Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1848, sida 2

blifvit bekant, förrän chevalier de F... erbjöd henne sin band och sitt hjerta; nyheten om detta äktenskap spridde sig ungefär samtidigt med den om det förras upphäfvande. Denna gang sate sig icke prinsen emot sin dotters val. Man hade aldrig bört annat än godt om chevalier de F ..., han var en af de förnämsta familler i Neapel, så förmögen, att han Icke behöfde göra detta parti af beräkniig, dessutom adjutant hos en prins af blodet För konvenansens skull, kom man öfverens, att iman skulle lata tre manader förflym, inuan äkteuskapet fullbordades och under denna tid skulle chevalier de F... mostaga en mision till Wien, som regenten erbjudit honom. Allt gick etter öfverenskommelse. chevalier de F... äterkom pa sagdan dag, kärare än då han reste och Elenas andra kärlek var lika ren och lika djup som henues första. Ingenting hindrade numera de älskandes lycka, brölloppet utsattes till åtta dagar efter chevalier de F ... återkomst. Denna gång gjordes hvarken diue eller bal; de vigdes på landet i slottskapellet; fyra vittnen, prinsen och prinsessan, voro de enda som voro närvarande. Likasom förra gangen. stadnade prinsen qvar hos de unga elter ceremonien och gaf dem en hjertlig förmaning, hvilken de unga ahörde med all skyldig vördnad ; sedan ville han välstana dem. Men Helena visste hvad den faderliga välsignelsen kostat henne. gjorde ett steg tillbaka och utsträckte sina händer mot sin tar. I himlens namn, min far, sade hon icke ett ord mera. det är kanske en vidskepelse, men vidskepelse eller ej, välsigna oss icke! Prinsen, som icke kände den verkliga orsaken till denna begäran, pastod att han ansåg det som en skyldighet. Men fruktan, beherrskande vördnaden, gjerde att Elena, till fadrens stora törvåning