sin son pa knäet i sällskap med sina två vänner. Dessutom gick hon tidigt alla morgnar att se Adrian, omfamnade honom och gladdes att höra hur flitigt han läste, och var skickligare än nagon af sina jemnariga Adrian var modrens afbild, en kopia af hennes skönhet, och hans karaktär hade hennes ädla storhet och styrka. Hon kunde nu med hoppfulla blickar emotse det tillkommande. Hon samlade sina inkomster med största noggrannhet och använde endast den del, som var nödig för Adrians uppfostran. Hennes boning, föda och klädsel kostade intet och dessutom hade hon pa stället skaffat Bella en indrågtig plats. Hon beräknade att på 5 ar hennes förmögenhet skulle stiga till minst 50,060 sfrancs. och med ständiga mindre tillägg finge hon en ärligränta al 3000 srancs. Isärtill kommo vidare de frikostiga presenter hennes husbonde gjorde henne, hvilka arligen uppgingo till 1000 sranes. Ådrian skulle således ej se sig utsatt för de hårda pröfninSar, som varit hennes lott; hennes son skulle ej underkastas eländets förödmjukelser. Denna tanke fröjdade osägligen Pauline. Dock sordrades mycken styrka och fasthet att ej många ganger duka under. Paulines skönhet, hennes ställning som skänkdam, och det ryckte hon förvärfvat. tillskyndade henne en mängd förklaringar från hennes beundrare; och hon ansag sig lycklig, da dessa alnöjde sig med att Skrifva. och ej muntligen till henne adresserade sina hyllningar. En afton föllo händelsevis hennes blichar pa en plats, der en ung man satt; hvilken pa henne fästade hela sin uppmärksamhet. och hon sag tydligen, att han ämnade säga nagot. Ynglingen ropade en gosse, begärde skrifdon, skrer nägra ord på en papperslapp, hopvek densamma ulan att sörsegla den, och skickade gossen med den filt Pauline, som i tanka att han önskade någon försriskning öppnade den och läste: er kn cachemirsschawI för en kyss. (Foris.)