låning, nedsätta i vissa lånegrenar sin ränta, 0. S. v. Slutligen hafva de få röster, som vågat begära, att en del af vinsten skulle få begagnas till nedsättning af vissa skatter, hvilka dels ojemnt trycka jordbruket, dels till sin natur äro orimliga, såsom t. ex. bevillningen eför borgerlig rörelsee, hvilken innebär ett hinder för medellösheten att börja sin sjelfförsörjning, ingenting kunnat förmå; utan man hör nu, att bankoutskottet ämnar att föreslå Riksens Ständer hela vinstens öfverlemnande till statens så kallade aallmänna behof.4 Visserligen låter det tänka sig, att, vid de i anledning deraf förekommande voteringar, icke blott slatsverkels anslag komma att afses, utan äfven de i den Kongl. propositionen såkallade aproduktiva. ändamälen. Men nog vet man, att sedan gärdet öppnats, det snart blir afbetadt; och bankoutskottets beslut, om ock förslaget att bestämdt uttala vinstens anslående till astatsverkets behofa der underkännes, kommer säkert att i statsutskottet medföra en embarras de richesses, som låter förutse gifmildhet, på folkets bekostnad. I alla fall manas deraf adeln och presteståndet att påstå anslagens beviljande; och då vet man ej, huru det går i förstärkta statsutskottet, helst åtminstone i bankoutskottet borgareståndets ledamöter varit med om det förberedande beslutet, och ibland dem reresentanten för Götheborg, Hr Bergman. enna började framgång till planen att rycka hela bankovinsten undan banken, är förijent af stor uppmärksamhet och påkallar en undersökning, huru denna betydliga tillgång i riksbanken ändamålsenligast och rättast borde användas. För det första finner man lätt, att det är föga förenligt med klokhetens fordringar, att från en bank borttaga all salderad vinst, emedan så många fall kunna uppstå, då den dermed behöfver ersätta förluster eller hjelpa sig från en tillfällig påkänning å dess kassa. Om ock förluster icke gerna kunna under denna tid behöfva befaras för vår riksbank, så kan dock dess metalliska kassa lätt komma att strängt anlitas, (derpå hafva vi sett bevis för 6 år sedan). Men äfven om detta icke borde tagas i beräkning, så synes man dock böra besinna, att vår riksbank i sin lånerörelse måste uthärda en svår tällan med privatbankerna, och att dess lemnande i samma ställning som nu, är att låta dessa, på riksbankens bekostnad, utveckla deras rörelse till den grad, att för framtiden densamma bankovinst, som man nu med sådant begär anfäktar, blifver ringa och otillräcklig för de allmänna behofven. Man lemnar äfven då allmänheten i händerna på priratbankbolagen, som efter behag då kunna beskatta de redan i privatbanken fördjupade låntagarne. Slutligen borde man väl en gång betänka, all det visserligen kan vara bra att begagna hanlavinetan fill on dal etara anch n.-Aa Arn och verkar öfver hela landet i samma förhållande på arbetarnes belägenhet; vi mena skattenedsuttning. Aldrig kunde bankovinsten lämpligare än nu användas till en sådan skattelindring. Vi hafva inga yttre vådor att befara; och Regeringens reformförslag hafva icke visat sig vara af beskaffenhet, att kunna framkalla stora uppoffringar för deras snara genomförande. Regeringen sjelf hänvisar Rikets Ständer på en tilltagande tullinkomst och en förökad bränvinsbränningsafgift. I flera delar hafva statsinkomsterna visat sig tillvexa. Hvarföre skulle vi då icke tänka på, att med tillhjelp af bankovinsten afskasla en del ojemnt fördelade och ändamälsvidriga skatter? Vill man nödvändigt, att Banken icke skall få förstärka och utvidga sig, utan att den skall låta de private bankerna växa sig öfver hufvudet, så kunde man väl åtminstone låta den, på sin sista tid, tjena rationen på det sätt, att vi kunde motse en rationellare beskattning och slippa mantalspenningarne, hemmantalsräntan och den i synnerhet den handtverksklassen drabbande bevillningen för borgerlig rörelse. Det vore då ändock nagot dermed vunnet. Ått använda bankens medel till de stora allmänna arbetena är åtminstone emot all sund beräkning. Äro dessa arbeten verkligen af nytta, erbjuda de framtida fördelar, kunna de för de päräknade summorna utföras och