Drlcken medan kaslet är varmt! Solen skiner så skön, lyssnar blott till fröjder oeh nöjen. Njuten, sjungen och skratten!.; Pogeln ligger i sitt bo under takåsen och skyler sina ungar med vingarne. Manen går upp, skiner i en hydda. Sen der hvilar en mor med en svärm al barn vid sin sida! Gud de hvila på halmen, men modren har inga vingar att skyla dem med. Stormenzrasar så vild, kölden ökas beständigt; fönstren äro sönder och snön yr in genom dem. Jesus min Frälsare, hvad ser jag? hela samiljen sofver. Månen höljes af moln; mörker hvilar på jorden: åter blir det nu klart. Himmelske Gud! hvad ser jag? Familjen ligger död utaf köld! Sen ögat i månen det gråter; englarna stämma upp Sin chör; se molnen skiljas at . .. sen madonnan med baretäpå armen, — sen de usle de ligga bredvid. ....Nu ha de åter fått lif.... Fader i himmelen ärstor. Systrar och mödrar prisen Gud! 4ug. L. Frankel.