Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1848, sida 2

————— — — FTUTL— —U — — nadame van kyckens belägenhet. Knappt återstodo några spår af den sköna qvinnans förra skönhet; försvagad af sina grufliga lidanden, blek, utmärglad, och häret i oordning, liknade hon mera ett spöke, än en mensklig varelse. — Intet! alls intet! ingen hjelp återstår oss! sortfor Pauline utan at märka den främmandes närvaro. Herr Massault lät genom en torr-hosta förstå att någon var der. — Frukta ej min herre, sade hon med bitterhet, snart skola vi lemna ert rum, Det är detsamma, om jag dör nu eller i morgon. — Lugna er, svarade herr Massault förvirrad; jag kommer ej för att försvåra ert lidande; aldeles tvärtom: bo här så länge ni önskar: jag är, Gud vare tack, rik nog för att kunna undvara en hyra af 2v0 francs. Pauline fattade hans hand. — Förlat mig, sade hon; men om ni visste hvad jag lider! min Gud! 0, huru lyckliga äro ej de döda! Ni bör ej tala så, afbröt henne Massault, mera rörd än han önskade läta märka. Förtvislan tjenar till intet. Mänga gånger har jag sett mig i lika omständigheter som de ni nu befinner er uti, och likväl har jag det nu så bra som jag kan önska det. Om ni vill gå in på mina förslag, är jag beredd att göra för er, hvad jag ej skulle göra för någon annan. — Jag skall antaga utan tvekan. — Detta låter bra; tillåt mig tala med öppenhet: ni måste slå bort denna sorg, som er mans död förorsakat. Ni är mor, har en son, hvars enda stöd ni är. Ni måste snart bli frisk, och er olyckliga belägenhet, långt ifrån att hindra tillfrisknandet, bör snarare befordra detsamma. Vi böra emedlertid söka att bereda utvägar för er sons uppfostran. Om ni än skulle broddera ooh sy natt och dag, kan ni ej derpa förtjena nog. Beväpna er således med styrka,