Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1848, sida 3

7TT ——2 — — 2AOO SAm —c ——— — — utt pappa tj flnge re-a från honom. Georg. blek och dukande under för de försök han gjorde att hämma sin törtviflan. kastade sig i en soffa, och slog sig i an-igtet med bada hånderne under en konvulsivisk rörelse. Hastigt upplytte han det vackra hufvudet. räckte sin hustru nagra papper, under det denna fästade på honom ögonen med ett sorgligt uttryck. — Du maste underteckna dessa papper före min aftesa. — Blir din frånvaro då långvarig? bankiren kunde blott svara genom en jakande rörel-e; snyftningar qvälde hans röst. — Till hvilket land reser du? — Till Amerika, svarade han, med knappt hörbart ljud. — Amerika?.... Georg, och -A hastigt, utan förberedelser, utan att förut underråtta mig, att du för manader, kanske hela ar, vill ötvergitra oss? Georg, du döljer för mig nagon stor olycka. I kraft af var kärlek, i vart barns namn, böntaller jag hos dig. öppna för mig ditt hjerta, min dyre make. Anförtro mig den hemlighet, som sedan en längre tid lemnat märkbara faror på din sköna panna. Frukta ej att bedröfva mig, tala utan huktan. Jag känner att Gud ger mig krafter till att -ta emot hvarje olycha. Georg, min vördade Georg, var ej längre sluten och tyst. — Och hon drog honom mildt emot sig, fattade hans händer, och tä-tade på honom blickar, fulla af ömhet och tillgitvenhet. — Nej, svarade han, nej. Du skall tidsnog få veta det ry-liga slag, som hotar oss. Farväl Paulina, farväl! och Adrian ! store Gud! mitt olyckliga barn!.... —IIvarje utgång härisrån är dig spårrad, tills