sedan gifva någorlunda inkomst, hvilket allt de enskilte bättre bedömma, än styrelsen, så hvarföre icke lemna deras utförande till associationskraften, till bolagsföretag, som då blott behöfde understödjas på det sätt, att Rikets Ständer uppdroge åt riksgäldskontoret, att dels medelst inträdande för viss andel i bolagen, dels genom accept å räntebetalningen, och garanti för de behöflige lånenegociationerna. mellankomma till företagens underlättande. Då skulle man betrygga sig för, att dessa företag blefvo noggrannare kalkylerade och omsorgsfullare utförda, än nu vanligen är fallet; och man skulle med en ringa del af bankovinsten och riksgäldskontorsbehällningarne kunna åstadkomma vändligt mycket mera. Högst illa vore det, om genom borgareståndets ingående på hela bankovinstens allemnande en sadan skattejemnkning och ett sådant sätt till de större arbetsföretagens utförande blefvo öfvergifne. Bondeständet torde i detta afseende nog vara orubbligt i sin åsigt, men det förmår ingenting, om borgarestandet förenar sig med de begge andra stånden. Åfven i denna delen kommer då denna riksdag att visa sig ur stånd till att på något afgörande sätt gagna nationen. Några välmenta obetydligheter kunna icke mycket uträtta. Xr AAA FF lika som i fjol, 7 R. 16 sk. b:ko pr Skepp., på stället; men forslings-kostnaden till Örebro har förhöjts med 4 sk., så att samma jern, lefvereradt i )Örebro, kommer att kosta 7 K. 44 sk. b:ko. För Linde tackjern, från de flesta hyttor, har betalts samma pris; och den fordna prisskillnaden emellan de begge bergslagernas jern, öfver hufvud taget, kan nu mera anses hafva npphört, ehuru ännu en och annan hyttetillverkning kan kan, efter qualitet och användbarhet för särskilda behof, betingar ett något högre eller lägre pris. Nya Kopparbergs tackjern slutades till 6 R. 24 sk. bko på stället, lefvereradt i Linde 7 R. och i Örebro 7 R. 24 sk. Spannemåls-marknaden har varit temligen trög, och ett allmänt pris kan icke noteras. Köpare hafva bjudit för Råg, lefvererad i Nora, 14 R. Res, samt lefvererad vid Nya Kopparberget 14 R. 24 sk. Några poster hafva äfven slutats tiil detta pris; och, såsom vi hört uppgifvas, lärer en post Råg köpts till Ilellefors, fritt lefvererad, mot pris af 15 R. pr t:na. Ganska många säljare hålla sig likväl tillbaka och vilja ej sälja till dessa priser. I allmänhet kan sägas att i denna Henriksmessa röjts vida större tveksamhet i spamemålshandeln än sistl. år; sannolikt till en icke obetydlig del härrörande deraf, att, i följd af fjolårets orimliga exportförbud, solida spannemålshandlare ännu draga i betänkande att nedlägga större summor i en handel, deruti de, genom en godtycklig undantagslag, kunna blottställas för betydligare förluster. Vi hafva likväl kännedom att åtskilliga poster bortslutats till högre priser, än de här ofvan noterade: så har en post råg sålts till Pehrsberget. att, fritt lefvererad (med omkring 6 mils transport), betalas med 16 R. Res pr t:a: Ilafre, vägande 11 Läsp. men något Wickerblandad, har sålts (lefvererad på samma afstånd) till 7 R. 24 sk. pr t:a. För uppköp till annan stad har på ett par händer erbjudits för vacker Råg, i Örebro lefvererad vid första öppet vatten, 14 RB. pr t:a. hvilket anbud dock ej antagits; och flere innehafvare af spannemål fordra för sullvigtig Råg 15 K., varan levererad i Örebro. I anseende till de stora massor spanmål, som, ty värr, åtgå för brännvinspannorna, är det och icke osannolikt att priset skall komma att något stiga, äfven om någon annan utskeppning än den vanliga af Hvete och Hafre ej skulle komma i fråga. — Torgförde poster Råg hafva imellertid sålts till 13. 13: 24 sk. å 14 K. allt after qualitet, och icke obetydligt har förblifvit osåldt. — Brännvin har sälts till 42 a 43 sk.; vi hafve till och med hört uppgifvas försäljningar till 41 Sk., till hvllket pris vi dock ej hafva oss något enda slut bekant. Priset hos stadens handlande, vid köp af smärre poster, är 46 sk. a 1 R:dr. Tillförseln af bomullsgarn har varit ovanligt stark och priserna — om i följd af konkurrens nå nlafgan alfjar af anmiäinna handolcförhållan.