Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1848, sida 3

du talat. Jag fasthaller dig med vilddjurets styrka, och förr skola diua fötter trampa mig, än jag stadnar i denua ovisshet. Georg! på mina knän ber jag dig, anförtro mig din hemlighet ! — Min hemlighet! du önskar veta den? auline hänner du ej att om jag bevarar den, det är för att radda dig fran blygd och förtriflun, och emedan jag anuars adrager mig din vrede och ditt förakt? — Och bör en qvinna da endast älska: sin man under det lyckan ler at honom? Om du begätt nagot fel, är det ej min pligt att bistå dig för att godigöra detsamma. — Dyraste Pauline, deta ädelmod i dina lkänslor ökar min vanära ... Men! du fordrar det? .. Na vålan. Vet Pauline jag är ruinerad, vanhedrad! Jag har gjort stora förluster på mina handelsföretag; ej mindre än sju af mina största skepp, med dyrbara laster hafva gatt förlorade. För att reparera denna olycka, bar jag varit nödsakad göra djerlva spekulationer; allt bar misslyckats; ingenting äterstar nu; van Eycken är nu fattig. . Om jag ej genast räddar mig genom flykten, äro fängelse och en vanhedraude dom dåah tott som väntar amig. Är ej döden mera att föredraga? — Dö: Och var det hvad du ämnade företaga? dö? förlora din själ, öfrergifva din maka och ditt barn? 0 Georg! Georg! sadana tänkesätt höfvas ej en kristen, icke ett så ädelt hjerta som ditt. Da du kunnat fatta elt beslut att bega ett sådant brott. maste var olycka vara obo ig, och intet hopp ofrigt om räddauing. — Nej! med möda har jag kunnat rädda din enskilta förmögenhet. Underskrif dessa papper, reklamera vart giltermälskontrakt, och dermed sönderslit våra gemensumma rättigheter. ,. I Forts