Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1848, sida 2

vet af Verghem sjelf dessa ord: At Jacob Rnbens af hans vän och anförrundt Verghem. Men hvad som öfverträftade alla dessa husets utmärkta och dyrbara prydnader. var, utan fraga, den unga qvinnan, som bebodde det. Den lifligaste och mest pogtiska inbillning-förmäåga liar alldrig drömt sig bilden af denna tjuserska. Madame Pauline van Eyckens, insvept uti en vid rock af hvitt sammet. sammanhållen öfver lifvet medelst ett tjockt snöre af äkta guid. fästade de stora, svarta ögonen på ett skönt barn, som satt vid foten af en pelare och bläddrade uti en cahier med dyrbara grarpyrer. Kstasel synes hafva tagit bilden ai dev unga modren till typ för sin Kirgen de la Filia. Man varsnade hos henne, liksom hos den heliga jungtrun. en outsäglig blandning af majestät och skönher; wan såg hos henne förnämligast rada moderskänslan, lik en förtidig njutning här på jorden af den heliga ömhet, som i himlen genom sina mystiska hånryckningar saliggör de utraldas själar. Urarje ljud frau det englalika barnet beru-ade den unga qvinnan; dess minsta ord gjorde henne lycklig. — Moder, ropade gossen, uppstigande hastigt, och gick fram till Madame van Eyckens, moder, vet du att jag inom 3 minuter fyller mina 4 är? Och han pekade med sitt lilla finger på guldvisarn å en dyrbar pendyl. — Ja, älskade Adrian. svarade modren rörd, ja; och låtom oss falla på Enåä för att bedja, på det att englarne i paradiset, i det ögonblick denna timma slår, som gör mig så lycklig, må för den högstes fötter nedlägga våra böner och tacksamhetskänslor.