Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1848, sida 2

och man lyssnade till honom med den uppmärksam. het, man anser sig vara skyldig er man med 10, 000 lirres arlig ränta. Med kla ågonen på näsippen, med en nattmössa af ylletyg, och händerne i fickorna af nattrocken, lyssnade han tyst till det öfriga sällskapets konservationer. Massault syntes vilja familiarisera sig med madame van Eyckens, och komma på en förtroligare fot med henne, än de öfriga besökande. Han tillbragte hela timmar, sittande vid hennes säng, och mången uas g aslägsnade han sig endast vid masummarne. Denne mans umgänge blef slutligen nödvändigt för den sjuka uti hennes öfvergifna belägenhet: hon var mindre sorgsen, da Massault satt vid hennesisida, och på sitt vulgära sätt ordade om dyr tid, väder och vind o. s. v. En dag, då han kom för att, såsom han kallade det, göra sin granne en visit, såg han, hvilket ej varit fallet tillförene, Pauline sitta uppe i sängen, sysselsatt med att genomse sin hushållsbok, hvilken hon hade framför sig, och stödjande ansigtet med händerna. Bella stod orörlig framför henne. Redan för fjorton dagar sedan hade den trogna tjenarinnan sett sig nödsakad att belåna sina egna kläder på Mont de pitie (assistanskontoret i Paris), och da hon nu ej egde nagra flera utvägar, hade hon mast upptäcka allt för sin fru. Detta oförutsedda slag ryckte Pauline ur hennes känslolöshet, och tycktes göra henne redigare. Vid tankan på hunger och nöd försvann hennes sjukdom allt mer och mer; den djupare smärtan förtränger alltid en ringare. — Hvad bör jag göra? min Gud! Hvad skall det blifva af oss? ropade hon, då herr Massault inträdde. Denne förstod genast orsaken till Paulines vemodiga klagan. Han ångrade först att han gått in och gjorde en rörelse för att vända tillbaka, men en ädel känsla, främmande för köpmannens hjerta, bemäktigade sig houom, och han intog sin vanliga plats, icke mindre rörd af Bellas tysta förtvislan, än