständer blifvit uttryckt.) — Åter i afseende på kostnaderne voro dessa fullkomligt förspillde för dem, som ville återgå till 1734 års lag: deremot hoppades talaren. att deu nya lagen. behörigen antagen. skulle i århundraden befordra ett rättstillstånd. Talaren varnade mot öfverlätande till den opinion, som här gjort sig bemärkt. (Bifall.) Professor Lundblad. Det är föga skäl till dander i det, som man anfört emot förfarandet att afvika från den först gifna instruktionen: helst kan detta icke af Riksens Ständer försökas, enär ständerna, just genom fortsatt beviljade anslag, i sjelfva verket godkänt Ve FA med värket ts fullbordan måste man fråga, huru många arbeten förutsätta mera produktivitet, än det nu ifrågavarande? Talaren ansåg ej värdt omnämna svärigheterna vid all födslovända, då tiden har något att framföda; smärtorna skola tillräckligt lindras genom nödig betänksamhet och pröfning inom lagutskottet, innan lagens bestämningar en gång komma att antagas. På grund häraf tillstyrkte talaren bifall till betänkandet. Komm. Hlallen. Man hade visserligen sagt, att lagarbetet vore nära färdigt och fördenskull icke borde afbrytas; men Kongl. Maj:ts proposition har icke utsatt någon bestämd tid för detta afslutande. Det kunde ännu komma att dröja lika länge som hittills — t. ex. i fall man funne att det borde göras om. I afseende på ett omdöme öfver arbetet kunde det icke anses förtidigt att döma öfver den del af arbetet, som redan blifvit framlagd för allmänheten. Skulle det belinnas vara ett misstag, så vore det ett ganska dyrt misstag. Likväl ville talaren icke afskära arbetet, ty det vore i alla fall bättre, att det hunne vexa ut och blifva ett komplett misstag. Ständerne borde dock föreskrifva en tid för ett slut. För sådan orsaks skull yrkade talaren återremiss, hvarjemte en nedsättning borde tillstyrkas i anslaget, på det att yttre emolumenter ej måtte förlänga arbetet. Jemförelsen med Bibelkommittser vore origtig. Nellan dessa båda kommitteer var en stor skillnad: den förras ledamöter hafva icke haft befrielse från andra göromål, såsom händelsen varit med lagkommitteens ledamöter, och kostnaden för den förra utgör icke mer än hvad som svarar mot laglig ränta på det kapital, som lagarbetet kostat. Biskop Heurlin. (Vi förbigå det vidlyftiga försvar, biskopen egnade Kyrkolagskommitsens arbeten och hufwudsakliga lönlyshet, då prof. Bergfalk, såsom åtnjutande arbete i lagberedningen, assagt sig arfvode i kyrkolagskommitteen. samt de öfrige likaledes saknat allt anslag, utom talaren sjelf, som på den i den saknade all annan inkomst af staten.) hufvudfrägan yttrade biskopen: Hvad angår lagberedningsanslaget, funne talaren lämpligt, alt, enär 4 balkar af civillagen redan utkommit, också de öfrige tre borde bringas till slut, så att det hela kunde bli färdigt. En enda af de återstående vore ganska svår att utföra. Talaren ansäg sig böra lägga stor vigt på den saken, ty man kunde icke förstå huru hvarken civil-lag eller kriminal-lag skulle kunna tillämpas, utan denna balk — rättegångsbalken. I salarens ort vore väl också förhållandet så. som man här sagt om oron hos folket, i afseende på den nya lagen: men alla önska likväl att den måtte bli fulländad. Skulle man nu icke göra någonting för saken, så skulle man ju kunna upplefva nästa riksdag och finna förhållandet vara lika i afseende på oro och obestämdhet. Kätt vigtig vore imellertid den anmärkningen, att tvenne professorer voro borta från hvar sitt universitet. Man hade fått tvenne nya prosessioner stiftade, men platserne icke fyllda. Det vore onekligen en stor förlust, att män, sådane som Hrr Schlyter och Bergsalh, voro borta; deras platser mäste nu fyllas af andra. Schlyters arbete med våra gamla lagar kan endast af honom åstadkommas. Talaren skulle gerna lemna Schlyters och Bergfalks anslag tili de öfriga ledamöterne, blott det blefve slut: men då borde arbetet också vara färdigt så långt förut, att ständerne kunde taga kännedom af saken före deras sammanträde, sa att de visste hvad de skulle pröfva, och icke, såsom sista gången skedde, få del af ett så omfattande ämne helt kort förrän man skulle votera deröfver. Om man yrkade på en återremiss för att så mycket säkrare få frågan bifallen, vill talaren icke sätta sig deremot. Biskop fledren. Emedan talaren icke inom utskottet reserverat sig, ansäg han nödigt att