INSÄNDT. Röst från Bohus län. . Det är alla i vårt kära sädernesland belägna småstäders öde att blilva föraktade al sina bättre lottade systrar, hvilka sornamt nedblicka på dem såsom på ett bihang till det hela af noll och intet vårde. Ganska ofta hafva dock dessa sosterjordens sljufbarn deltagit uti och varit tummelplatser sor händelser, hvarpå rikets väl eller ve berott. Osta bar från dem mängen drilsjeder till omskapning och förädling af statskroppen utgätt. Jag behofver ej framdraga några historiska fakta till bevis bårpå; ty jag vill taga för algjordt, att bvarje svensk, asom vill göra anspråk på att kallas bildade, anser som en af sina storsta pligter att rätt känna sitt säderneslands historia, och ej blott lärer sig det torra och mindre nodvåndiga registret på dess konungars födelseoch dodsår, utan estersorskar de bändelsers orsak och inre sammanhang, hvilka grundat rikets och dess innebyggares nuvarande förhållanden, Den, som på så sätt begrundat bändelsernas gång och inhemtat kännedom om alla hvåälfningar inom låderneslandet, ban skall alltid beklaga sig öfver den glomska, bvaruti flera trakter af Sverige nu fallit, hvilka spelt en betydande rol uti båndelsernas stora drama. benna orättvisa glömska inverkar dock skadligast på sjellva invänarne i dessa trakter; ty då deras bembygd sedan en längre tid tillbaka varit i saknad af en allmännare uppmårksawhet, samt det öfriga Sverige char så mycket att sköta med sig sjelf och med dagens hugskott, att det ej gitar akta på sadrens mianene, hafva de betagits af liknojdhet for det allmänna och i folje deral bisfvii antingen smaabliga egoister eller sorsossade läåttingar, som ej vinolägga sig om annat, än kroppens nodtorst. Detta gäller isynnerhet om städerna; ty landtbygdens njutningssulla och omväxlande natur sorådlar der, likasom annorstädes, landtboens sinne och gor honom nöjd med sin ensliga och storwmfria ställning i lifvet. Stadsboen deremot, saunando en sådan själslyftning genom naturens inverkan, bar, under sin stralvan att tillegna sig de större städernas lefnadssätt och moder, endast sorskallat sig en för alla småståder gemensam apnalur, men ej den belelvenbet, som efterstrasvats.