Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1848, sida 2

— — sammet. Från denna stund beslöt kon skaffa Adrian en sammetsrock, kosta hvad det ville. För detta ändamal arbetade hon dag och natt med att laga kläder, gjorde tusen insinuationer hos sina båda uvgkarlar för att få nägra små gratifikationer, och lyckades till slut hopsamla den erforderliga summan tör att köpa föremalet tör sina ifrigaste önskningar. Men nu fattades hufvud-aken: huru hon skule kunna förma Madame van Eyekens emottaga denna skånk. En morgon, sedan Bella serverat frukosten, började hon gå fram och tillbaka, jemkande talrikarne fram och åter. utan att få bordet atdukadt. Slutligen, alldeles eldröd i ansigtet, full af blyssel och med klappande hjerta framstammade hon: — Lille Adrian behöfver nödrändigt en sammet-klädning. Panline npplyfte ögonen och betraktade henne förundrad. — Jag såger att Adrian nödvåndigt behöfver en -ammet-klädning, började hon ånyo, under det hon syntes mycket sysselsatt att horttorka daoammet från ett fat, som i sjelfva verket var alldeles reut. — Men en sådan kostar mycket och vida mera, an hvad vara små tillgångar tillåta oss bekosta på vär sons klådsel. Jag sparar ända ej så mycket i denna artikel som jag borde. — Alla barnen i Tuilierierträdgården, fortfor Bella. hafva kläder af -amm et. Och bon kastade på bordet det köpta tyget, hvarefter hou ville skynda ut. Madame van Eyckens hejdade henne, — Hvad tar du dig till, toka? sade hon med en ton af mild förebråelse, hvad betyder detta? Och hona fattade rörd den gamlas band.